WordPress undrar om jag fick välja mellan strand eller berg, vilket föredrar jag, och varför. Jag skulle nog svara berg på den frågan. Och om ni undrar varför så är det för att det känns mycket tryggare, mycket stadigare, med ett berg än en strand. Jag har en scen i min bok där jag kliver upp på ett stort berg. Men det först efter att jag upptäckt att jag egentligen är i ett minne och att det minnet har överväldigat mig. Jag har också sett fäbod ruttna sönder. Men det här berget symboliserar någonting. Ju högre jag går, desto längre in i landet hamnar jag. Först morfars skog, sedan vändhållplatsen i Tiberget, sedan en stad som ser ut som Älvdalen och sedan Fulufjället. Men vägen dit är lång och full av hinder. Det känns som jag väntat för länge för att skriva den här boken. Som att det är försent nu. Men jag vill gärna minnas alla platser jag varit på. Och det är väl lite därför som jag skriver också. För att minnas. I alla fall. Jag tycker om stränder också men föredrar väl berg. Eller egentligen vet jag inte vad jag föredrar. Det känns som jag slutat bry mig för länge sen nu…

Nu har jag sett Blue beetle också och oh boy vilken bra film det var. Vi fick följa Jamie från det att han tog studenten till att han flyttade tillbaka till sin familj någonstans i Mexiko. Bara för att kort därefter få reda på att de inte har råd att bo kvar i huset de växte upp i. Så för att undvika att de ska behöva flytta därifrån behöver Jamie skaffa ett jobb. Och det fixar hans syster åt honom. Han står där med sin solglasögon på sig och ser ut som någon kändis eller liknande. Tills hans syster ber honom att skrapa bort tuggummi från möblemanget. Jag glömde nämna att i introt får vi följa blue beetle när den färdas genom universum. Det är något företag som kämpat för att få tag på den i någon sten av något slag och när de väl fått tag på den så hade de tänkt använda den för att bygga supersoldater. Vi får möta dessa personer när hans syster ska på en lite lyxigare toa och de personer som tillhör det här företaget går förbi dem. Jamie råkar höra deras konversation om både supersoldater och en världsförintande kraft. Fast han får inte riktigt uppleva den riktigt än. Han försvarar en tjej som är emot allt det som företaget står för och blir samtidigt av med jobbet. Faktum är att både Jamie och hans syster blir av med jobbet. Tjejen erbjuder dock ett jobb för Jamie om han kommer till företaget dagen därpå. Vilket han också gör och han väntar tålmodigt. Vad han inte vet är att den här tjejen letar efter den här blue beetlen. Och hittar den i något laboratoriskt miljö. Hon gömmer den i en hamburgerkartong och går därifrån. På vägen därifrån stöter hon på Jamie och säger först att hon inte har tid för honom. Men ändrar sig sen när hon upptäcker att Jamie kan ta hand om blue beetlen. Så hon ger honom hamburgerkartongen och säger åt honom att vakta den med sitt liv. Sedan går hon därifrån. Medan Jamie går snopet därifrån. Han hade väl egentligen hoppats på att få något jobb eller liknande men att få en hamburgerkartong var inte riktigt vad han hade väntat sig. När han väl kommit hem sen så öppnar de hamburgerkartongen och upptäcker den blue beetlen. Först verkar den ofarlig och rör sig inte. Sen rör den plötsligt på sig och hoppar på Jamie ansikte. Den kryper runt och hela familjen skriker och försöker få loss blue beetlen från honom. Men det går inte riktigt och efter ett tag har den krupit in under skinnet på honom. Den fäster sig på hans ryggkota och hans kläder bränns bort för att istället ersättas av en dräkt som klarar mycket mer. Han flyger upp i rymden och faller ner till jorden. Råkar klyva en buss mitt itu. Jag vet inte hur mycket mer jag orkar skriva om den här filmen egentligen. Om man är nyfiken på den så får man se den själv. Utefter det jag har sett så kan jag verkligen rekommendera det dock. Det var ingen vanlig superhjältefilm där det var självklart vem som var vän eller fiende. Filmen tog vändningar hela tiden och man undrade hur något skulle kunna lösa sig i över huvud taget. En sån vändpunkt var väl när