WordPress undrar vilka som är mina favoritartister. Kanske Genesis och Phil Collins? I alla fall är det de jag vet om. Förutom Pink Floyd då. Jag brukar inte lyssna så mycket på bandmusik egentligen. Mest filmmusik…

Jag hade egentligen tänkt skriva när jag hade haft det här mötet nu klockan sju. Men nu har jag varit med om så mycket att det känns som jag måste skriva av det. Jag började dagen med att gå upp, göra mig ett par Runda björn-mackor, titta på en av UFOsxm videos och spela lite minecraft. Jag gjorde också en Varma koppen sparrissmak och efter det tog jag bussen till busstationen klockan kvart över tolv. Det fanns en liten period, den där jag satt på bussen på väg till Harg, som jag tyckte mig se värsta killgänget. Det var inget jag tänkte på då och jag vet inte varför jag skulle tänka på det. Det är väl okej om det finns killgäng? Ja men till en viss gräns va? Jag börjar bli rätt trött på alla dessa killgäng överallt. I alla fall var den här perioden över på en millisekund och jag var tillbaka i bussen jag satt i. Väl i Spindelplan skulle vi åka och slänga sopor på Björshult. Jag var och bytte om och sen var det bara att åka iväg. Skräp som vi skulle slänga var saker som en fåtölj, en massa småskräp som småplast och andra elektronikgrejer. Grejen var att det var en massa småplock och det var svårt att hålla koll på alla grejer som man skulle slänga. Jag kan komma ihåg att jag skulle slänga en presenning och fick en massa småplast med mig. När jag frågade var presenningen skulle slängas så sa han hårdplast. Jag vet inte om det blev rätt men det spelar ingen roll nu. Det blev slängt i hårdplast alldeles oavsett om det var hårdplast eller ej. Och efter Björshult åkte vi hem till oss igen. Väl hemma så kom värsta monsunregnet och både Patrik och Veronika fick skynda sig ut för att ta av släpkärran. Sedan var det bara att springa och hoppas att man inte blev så blöt som de hade blivit över att vara den där lilla stunden ute som de hade varit. Efter ett tag så ringde mamma och frågade om hon skulle hämta mig eftersom det regnade så mycket och jag sa att det gick bra. Jag försökte beskriva så gott som jag kunde var Spindelplan låg någonstans men det slutade med att jag räckte över telefonen till vår arbetsledare Patrik så fick han beskriva var vi låg någonstans. Jag var inte så säker på att hans beskrivning var så bra heller för efter att jag hade bytt om och stått där ett tag så insåg jag att mamma inte hittade dit. Så jag ringde henne och frågade var hon var någonstans och när hon sa att hon såg bussen så misstänkte jag att hon stod vid busshållplatsen någonstans. Så jag gick mot busshållplatsen och hittade mamma ståendes på en parkering där. Fick skjuts hem till henne och än en gång övade vi på att jag gick in, fick nyckel till lägenheten eftersom jag inte har en själv, och träffade Bella. Hon verkar vara rätt van vid att se mig vid det här laget och när mamma kom efter ett tag så började hon laga mat. Det skulle bli potatis, sås, fisk och ärter. Vi satte på tv;n medan vi väntade på att maten skulle bli färdig. Tittade på så mycket SVT forum som jag har för mig handlade om skogsbruket i början. Men det handlade även om andra saker bara det att jag inte har koll på vad dessa saker är. Efter nyheterna och ännu mer SVT forum där det var någon debatt mellan Socialdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna om politiken i EU så var det ett program om slavhandeln i USA. Efter det så åkte vi till ICA knuten där jag handlade mjölk, Coca cola, Mer pärondricka, pajer och choklad. Och efter det gjorde jag inte så mycket mer. Kanske spelade lite minecraft. Förberedde mig för mötet jag skulle ha klockan sju. Vilket jag nu har haft. Och det kom noll personer. Det var bara en person, en personal, som var där. Och jag satt och läste upp alla nyheter och alla grundläggande information som finns om journalistik och det tyckte han väl gick bra. Men sedan frågade jag om jag kunde få uppgifter av honom som jag antog att han från ABF ville ha. Alltså namn, personnummer, e-post samt mobilnummer. Då frågade han varför jag skulle ha det. Han var ju intresserad av att