Var till affären för att panta lite. Promenaden till ICA var rejäl. Jag tror den tog något på en halvtimme. Med mig hade jag tre papperskassar med Cola-burkar, Mer-flaskor och fanta-flaskor. Väl i affären så råkade jag vänta för länge en gång så att kvittot skrevs ut för tidigt. Efter det var pantmaskinen full så jag kunde inte panta mer. Då fick jag lov att vända mig till personalen som skulle fixa det. Sen passade jag på att panta allt jag hade kvar. Och papperskassarna vek jag ihop och la i ryggsäcken. Efter det handlade jag lite bregott, Mer-dricka med hallon- och svartvinbärsmak och lite choklad. Efter det gick allt mycket fort. Jag hade bara promenaden hem kvar att tänka på. Mest folk träffade jag nog vid affären. Och vid Rosvalla spelade de fotboll. Men här i Brandholmen var det alldeles tyst när jag kom hem vid fyra-tiden. Just nu sitter jag och lyssnar på Pink Floyds The wall. Jag har legat en liten stund och läst boken Slutet på historien av Jan Guillou. Jag funderar på att sätta på The dark knight av Hans Zimmer snart. Det här läsandet kommer ju ingenstans. Men förhoppningsvis kommer det här skrivandet någonstans. Jag vill verkligen skriva saker som folk tycker om att läsa. Men jag funderar också mycket kring vad folk tycker om att läsa. Jag ska ju läsa Medan giftet sprider sig och Min hand i min sen. Men till dess att jag gör det hoppas jag att jag har upptäckt vad folk vill läsa. Alltså verkligen vill läsa…

WordPress undrar hur en bra granne ska va. Det här är en fråga som jag verkligen brinner för. Jag tycker inte att en granne ska vara tyst. Jag tycker att en granne ska få röka om den vill. De ska få spela hög musik, ha en massa kulörta ljus och en massa folk hos sig. Det ska kännas att man verkligen lever. Också ska det serverad alkoholhaltiga drycker förstås. Ska det vara så svårt att begära trotts allt? Tydligen är det så svårt att begära trotts allt. Det är inte mycket som händer i det här området jag bor i. Jag hade trott att om jag flyttade hemifrån så skulle man bli vuxen. Men tydligen flyttade jag till någon dagisavdelning. Där man pratar aktiviteter i stället för nyheter eftersom nyheter är för tungt att ta till sig. Men vet du vad? Jag tänker inte leva som att det inte fanns någon musik! Jag tänker fortsätta ha radion och om någon vill klaga så får den göra det men ingen verkar ha klagat än så då var det kanske inte så farlig trotts allt.

En gång i tiden bodde jag på en skola där de spelade musik till långt in på natten. Om det inte var bandmusik så var det festmusik och jag kunde inte sova. Jag fick lov att gå upp och knacka på deras dörr för att säga att jag inte kunde sova och att jag skulle upp imorgon. Den som öppnade verkade inte förstå vad jag menade. Ju längre in i utbildningen jag kom, desto mer blev jag själv en del av festandet. Jag satt för mig själv i någon fåtölj och drack någon billig öl som en kompis till mig hade köpt ut. Jag hade själv varit en del av festen, dansat och druckit öl. Lite så hade jag önskat att det var nu. I det område jag bor i. Det måste finnas något mer vi vill ha i livet än arbete. Det måste finnas några festglada personer här i Nyköping. Några som skulle vilja festa med mig. Några som ville göra något annat än att arbeta. Det är det här jag försökt skriva om under all denna tid. Hur det är att festa. För även om jag inte visste det när jag gick i Älvdalen så lärde jag mig det när jag gick i Brunnsvik. Jag festade länge och hårt. Jag var en del av gemenskapen som var där då. Det var så länge sen nu att jag knappt kommer ihåg. Hur det var att festa. Jag kan sakna den höga musiken. Jag kan sakna de många människorna. Och jag kan sakna de kulörta strålkastarna. Inget av de grejerna finns här i Brandholmen. Det är som att man redan är död. Som att inget händer. Jag tycker inte att en granne ska vara tyst. Jag tycker att en granne ska ha hög musik. Och mycket folk omkring sig. Så att det blir som den gången jag bodde i Brunnsvik. Så att man märker att det finns liv här trotts allt. För som det är just nu är det alldeles dött. Det är alldeles tyst. Det är alldeles ointressant. Hur gör man ett ställe intressant igen? När jag gick i Brunnsvik så brukade vi vara i biblioteket också. Vad vi gjorde där var mer osäkert men jag antar att man försökte skriva. Men festandet gjorde vi på andra ställen. På lite mer suspekta ställen. Men jag gillade det. Också gick livet också gjorde vi andra saker. Men jag tycker inte att en granne ska vara för tyst. Jag tycker att en granne ska få ha fester med högljudd musik och mycket dricka. Jag försöker komma på ämnen att prata om. Jag trodde jag hade mer att skriva om det hur en bra granne ska va. Men tydligen inte. Jag får försöka skriva ändå om hur en bra granne ska va. För jag vill inte lämna ämnet än. Jag vill inte att en granne ska känna att det är för tyst omkring sig. Som det är just nu. Hur startar man fester igen? Hur gör man för att bevisa att existensen av liv faktiskt finns? För som det är just nu så ifrågasätter jag att existensen av liv faktiskt finns på det här boendet. Det är så dött. Så tyst. Hade lika väl kunnat vara en kyrkogård. Och när jag ändå pratar om det så är det inte många som kommer på idéer till fester som man skulle kunna ha. Man bara jobbar, äter och dör. Också går det om igen. Men måste det verkligen gå så långt att någon faktiskt dör att man börjar inse att man måste börja leva lite grann också? Börja festa? För så är det ju med festandet att det är väldigt livfullt…