Jag ska försöka skriva lite om vad jag gjort idag. Jag har inte gjort något särskilt idag egentligen. Men jag är hemma hos pappa. Ska hem imorgon. Tog någon promenad med pappa. Meningen var att vi skulle plocka svamp men vi hittade ingen svamp så vi fick ta en promenad i stället. Efter det tittade jag lite på UFOsxms videos. Läst lite. Ätit god mat. Först lasagne och sedan fisk. Nu tänkte jag inte bara skriva om vad jag har gjort idag utan även om vad jag gjorde för tio år sedan. För tio år sedan var jag och min kompis Jon ute på promenader i Brunnsvik. Jag hade precis gått ur Naturguidesutbildningen och kände väl att utomhusmiljön mer var min miljö. Vi var på en massa olika ställen och pratade skrivandet rent allmänt. Inte trodde vi då att skolan skulle vara på väg flytta. Och inte visste vi då att vi skulle få lov att protestera för att få va kvar. Numera är dessa minnen suddiga och det faktum att min lärare Örjan Svedberg gått gör att det svider extra mycket att tänka på dessa minnen. Men jag måste tänka på dessa minnen. Jag måste minnas hur det var att gå där i det landskap som tillhörde södra Dalarna. Reflektera över vad jag vill skriva om dessa promenader. För vi gick promenader. Och vi gick många promenader. Annars är det ju något jag brukar göra med pappa. Många är de gånger då vi gått genom Sörmländsk natur. Genom Stjärnhovs skogar. Men promenaderna i Brunnsvik var annorlunda. Jag vet inte om jag berättade om min tid i Älvdalen för Jon men om jag hade gjort det så kunde jag i alla fall inte minnas det längre. Vad var det jag hade för skrivprojekt då? Myrens guld och Pajas Pyjamas? Men jag skulle vilja ta dessa promenader och göra något av dem. Det är inte bara En natt i Brunnsvik utan det är också en promenad i Brunnsvik, en utbildning i Brunnsvik, En skola i Brunnsvik. Fast det blir nog lite för mycket om jag skriver allt det. Det får räcka med En natt i Brunnsvik. Men jag var inte bara i vardagsrummet i mitt internat Folkhemmet. Jag var också på promenad i Brunnsvik. Och jag skulle vilja skriva om dessa promenader. Hur de påverkade mig. Vad jag gjorde under dessa promenader som fick mig att minnas min tid i Älvdalen. För jag tänkte nog väldigt mycket på Älvdalen när jag gick i Brunnsvik. Så pass mycket att det började bli övermäktigt. Och samtidigt hade jag en döende farmor och en krisande ekonomi att tänka på. Men ingen av de grejerna behövde jag tänka på när jag var ute på promenad med Jon. På sin höjd några skrividéer men inte mer. Jag tänker att vi börjar där, kanske lägger till något landskap som abstrakta korridorer, eller något helt annat som mer passar in i landskapet jag befinner mig i. Jag är inte färdig med Brunnsvik. Inte på långa vägar. Och ju mer jag skriver desto mer upptäcker jag att jag har mer att upptäcka. Kanske hände något på dessa promenader som fick mig att ifrågasätta mitt tidigare livsval? Att bli naturguide? Jag undrar vad det skulle kunna va i så fall. Att få va med andra skrivande människor, att faktiskt få skriva, var obeskrivet lättande för mig. Tidigare hade jag bara skrivit i anteckningsblock, antecknat i mobilen eller antecknat i datorn när jag väl hade fått den. Men det var en speciell känsla att gå med en person som hade samma framtidsplaner, samma mål, som en själv hade. Jag