Idag började jag dagen med att göra mig ett par Runda björn-mackor, pulverkaffe och tittade på när UFOsxm spelade något spel som heter The profesional. Det var något spel som var bisarrt roligt. I alla fall jag tyckte det var dråpligt kul. Och förmodligen han också eftersom han själv skrattade åt detta spel. I alla fall så gjorde jag en Varma koppen efter det och spelade lite minecraft innan det var dags att gå till jobbet. På busshållplatsen stod det inte många personer men desto fler personer klev på allt eftersom. Jag bytte buss i busstationen till buss mot Harg och på den bussen var det väl lagom mycket personer. Väl på jobbet behövde jag inte byta om eftersom ”allt hade gjorts redan”. Så jag satt och gjorde ingenting men efter ett tag beslutade vi oss för att gå till garaget i alla fall. Efter det satt jag och spelade Bloons td 6 och när jag inte orkade spela det längre eftersom jag hela tiden dog så satt jag och gjorde ingenting. Mot slutet, när jag trodde att jag skulle få gå hem, så kom Patriks sambo med juldekorationer. Röda dukar och stjärnor som kunde stå i fönstren. Men efter det kunde jag gå hem. Jag ringde mamma men hade inte fått något svar. Det var inte förrän jag nästan var på ICA som mamma ringde och hon förklarade att hon hade duschat och inte sett att jag hade ringt så jag kunde gå hem till henne i stället. Väl hemma hos henne så bytte jag kanal till tvåan och såg att de sände från SD:s landsdagar. Det var något jag missat men något som jag antar att jag måste ta till mig också. Att det finns några som heter Sverigedemokraterna i Riksdagen. Det är så svårt att ta in; det är som att det finns utomjordingar i Riksdagen. Så verkliga är de för mig. Men att se Jimmie Åkesson stå där och plädera ut sitt hat gjorde mycket ont i mig. Vad hände liksom med vår mänsklighet? Har vi ingen sådan kvar? Och jag har känt lite som så att jag har haft lite svårt att fråga mamma om jag kan komma över till henne eftersom hon var fientligt inställd till det. Inte nu längre. Men har varit. Det är i å för sig svårt att säga om hon fortfarande är fientligt inställd till att jag kommer till henne. Jag hoppas inte det i alla fall. Det vore ju väldigt konstigt i så fall att jag ringer henne och att hon egentligen är fientligt inställd att jag kommer till henne…

Till mat åt vi i alla fall fisk i fisksås med potatis, ärter och grönsaker. När de såg vad jag hade på tv;n så bytte de kanal så att jag istället fick se Will Smith och sedan bytte de kanal igen till Kunskapskanalen och spolade tillbaka så att vi såg ett program som hade gått för ett tag sen. Det var något om en by i Frankrike och sedan åt vi tårta och pulverkaffe eftersom min lillebror Linus hade fyllt år i lördags och firades i efterskott. Jag hade dock kommit ihåg att gratta honom i efterskott. Och efter såg vi något program om några samer som skulle över någon frusen älv men det tog slut eftersom det var tillbakaspolat. I stället sände de från Bokmässan. Det var någonstans där som vi beslutade oss för att gå eftersom hunden Bella behövde bajsa och kissa. Jag tyckte inte att mamma var fientligt inställd till att jag var där. Eller så var hon det på ett sätt som jag inte vet om. Jag kan komma ihåg när vi övningskörde. Jag fick känslan av att hon hade gett upp om mig. Och sedan började jag Skattungekursen. Men jag vill inte att någon ger upp om mig. Jag kan också göra saker i den här världen. Men just nu känns det som man måste slå sig fram. Kanske att det är bra att jag får gå på något som heter Ung vänsters veckokurs i så fall. Och den elfte december är det Musikhjälpen. Då ska jag bara vara hemma och sitta och titta på Musikhjälpen. Men det är svårt att blunda för den andra världen. Den som heter sverigedemokraterna och som sändes på tv idag. Jag funderar på om jag borde ha sett hela sändningen men kommer på mig själv med att tänka att jag tyckte det var en lättnad när de andra bytte kanal så att jag slapp lyssna på all rasism och nazism som ständigt väller ur denna till synes rumsrena Åkessons mun. Vi åkte i alla fall till ICA knuten och där handlade jag matolja, sweet chili sås, mjölk, Coca cola, Mer pärondricka, Crispies, paj och choklad. Och efter det åkte vi hem till mig. Sen dess har jag inte gjort så mycket annat. Jag satte på P3 och världen har inte gått under än. Vi har inte sett några koncentrationsläger än. Jag vet att Åkesson hatar allt som jag står för. Hade han fått som han ville så hade jag inte överlevt en dag. Men som tur är finns det likasinnade som mig. Jag får vila mig i tryggheten att de finns. De som också är ”vänster”. Egentligen har jag inte så mycket mer att skriva utan får lämna er med känslan att något är outalat. Bara en känsla. Inget mer. Vad kan det vara, kanske ni undrar. Det har något med mitt skrivande att göra. En idé jag planterade i mig för länge sen att jag skulle kunna skriva om mina drömmar…