vara med i en studiecirkel. Sen pratade vi om varför vi skulle ha studiecirkel i gemensamhetslägenheten och att det kanske inte var så bra idé att ha det där ändå. Så kanske att vi skulle ha det i en annan lokal istället. Nu har jag i alla fall skrivit ett fjärde e-mail till ABF där jag förtydligade att det är jag och inte boendet som vill anordna studiecirkel och att det kanske inte var en så bra idé att ha studiecirkel just på boendet. Att vi kanske behöver en annan lokal. Jag hoppas verkligen att han svara nu för det här är fjärde mejlet jag skickar till honom och jag hatar att vänta. Men i alla fall fick jag se på tv när jag ändå var där nere på gemensamhetslägenheten och jag såg på Rapport. Det handlade om Israel-Palestina konflikten. Fruktansvärda scener där folk halshuggits. Jag blir så ledsen när jag ser den här förödelsen och hoppas verkligen det blir fred snart. Annars har jag nog inte gjort så mycket. Jag byggde färdigt bambufarmen i minecraft och funderar nu på att bara att ligga och läsa Jan Guillous Slutet på historien. Jag är också lite sugen på att se Grotesco. Men jag skulle också kunna se på något annat på You tube som UFOsxm. Det finns så mycket man kan göra på internet. Men hur det går med mitt eget skrivande vet jag inte. Kanske att jag har upptäckt det om jag skriver tillräckligt mycket. Att jag, bara genom att skriva, upptäcker vad jag vill skriva för något. Jag har många tankar om vad jag vill skriva om som sjukhus, drömmar, psykologer och sådana saker. Men det har inte blivit något konkret utav det än. Kanske blir det de snart. Jag vet inte riktigt. Förresten var det flera dagar sen det hände något i Nyköping. Det får en att fundera; gör polisen sitt jobb? Och inser väl att det är just det de gör. Jag funderar dock vad som skulle hända om jag skulle möta på en av dessa killgäng. Om jag skulle bli nedslagen. Eller vad som skulle hända. Skulle jag behöva ringa polisen då? Skulle jag äntligen ha en anledning att ringa polisen då? Det skulle nog, i vilket fall som helst, vara väldigt chockartat. Jag skulle nog inte ha en aning om vad jag skulle göra i en sådan situation. Nu har jag som tur var inte varit i en sådan situation och kommer heller aldrig, förhoppningsvis, var det heller. Vad som däremot går igen dag efter dag är jobbet. Det verkar aldrig ta slut. Det verkar som att det alltid finns mer att göra. Men nu ska jag inte tänka på jobbet på ett tag. Nu ska jag tänka på något annat. Skrivandet. Det som jag stretar med och har gjort så så länge som jag kan minnas. Går det någonsin att lära sig fullt ut vad skrivandet går ut på? Nej det gör nog inte det. Och det är nog lite det som är charmen med skrivandet. Jag har så mycket att läsa! Både Jan Guillous Slutet på historien, Min hand i min, Medan giftet sprider sig och tidningen Skriva. Tidningen Skriva tänker jag förresten är ett perfekt forum för tankar om skrivande som jag inte tänkt på särskilt mycket. För jag tänker på mycket men kanske inte allt när det kommer till skrivande. Nu börjar det bli ett lite väl långt dagboksinlägg dock och de flesta har nog redan tröttnat på det jag har att skriva om. Men om jag skulle nämna något innan jag sätter punkt på mitt skrivande är att jag i alla fall försöker skriva. Jag har inte gett upp om det helt. Även om det var länge sen jag öppnade vissa dokument. Varför gör jag så här mot mig själv? Varför kommer jag inte till skott och börjar skriva? Mycket handlar nog om i vilken stämning man är i. Till exempel kan man nog inte skriva så bra när man har P3 igång. Det är därför som jag har P2 igång. Men nu ska jag läsa boken Slutet på historien. Jag tror jag får återkomma när jag har något mer att skriva. Något mer att uttrycka i ord…

Stöld, Södermanlands län

För stöld i butik två personer gripna. Klockan 13:03 larmas patrull till en butik i Nyköping med anledning av att två personer ska ha stulit varor. Lämnat platsen i bil ska gärningspersonerna sedan ha. Cirka 8000 kronor bedöms godsvärdet vara. Polispatrull fick efter spaningsarbete syn på aktuell bil och slog stopp. I bilen fanns vad man tror är stöldgodset. Gripna för stöld är nu de två personerna.

