WordPress undrar vad det innebär att vara ett barn innerst inne. Att vara barn innerst inne innebär att man alltid nära till sitt inre barn. Vilket i sin tur innebär att man har livfull fantasi. Det betyder inte att man kan tvinga fram något kreativt. Det betyder heller inte att man kan göra det. Ens inre barn måste få känna att den kan vara och göra precis som hen vill. I mitt fall så vill nog mitt yngre barn att jag skriver på berättelserna om Pajas pyjamas, Myrens guld och Den vita masken. Jag har skjutit på det så länge men jag kanske måste skriva på det nu. Det har i alla fall en röd tråd, något att gå efter, något som mitt skrivande i övrigt inte haft. Vilket är lite smärtsamt att erkänna för sig själv så här efteråt men det gäller väl att bara ta geten i hornen och börja på något nytt. Eller nytt och nytt; det är ju idéer jag haft för ett tag nu. Jag skulle inte kalla de här idéerna för nya, snarare undanstoppade. Jag visste inte vad jag skulle göra med de här idéerna då och jag vet inte vad jag ska göra med de här idéerna nu. Jag skulle kunna pröva att skriva lite mer på En natt i Brunnsvik. Även fast idén känns gammal. Men det är väl lite det som är meningen också? Allting kan ju inte vara nytt hela tiden. Men om jag ger upp på En natt i Brunnsvik, om jag inte hittar något nytt sätt att skriva den på, vilket jag har känt rätt länge nu. Då ger jag upp och skriver på någon av de andra berättelserna jag har. Till dess får ni önska mig lycka till och hoppas att jag inte får en mental härdsmälta medan jag skriver…