fick också en speciell känsla av att höra hemma där när jag lyssnade på Mike and the mechanics och låtar som ”All i need is a miracle” och ”Everybody gets a second chance” vilket jag anknöt till skolledningen. Att de kanske kunde få en andra chans. Men det fick de inte. De ville bara att vi skulle flytta och det ville vi inte. Vi ville vara kvar och protestera och manifestera. Jag kan knappt komma ihåg att jag själv höll tal på en sådan manifestation. Det var så länge sen. Jag pratade om skogen och att jag kom därifrån. Men mestadels talade jag om ledningen som en stor fors som vi nu gick emot. Jag kan komma ihåg att jag fick rungande applåder efter talet. Att det faktiskt betydde något att jag talade. Men jag undrar vad dessa promenader betydde för något när jag gick i Brunnsvik. Tänkte jag att jag skulle bli bättre på att skriva genom att gå promenader eller kände jag bara att jag behövde tänka på något annat för en stund? Det är osäkert vad syftet med dessa promenader var. Men att jag gick dem är säkert. Så mycket som har hänt sen jag gick den där skolan i Brunnsvik; jag flyttade till Mora, flyttade till Skattungbyn, SD kom in i Riksdagen, flyttade till Bonäs och flyttade slutligen till Nyköping. Och efter det har jag varit på otaliga Ung Vänster-evenemang. Men aldrig har jag berättat vad jag gjort i Brunnsvik en gång i tiden. Jag vet att jag trodde att jag var ihop med en person men att det sen visade sig att jag inte var det. Kanske en promenad med Jon hade hjälpt mig ta mig igenom dessa mörka tankar? I stället gick jag omkring med mörka tankar som nästan var mordiska i sina uttryck. Det är inte bra att gå omkring med sådana tankar, jag vet det nu. Men det är lätt att vara efterklok. Kanske var farmors bortgång det som fick bägaren att rinna över och jag flyttade från Brunnsvik tillbaka till mamma. Min tanke var att jag skulle skriva om Rosa Huset i Mora men det utesluter ju inte att jag skriver om promenaderna jag gick i Brunnsvik. Jag märker att jag har många idéer på vad jag ska skriva härnäst och tänker så här att jag får skapa mappar där jag sorterar allt utefter vilka idéer jag har. Promenaderna i Brunnsvik kan ha en mapp och Rosa Huset i Mora kan ha en mapp. Så får jag arbeta utefter det. Inget behöver vara skrivet. Allting kan vara föränderligt. Föränderligt så pass till den grad att landskap förändras och flyttar på sig. För det var ju det som hände i vardagsrummet i mitt internat Folkhemmet. Och det jag behöver skriva om är det som hände efter den gången. Minnen från drömmen kommer konstant dyka upp. Jag vet det. Och är beredd på det. Jag utelämnar läsaren med en massa lösa trådar genom att göra på det här sättet men jag måste börja någonstans och jag tänker mig att jag kan börja med en promenad i Brunnsvik…

Narkotikabrott, Oxelösund

För narkotikabrott två gripna i Oxelösund. Under förmiddagen strax efter klockan 10:30 var polisen ute och arbetade med dörrknackning i annat ärende i anslutning till en hamn i Oxelösund, när en patrull uppfattade en doft som man misstänkte var narkotika. En husrannsakan beslutade man om att utföra med hjälp av hund i en bostad i närheten, där man senare påträffade ett parti narkotika. Gripas kunde senare en man och en kvinna – båda misstänkta för narkotikabrott av normalgraden.