Källa: Polisen.se

Idag har jag börjat dagen med att gå upp på morgonen, göra mig ett par Runda björnen-mackor och sätta mig och se på när UFOsxm spelade moddat minecraft. Jag vet inte vad som hände med tiden för jag hann inte titta färdigt på UFOsxms video men jag gjorde mig en Varma Koppen i alla fall och spelade lite minecraft innan det var dags för mig att ta mig till jobbet. På väg till busstationen var det nästan ingen på bussen och på väg till Harg var det desto mer på bussen. Så pass många att det var lite svårt att hitta säte på bussen men jag hittade en mittemot en ungdom som lyssnade på hög musik och som hade fötterna på sätet framför sig. Framför mig satte sig också en gammal gubbe och när det hade gått av en del personer så bytte jag säte eftersom jag inte stod ut med att sitta så trångt. På väg till arbetet brukar jag mest titta ut i landskapet som vi åker förbi. Det är väl oftast skönast så. Men väl på jobbet var det väl bara att byta om. Vi skulle klippa gräs men först skulle några personer ha möte så vi som inte hade möte fick sitta där utanför. När mötet var slut så gick vi till garaget och i garaget så hämtade vi verktyg som man kunde rensa ogräs med. Först trodde jag att jag skulle rensa ogräs men eftersom han som egentligen skulle klippa gräs inte hade riktiga arbetsskor så fick jag klippa gräs i stället. Och det var tungt. Det var en slänt som skulle klippas. På vissa ställen låg det gammalt gräsklipp från förut som fick gräsklipparen att gå segare. Ibland stannade den helt och hållet och ville inte starta igen. Jag fick lov att dra rätt mycket för att den skulle gå igång igen. I alla fall tog det inte så lång tid att bli färdig och när jag blev färdig så gick jag till de andra med gågräsklipparen. De höll på att rensa ogräs och när de var färdiga så gick vi till garaget. Där gjorde vi inte så mycket mer än att lämna av alla verktyg och köra in gräsklipparen och sen gå tillbaka till vår arbetslokal. Där satt vi en stund innan det var dags att byta om och gå därifrån. Men först ringde mamma och frågade om jag skulle komma. Och jag svarade att ja det kunde jag göra. Då sa hon något om att hon skulle träna hunden att träffa mig och jag förstod inte riktigt vad hon mena förrän jag gick dit. Men först skulle jag byta om och eftersom alla höll till där vi vanligen bytte om eftersom de skulle ha något till möte där vi vanligtvis brukade sitta så fick vi byta om på toaletten. Och först därefter säga hej då och gå hem. Mamma mötte upp mig i portaluppgången och sa att Bella väntade på mig i lägenheten. Då förstod jag att hon ville träna hunden att bara träffa mig. Och det gick väl bra. Först satt hon bara där vid dörren men efter ett litet tag så gick hon även fram till mig. Efter att mamma hade kommit in så satte jag på tvn och mycket handlade det om gängvåldet och skjutningarna vi ser i samhället just nu. Jag hade dock svårt att få grepp om hur stort av problem det var. Maten vi fick var jättegod. Det var någon fisk och sås och stuvade champinjoner och potatismos. För ett litet tag såg vi på SVT forum men efter ett tag bestämde vi oss för att se på partiledardebatten på SVT play. Till det drack vi pulverkaffe och egenbakade jättegoda blåbärsmuffins. Efter ett tag beslutade vi oss dock för att