Idag började jag dagen med att göra mig ett par Runda Björnen-mackor, pulverkaffe och såg färdigt ett videoklipp från What about it på you tube. Jag gjorde mig en Varma koppen potatis och purjolök och spelade lite minecraft innan det var dags för mig att gå till jobbet. På väg till jobbet var det lagom mycket folk både på väg till busstationen och Spindelplan. Väl på jobbet behövde jag inte byta om eller göra något ansträngande. Det mest ansträngande jag gjorde var väl när jag började spela Bloons td 6 och det var inte ens svårt. Dock var inte det jag gjorde mest utav utan det jag gjorde mest utav var bara att sitta där och göra ingenting. Jag vet att Jimmie Åkesson skulle göra ett tal till nationen på arabiska idag men det var inget jag tänkte på då. Vad jag tänkte på vet jag dock inte. Den senaste tiden har jag känt mig så tom, som att jag inte har något att säga. Vilket jag känner att jag visst har att göra. Jag har så extremt mycket att säga. Sen att jag inte vet hur jag ska formulera det eller sätta ord på det är en annan sak, men jag har fortfarande inte inget att säga. Så där satt jag på jobbet. Utan något att göra. Utan något att säga. Så därför blev jag rätt förvånad när arbetshandledaren började prata med mig. Han frågade om jag skulle spela något spel. Först trodde jag han mena mobilspel men sedan sa han det svenska spelet och tänkte att han nog inte kunde mena mobilspelet trotts allt. Så jag svarade minecraft som en fråga och ja jag ska spela minecraft i helgen. Jag håller på att bygga en sugar cane- farm. Men så för att få tiden att gå lite grann så spelade jag lite Bloons td 6. De andra skulle gå och hämta tvätten och arbetshandledaren skulle ut och rasta hunden. Det blev ingen promenad idag eftersom det regnade idag och jag var rätt glad att jag valde att ha regnjackan på mig idag eftersom det regnade extremt mycket. När det hade gått ett tag så var det dags att gå hem och då ringde jag hem till mamma men hon svarade att hon hade gått och blivit sjuk så jag kunde inte gå till henne idag. Men det gjorde inte så mycket eftersom jag ändå hade rätt mycket att göra när jag kommit hem sen. Jag gick till ICA knuten och handlade mjölk, bregott, Runda björn, snacks, Coca cola, Mer pärondricka, paj, matlåda och choklad. Efter det tog jag bussen hem och väl hemma så valde jag att laga mat. Chicken nuggets med makaroner, frusna grönsaker och sötsur sås. Jag var så pass hungrig att jag ville äta då trotts att personalen skulle komma klockan fem för matstöd. Men när de kom klockan fem fick jag helt enkelt säga att jag redan hade ätit och att jag inte behövde något matstöd idag. Maten var förresten mycket god. Jag njöt av varenda sekund medan jag åt maten. Och förresten kände jag mig lite dansglad medan jag lagade maten. Jag gjorde en tik tok där jag dansade till musiken i P3 och när maten var färdig tog jag ett kort på den och la upp på Instagram. Sen dess har jag hunnit köra parkourrace på värld 2 på 90gq open. Jag funderar mycket kring vad jag ska skriva härnäst. Jag tänker att det är mycket som att laga mat. Att man behöver recept och att man behöver laga den väl för att det ska smaka gott. Så är det i alla fall för mig. Men så har jag inte gjort något annat än att skriva också. Det är som att hela mitt liv är i skriven text. Jag funderar hur tiden såg ut innan man började skriva. Vill man ens tillbaka till den tiden? Jag tror inte det. Jag tror man vill vara på precis den tid som är nu. Jag vet inte vad Jimmie Åkesson sagt i sitt tal till nationen men jag tycker inte man ska snacka skit om sitt land. Vi är inget rasistiskt fördomsfullt land utan ett inkluderande land med rik mångfald. Så vill jag tänka att vi är i alla fall. Kanske att jag varit för tyst om den här saken för länge. Kanske att jag har väntat för länge. Men nu har jag orden i min mun i alla fall och de säger INTE I MITT NAMN Jimmie Åkesson. Vi tänker inte starta ett tredje världskrig eller nya koncentrationsläger eller hur det hade blivit om Hitler hade vunnit kriget. Alltså att författare ska sättas i läger för att torteras och tvingas skriva litteratur som enbart är godkänd av fuhrern. En sådan verklighet passar bättre i fiktionen och Tony Samuelsson var mästerlig när han skrev om det. Jag får dock grov ångest och existentiella besvär när jag tänker på hur det kunde ha blivit. Skrivandet är alltid farligt. Det är så det är och det är så det alltid kommer var. Men just nu vill jag göra något annat dock. Något som jag mår bra av…