Källa: Polisen.se

Idag har varit en lång dag. Idag började jag dagen med att gå upp på morgonen, göra mig ett par Runda björn-mackor och pulverkaffe. Jag hade packat under gårdagskvällen och hade nu bäddat sängen och lagt allt innehåll på sängen. För jag skulle till pappa. Tittade på någon video av UFOsxm innan jag stängde av datorn så att jag kunde packa ner det viktiga USB-minnet, musen och hörluraruttaget. Jag spelade lite minecraft och gjorde mig en Varma koppen med grönsaker innan jag stänge av datorn. Jag hade lite tid innan jag skulle gå till jobbet men läste ingen bok. Det gjorde jag senare. Jag tog bussen vid kvart över tolv för att sedan byta buss på busstationen mot Harg. Väl på jobbet så sa de att jag inte behövde byta om eftersom vi bara skulle ta en promenad. De bjöd på kaka som jag fick innan promenaden och sedan gick vi. Och vi gick långt. Så pass långt att man började undra om man någonsin skulle komma hem igen. Fast nu överdriver jag det hela en smula. Vi gick ju bara runt kvarteret. Och Patrik visade mig ett assasin creed-spel som han hade köpt. Mirror tror jag det heter. Väl tillbaka i arbetslokalen så var det någon konflikt som behövdes lösas upp. Vi hade märkt det redan under promenaden att en av dem var långt före oss och en annan långt efter oss. Jag vill inte hänga ut någon med namn men kan väl säga så här mycket att jag förstod att det skulle blossa upp i en konflikt till slut. Hon jag pratar om har uppvisat tydliga tecken på allvarliga aggretionsproblem och jag är seriöst rädd för henne. Men jag vet inte hur jag ska göra eftersom hon jobbar på samma jobb som jag. Som tur var, för den här gången, så hade jag Jan Guillous Slutet på historien med mig som jag kunde sitta och läsa. Patrik kommenterade lite att han själv försökt läsa Jan Guillou men att det hade varit långdraget. Vilket jag kände igen mig i. Efter jobbet gick jag till busshållplatsen i Spindelplan som jag inte brukar ta eftersom jag i vanliga fall alltid brukar handla på ICA Knuten och ta bussen därifrån istället. Men nu skulle jag ju till pappa så då behövde jag inte gå till ICA Knuten och handla. I stället satt jag där i bussen och läste lite. När jag väl kom tillbusstationen så var det fullt av folk där så jag kunde inte sitta någonstans och läsa. Däremot kunde jag när bussen väl sitta och läsa på bussen. Jag undrar vad han som satte sig bredvid mig tänkte om att jag satt och läste en bok eftersom det väl inte är vad man brukar göra på en buss. Men nu gjorde jag det så då fick han ta det som det va. Jag har åkt så mycket buss idag. Både från Brandholmen, Spindelplan och busstationen. Och jag gillar känslan av att åka buss. Det är nästan som att åka flygplan fast ändå inte riktigt. Och jag har tagit mig igenom en stor del av boken nu. Det känns som något har lossnat när det kommer till mitt läsande av Jan Guillous bok Slutet på historien. Det är skönt för det betyder att jag faktiskt kan börja läsa mina köpta böcker Min hand i min och Medan giftet sprider sig. Men jag tror att jag ska börja läsa tidningen Skriva så att jag får lite tips och trix i mitt eget skrivande. Just nu befinner jag mig i Grinda hos pappa. Väl i Gnesta så gick jag ända till ICA Supermarket där min pappa skulle va. Vi har ätit tacos och just nu tittar jag på Stamsites stream. Annars vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Det har varit en så lång dag och jag har gjort så mycket så jag vet inte om jag vill skriva något mer. Men samtidigt kanske den här känslan har något med att jag inte befinner mig hemma i Nyköping. För jag är så ofta hemma att jag, när jag väl tagit bussen för att ta mig till ett nytt ställe, känner jag mig väldigt obekväm och ohemma. Men nu får jag bita i det sura äpplet och ta det som det är. Dessutom ska vi ju plocka svamp och bada bastu. Så det blir nog en bra helg trotts allt. Men hur det kommer gå med skrivandet vet jag inte riktigt. Det blir alltid så här. Jag bara skjuter upp det oundvikliga hela tiden. Att jag inte har skrivit något som är längre än en sida långt. Men jag ska skriva, jag vet det. Men just nu vill jag göra något annat, något kul. Jag tror jag ska se The boogieman på Disney plus. Det verkar som en mycket bra film…