vi inte stod ut med att se mer partiledardebatt. Eller jag stod inte ut mer det vill säga så vi klädde på oss och gick ut. Bella behövde bajsa och kissa. Och när hon väl hade gjort det så åkte vi till ICA knuten. Jag handlade Varma koppen potatis och purjolök, mjölk, pulverkaffe, tandkräm, Coca cola, Mer pärondricka, Crispies, pajer och choklad. Efter det åkte vi hem till mig och efter det har jag inte gjort så mycket. Jag känner en djup avundsjuka på de som jobbar på Tonys pizza just nu och att jag inte får jobba kvar där sårar mig på ett sätt som jag inte kan hantera just nu. Jag vet inte var jag ska ta vägen. Vad jag ska göra. Den person som jag försökte ta kontakt med vägrade att svara på varför jag inte fick jobba kvar där och för att slippa tänka på det i över huvud taget så raderade hon bara helt enkelt sin Facebookprofil. Så kan man göra tydligen om man vill slippa dryga personer. Men jag har jobbat på Tonys pizza en gång i tiden. Jag behöver säga det. Och jag behöver upprepa det gång på gång. För om jag inte gör det så har det inte hänt. Och har det inte hänt så är det ingen som bryr sig om att jag en gång i tiden jobbade på Tonys pizza. Att jag diska plåtar och vek kartonger. Att jag faktiskt praktiserade på Tonys pizza. Jag kan undra vad de andra gör på Tonys pizza. Hon vet jag ju redan vad hon gör eftersom hon raderade sin Facebookprofil men de andra har jag inte någon kontakt med eftersom jag inte har några namn på de och därför inte kunnat söka upp dem på internet. De andra på Tonys pizza jobbade jag nästan mer med men dem har jag ingen kontakt med. Bara minnen. Och det är bara minnen jag får leva på nu i tiden efter Tonys pizza. En tid då jag pendlat mellan Rosvalla, bild och data och nu slutligen Spindelplan. Det känns som något slutförvar. Som att det är där man hamnar i slutet av sitt liv. Och innan jag jobbade på Tonys pizza så praktiserade jag på Citygross. Där lade jag upp bananer. Jag vet inte vad jag ska göra längre. Jag trodde att jag skulle inse något om jobbet som jag kunde dra lärdom av men nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra eller säga. Det känns som det är jättefarligt att säga någonting. Som att det, genom att skriva jättemycket om någonting, är jättefarligt att säga någonting. Men hur skulle det se ut om jag inte skrev någonting? Jag vet i alla fall vilka vänner jag har och jag får nog nöja mig med det. Men jag kan inte sluta tänka på att den här personen kan bete sig på det här sättet. Att hon inte svarar mig och genom att radera sin Facebookprofil undermedvetet säger att hon skaffat sig ett liv. Och undermedvetet säger till alla oss andra som har Facebook inte har ett liv. Så hur är det då att inte ha ett liv? Vissa gör precis lika vanliga saker som de som har ett liv, bara det att det syns på Facebook i stället. Jag tror inte att någon på Facebook tänker att man inte har ett liv. På sin höjd funderar man kanske på vad som skulle hända om man gick bort och någon närstående skulle få lov att ta hand om allt som man har på Facebook. Men att man inte skulle ha ett liv bara för att man har Facebook tror jag inte att någon tänker på. Jag anser det vara grovt förolämpande och kränkande behandling för alla oss som har Facebook och hoppas det upphör omedelbart!