Jag hade förmodligen slumrat till där på soffan i vardagsrummet i Folkhemsbyggnaden.

Det var inte mycket jag kom ihåg från gårdagen. Det hade varit fest och mina kamrater hade supit mig full än en gång; allt var som det brukade vara på denna skola.

Men ändock: Någonting hade väckt mig ur min slummer. Något hade svishat förbi fönstret likt ett spöke! Det hade susat till och försvunnit lika snabbt som det kommit.

Jag gick försiktigt fram till fönstret då jag var rädd för det okända. Men jag kunde inte se något i mörkret, så jag återgick till mitt läsande för att försöka bli av med rädslan.

Men jag hann inte mer än att börja läsa förän det knackade på fönstret.

Jag hoppade upp som en gasell ur soffan och tittade ut genom fönstret. En svart gestalt for förbi likt ett spöke. Jag blev kvar under en längre stund, stirrandes på samma punkt under något som kändes som en evighet och försökte greppa vad som precis hade hänt. Nyfiken tog dock överhand så småningom; jag fick helt enkelt lov att gå ut och se efter vad det var för varelse som höll till där ute!

Kylan slog emot mig som en vägg. Den kändes extra stark här då skolan låg precis vid sjön Wässman och var så öppen.

Gatlyktorna kastade sina ensliga sken över asfalten. Himlen var stjärnfylld och ensam. Jag var ensam; alla andra sov! Jag hade så svårt att greppa vilket värde denna skola egentligen hade! Och mitt minne sviktade det också; vem var jag egentligen? Och vad gjorde jag här?

Utbildningen hade inte blivit som vi hade tänkt oss. Jag kom dock inte ihåg varför nu, men jag kände att en viktig chans till att lära mig skriva hade gått förlorad. Istället hade jag fått lov att protestera och försöka hålla ihop med den lilla gemenskap som hade blivit kvar på Brunnsviks Folkhögskola. Vi hade haft manifestationer, journalister, insändare och skrivelser.

Men allt var så komplicerat att jag inte riktigt vad allt gick ut på. De sa att det gällde att skicka in skrivelser till de högsta instanserna för att man skulle kunna nå fram till förändring. Så många andra val hade vi inte. Men det tärde på alla med att försöka få sin röst hörd när hela Brunnsvikledningen bortförklarade oss som nostalgiker, skällde ut oss för att inte göra som de sa och med alla medel försöka hemlighålla och lura alla andra som inte var insatta i Brunnsviksflytten. Den som var insatt visste redan sedan tidigare att denna ledning inte var att lita på…

Jag tittade upp mot stjärnhimlen. Inga ljud, inga rörelser, ingen varelse; jag måste ha sett i syne! Men så plötsligt hör jag en duns bakom mig! En mikrosekund senare smäller det till skallen och allt blir vitt!

Jag ska försöka beskriva de drömmar jag haft den senaste tiden. I natt tror jag att jag drömde om Mora Folkhögskola. En annan gång drömde jag att jag var i mammas bil. Vi skulle till storebror Pontus och Göteborg. Vi var dock på helt fel ställe och fick ta in på ett hotell som mamma hade varit på förut men som egentligen inte hade tänkt bo på. En annan dröm var i Gnesta. Min lillebror pappa Micke var där och en massa andra som jag antar var min pappa, hans fru, mamma, lillebror och en massa släktingar till lillebror. De skulle äta något och jag visste inte vad det var för något men jag skulle undersöka något annat så jag stannade inte för att äta. Även fast lillebrors pappa ville det. Platsen jag skulle till var platsen som pappa och hans fru bodde på. En plats som verkligen var risig; det fanns ingenting där. Ingen inredning, inga sängar, inte ens de nödvändigaste sakerna. Utav det jag såg fick jag intrycket att det mer liknade ett fattigt tillhåll någonstans utomlands. Typ Afrika eller Indien. Grejen var den att man inte alls fick intrycket att någon kunde bo där. Jag fick också känslan att det var lite som en boningsplats för djur. Det var gjort av betong och var kalt. Kallt. Så kallt. Jag kunde inte tro att någon ville bo där. Allra minst min pappa och hans fru. Fast varför drömde jag att de bodde där? Jag vet inte riktigt. Kanske min hjärna försökte bygga upp värsta tänkbara ställe som man kunde bo på eftersom pappa inte brukade bo på såna ställen. På det viset hade jag lite lättare att hantera det faktum att pappa inte brukar bo på sådana ställen utan ställen som de brukar bo på är mer vara hotell eller liknande. Jag kan inte sluta tänka på den senaste drömmen som jag antar att jag haft och som handlade om att jag gick på Mora Folkhögskola. Det fanns något väldigt allmängiltigt inslag i den drömmen. Hotet från Sverigedemokraterna var närvarande och konflikten stad och land var ständigt närvarande. Det tog sig uttryck i ungdomsgäng som hotade och spred skräck i allmänheten. Tillflykten jag kunde ta var på folkhögskolan och det känner jag har stark förankring i verkligheten. Både att jag skulle kunna börja på Nyköpings folkhögskola, Jakobsbergs folkhögskola och starta en studiecirkel i journalistik. Studiecirkeln undrar jag dock hur det går med dock. Jag försökte ringa Niclas igår men kom inte fram. Jag får försöka ringa honom en annan dag och hoppas att jag kommer fram. Jag har slutat läsa alla nyheter på boendemötet som vi hade i onsdags. Jag har på ett sätt blivit mer sträng. Känns det som. Men vi avsatte en tid den femtonde november som jag kan prata journalistik på. Annars tycker jag att dessa boendemöten har blivit alldeles värdelösa. Jag hade önskat att det kunde pratas något annat än aktiviteter. Som det är nu så ska vi bara va glada och inte slå varandra trotts att vi vet att vi begravt våra känslor i ett tjockt lager av kontrollbehov. Jag har ju helt tappat tråden nu men å andra sidan vet jag ju inte vad tråden handlar om så det kanske inte gjorde så mycket. I mina drömmar så är jag ofta den hjälplösa som behöver hjälp precis som jag är i verkligheten. Ofta befinner jag mig i baksätet av en bil eller liknande. Det var jag i drömmen där vi var på väg till Göteborg i alla fall. Men sen vet jag inte riktigt vad mer jag ska skriva om drömmarna jag haft den senaste tiden. Känns inte som jag har något mer att skriva och skulle vilja göra något annat. Typ spela minecraft. Eller se film. Jag har en intressant film som jag hade tänkt se och som heter No one will save you. Jag vet inte vad den handlar om men den ser intressant ut. Annars har det kommit ut ett nytt avsnitt av Loki på Disney plus just nu och jag har en massa avsnitt om SpaceX på Whataboutit att ta igen. Jag har så många tankar om allt möjligt egentligen. Också ska jag läsa Min hand i min av Atefeh Sebdani. En bok som trollband mig från första meningen. Så den boken kommer nog bli en händelserik resa att ta sig igenom. Jag tänkte skriva lite om vad jag gör i minecraft just nu också. Just nu minear jag mest och bygger om min shop i survivalservern i 90gq open. Just nu är det förresten också event. Det höll jag på att glömma…

