Idag började jag dagen med att göra ett par Runda björn-mackor, pulverkaffe och såg på när UFOsxm spelade moddat minecraft. Efter det gjorde jag mig en Varma koppen med sparrissmak och spelade lite minecraft innan det var dags att ta bussen till jobbet. På bussen var det lagom med folk och väl på jobbet bytte jag om. När jag hade bytt om så sa de att det inte fanns så mycket att göra så jag började fundera på om jag hade bytt om i onödan. Men vi skulle i alla fall åka ut på tur så det kanske inte var så onödigt ändå att jag hade bytt om. Jag hade bara önskat att de sa det lite tidigare. Att det inte fanns så mycket att göra. Nu kände jag mig rätt dum när jag satt där ombytt till arbetskläder och vi inte skulle göra så mycket arbete. Bara ut och åka på ”tur”. Man fick bara se en del av Nyköping i alla fall. Och det var nog så bra det. På ett ställe så funderade vi på om vi skulle stanna till på ett loppis men inte ens det gjorde vi. Och snart var vi tillbaka i arbetslokalen igen. Jag skulle inte till mamma idag. Jag har för mig att hon skulle på något möte eller liknande. I alla fall satt jag där i arbetslokalen och undrade vad jag skulle göra härnäst. Man vill oftast ha något slags accepterande av arbetsledaren att man får byta om och att man får gå hem men nu fick jag fråga arbetsledaren om jag fick byta om och gå hem. Till slut gjorde jag det i alla fall. Väl på ICA knuten handlade jag Varma koppen, mjölk, iskaffe, punschrullar, Coca cola, Mer pärondricka, paj och choklad. Iskaffet och punschrullarna köpte jag till boendemötet som vi ska ha senare ikväll. På bussen satt det inte många personer men på bussen till Brandholmen klev det på en mängd killar. Och jag började fundera på om mitt liv skulle sluta nu. Det kändes som att de mycket väl kunde slå ner mig. Och jag börjar bli så trött på att se killar. I munkjackor. Jag vet inte hur jag lyckas med det men på något sätt överlever jag killgäng efter killgäng. Men det känns som att jag bara haft tur för snart är de väl på mig också. Och då vet jag inte vad jag ska göra. Vi får hoppas att den dagen inte kommer. Att den aldrig kommer. Men man vet aldrig vad som kan hända när man åker till jobbet. Det är det som är så jobbigt. Att man aldrig vet vad som kan hända på bussen till jobbet. Om man kommer hem eller inte. I alla fall ska jag förbereda mig för boendemötet nu men vet inte riktigt hur jag ska förbereda mig. De vill ju bara prata aktiviteter hela tiden. De som i några av de boende och personalen. Nu sa en av personalen i å för sig att jag fick prata om studiecirkeln eftersom det inte har något med polisen att göra vilket jag ifrågasatte eftersom han inte hade velat att jag pratade om polisen. Men han sa att det inte var samma sak men jag menade att det var det. Ska bli intressant att höra vad han säger om det idag. Frågan är om jag ska våga läsa upp alla nyheter som hänt i Nyköping den senaste tiden…