Jag känner väl att jag behöver skriva av mig lite. Om vad jag gör om dagarna egentligen. Idag gick jag upp vid halv två. Fick sms från storebror Pontus att jag skulle ringa och gratta pappa på fars dag. Men först gjorde frukost; två Runda björnen-mackor med pulverkaffe. Jag tittade när UFOsxm spelade moddat minecraft tillsammans med Chriswhippit. Men efter det ringde jag pappa. Han frågade lite kort vad jag ville ha i julklapp. Choklad svarade jag. Något mer vet jag inte. Jag har dock funderat om jag vill ha boken Skrivet på revbenen i julklapp som även står med i senaste numret av tidningen Skriva. Förresten har jag läst mer av tidningen Skriva. En novell med temat frihet. Jag läste tidningen Skriva även igår. Då var temat skriva med förhinder. Hur det är att skriva med sjukdomen ME till exempel. Har läst lite mer av boken Medan giftet sprider sig. Jag hade tänkt att jag ska läsa boken Min hand i min men ändrade mig då jag ville läsa något lite mer spännande. Och nog är boken spännande. Den är så spännande att den blir överspännande. Om något nu kan bli överspännande. Det tror jag inte. Jag tror att en bok är precis så spännande som den ska vara. Språket påminner lite om Jan Guillous men jag har inte läst tillräckligt mycket för att besluta mig något om det än. Jag har inte gjort mycket fysiskt idag. Och inte spelat något minecraft än heller. Veckan som kommer kommer att bli en händelserik vecka. Imorgon ska jag jobba och på tisdag ska jag till psykiatrin. På onsdag ska jag både ha jobb och ett slags journalistmöte på kvällen. Jag börjar få svårt med ämnen att prata om på dessa journalistmöten dock. Ska jag prata om sportjournalistik eller vad ska jag prata om? Grunderna i journalistik? Vad är det egentligen? Jag antar att jag får följa mina anteckningar och lita på att de är så pass bra att de som går på det här mötet förstår vad jag pratar om. Sen hoppas jag att vi är tillräckligt många sen så att, när jag ringer till Niclas, har en grupp som kan gå på studiecirkeln. Jag tror jag kommer att ringa honom alldeles oavsett. Kanske att det går att starta en studiecirkel alldeles oavsett? Vi får se. Enbart tiden kan avgöra det. Hållpunkter jag ser fram emot längre fram i tiden; Musikhjälpen som börjar den elfte december. Och Ung Vänster ska ha någon veckokurs, jag funderar på om jag kan ta ledigt från jobbet, någon gång den 4–7 januari. Jag har tänkt att jag vill gå på en av deras evenemang så att jag kan hålla tal som jag inte har gjort än. Annars vet jag inte vad jag ska göra mer idag. Jag har tänkt att jag inte ska göra så mycket på helgen eftersom jag ändå gör så mycket på vardagarna. Men jag skulle kunna utveckla mina skrividéer lite mer. Vilka de nu är. Det vet jag inte riktigt. Men kanske jag upptäcker det om jag skriver lite mer? Skriver om vad jag gör om dagarna; det har jag ju gjort nu. Och jag känner mig rätt nöjd med det jag skrivit. Behöver inte skrivas något mer. Så jag sätter punkt nu även fast jag har en innerlig längtan efter att skriva något medmänskligt, något psykologiskt, något undermedvetet. En karaktär som heter Kasper och som går till psykologen. Han har, liksom jag, gått skrivarkurs i Brunnsvik men nu hemsöks han av drömmar om den tätbevuxna skogen. Den följer efter honom vart han än går. Och psykologen vet inte riktigt hur de ska komma vidare i sina samtal om han hela tiden befinner sig i den tätbevuxna skogen. Kanske är det ett sätt att komma ifrån det psykologiska, kanske bara ett sätt att komma närmare naturen, rent undermedvetet. För det vet vi ju att den tätbevuxna skogen egentligen är en del av vildmarken och en del av vildmarken är väldigt, väldigt långt från det mänskliga samhället. Han håller helt enkelt på att tappa sina sociala kontakter. Och där någonstans tror jag att jag sätter punkt innan det spårar ur fullständigt. Det blir alltid så här; jag skriver någonting också kommer jag in på ett ämne som jag inte kan komma ifrån sen. Jag tror det är bättre att ta det i omgångar. Skrivandet alltså. Så jag lägger ner skrivandet för ett litet tag nu så att jag kan återuppta det sen när jag känner att jag vill skriva mer…