Idag har jag börjat dagen med att gå upp på morgonen, göra mig ett par Runda björnen-mackor och pulverkaffe. Jag tittade på när UFOsxm spelade moddat minecraft med Chriswhippit och efter det gjorde jag mig en Varma koppen potatis och purjolök. Innan jag gick till bussen så spelade jag lite minecraft och väl på bussen så satt det en del personer och pratade. Jag kommer inte ihåg om det var i bussen till busstationen eller bussen till Spindelplan som det satt folk och pratade med varandra men jag minns att de pratade mycket. Så pass mycket att jag undrade hur man orkade prata så mycket. Men nu pratar ju jag själv i skriven text så jag har väl inget att klaga på egentligen. Väl på jobbet så promenerade vi bara. Så jag behövde inte byta om. En grej jag tänkte på när jag var där var när jag frågade en viss person var och en viss person svarade ”av anledningar”. Jag fick känslan att hon var arg och mycket konfliktbenägen. I alla fall tänkte jag inte mer på det just då utan följde med på promenad bara. Och hunden Bosse följde med och bajsade och kissade så väldigt mycket. Det blev en väldigt kort promenad. Kort därefter fick jag gå därifrån. Först svarade inte mamma när jag ringde henne men hon ringde kort därefter mig själv. Hon berättade att hon hade varit ute med Bella men att hon var hemma nu. Väl hemma hos mamma tittade vi på en liverapportering om särskild debatt om situationen i Israel och Palestina. Till mat åt vi ris, kyckling i sås, chicken nuggets och lite grönsaker. Till det åt vi en sån där speciell sås som man brukar ha till chicken nuggets och som är så där sötsur. Vi såg på Rapport och efter det var det ännu mer SVT Forum som jag inte mindes vad det handlade om. Men det var intressant i alla fall. Och efter det drack vi pulverkaffe och åt sockerkaka. Kort därefter skulle vi därifrån och vi gick en promenad med Bella eftersom hon skulle kissa och bajsa. Bajsa gjorde hon dock aldrig och det blev en lite promenad runt området. Av någon anledning skulle min lillebror med också så han följde med när vi åkte till ICA knuten. Och jag handlade mango, mjölk, Coca cola, Mer pärondricka, Chicken nuggets, snacks, paj, matlåda och choklad. Efter det åkte vi hem till mig. Om jag förstått saken rätt så skulle min lillebror Linus till ECO efter att de hade släppt av mig. Själv gick jag hem och satte på P3. Just nu lyssnar jag av någon anledning på Pink Floyd. Verkar som jag fastnat väldigt mycket för deras musik. Har kört parkourrace på 90gq open. Ska eventuellt vara med på event på 90gq open sen också. Men just nu funderar jag vad jag ska skriva härnäst. Jag konsumerar många kilo cheese doodles just nu…

WordPress undrar vilka stora historiska händelser jag minns. Jag kan börja med att Anna Lindh mördades, sedan minns jag när de flygplanen flög in i World Trade Center. Sedan minns jag också massakern på Utöya. Men det kanske historiska händelser i mitt eget liv. För i så fall skulle jag kunna skriva om när byskolan i Siknäs lades ner, när jag naturguidesutbildningen i Älvdalen och började en skrivkurs på Brunnsviks folkhögskola. När också den hotades att lägga ner fick lov att protestera genom att anordna manifestationer, hålla tal, kontakta journalister och andra mer eller mindre kända personer. Skriva skrivelser till instanser och liknande. Och efter Brunnsvik kom SD in i Riksdagen. Då förstördes allt. Det var som hämtat från en skräckscen; Jimmie Åkesson promenerar in i Riksdagen. Jag tror aldrig att jag kommer glömma den dagen då det skedde…