Jamie fick reda på att blue beetlen inte skulle gå att få loss från honom förrän han var död vilket var lite av en chock för Jamie. Han skulle alltså få leva med den här kraften för resten av hans liv. Det var dock ingen dålig kraft att ha; den kunde skapa vad än han önskade och en gång skapade han ett sådant där svärd som finns i animefilmer och liknande. I alla fall var det en väldigt bra film och jag rekommenderar alla som inte sett den att se den. Vad mer ska jag skriva om den? Jag vill ju inte spoila slutet på den men jag kan väl säga så mycket att fienden som han fick fightas mot i slutet var mycket kraftfull. Det var mycket som förstördes när det här företaget letade efter sin skarab. Sin blue beetle. Och på vägen fick de kraften av blue beetlen när de fångade in Jamie och transformerade hans krafter till en annan som det var tänkt skulle haft blue beetlens kraft från början. Nu fick han en annan, mycket mer militärisk, typ av kraft och den tog nästan livet av Jamie. Mot slutet löste allt sig dock och nästan alla överlevde. Det var någon pappa där i mitten av filmen som inte klarade sig men i övrigt var det inga dödsfall. Den här filmen var också väldigt psykologisk. Eller i alla fall fick man se när Jamie träffade sin pappa bland en massa tända ljus och man tänkte att nu är snart han död också. Men hans pappa sa att det inte var hans tid än att dö och att han behövde komma tillbaka till de levandes land. Kort därefter synkroniserades han och blue beetlen fullständigt och de blev som en och samma varelse. Vid något tillfälle i filmen kallas blue beetle för symbiot precis som i filmen Venom men till skillnad från Venom så dör inte Eddie om han blir av med sin symbiot. Det gör Jamie och det får det hela att mer likna en skräckfilm än något annat. Och jag måste säga att när Jamie får den där här dräkten och alla hans kläder bränns bort och hans ögon lyser gula så känns filmen väldigt skräckfilmsaktig. Men det handlar mycket om familjen också och hans mormor visar sig vara en riktig krigare med kulspruta. Det blir mycket tårar och mycket skratt genom filmen, också för mig, och jag kommer nog minnas den här filmen länge. Till den dag jag själv skaffar flickvän och barn och en egen familj…

Idag började jag dagen med att göra ett par Runda björn-mackor, pulverkaffe och såg på när UFOsxm spelade moddat minecraft. Efter det gjorde jag mig en Varma koppen med sparrissmak och spelade lite minecraft innan det var dags att ta bussen till jobbet. På bussen var det lagom med folk och väl på jobbet bytte jag om. När jag hade bytt om så sa de att det inte fanns så mycket att göra så jag började fundera på om jag hade bytt om i onödan. Men vi skulle i alla fall åka ut på tur så det kanske inte var så onödigt ändå att jag hade bytt om. Jag hade bara önskat att de sa det lite tidigare. Att det inte fanns så mycket att göra. Nu kände jag mig rätt dum när jag satt där ombytt till arbetskläder och vi inte skulle göra så mycket arbete. Bara ut och åka på ”tur”. Man fick bara se en del av Nyköping i alla fall. Och det var nog så bra det. På ett ställe så funderade vi på om vi skulle stanna till på ett loppis men inte ens det gjorde vi. Och snart var vi tillbaka i arbetslokalen igen. Jag skulle inte till mamma idag. Jag har för mig att hon skulle på något möte eller liknande. I alla fall satt jag där i arbetslokalen och undrade vad jag skulle göra härnäst. Man vill oftast ha något slags accepterande av arbetsledaren att man får byta om och att man får gå hem men nu fick jag fråga arbetsledaren om jag fick byta om och gå hem. Till slut gjorde jag det i alla fall. Väl på ICA knuten handlade jag Varma koppen, mjölk, iskaffe, punschrullar, Coca cola, Mer pärondricka, paj och choklad. Iskaffet och punschrullarna köpte jag till boendemötet som vi ska ha senare ikväll. På bussen satt det inte många personer men på bussen till Brandholmen klev det på en mängd killar. Och jag började fundera på om mitt liv skulle sluta nu. Det kändes som att de mycket väl kunde slå ner mig. Och jag börjar bli så trött på att se killar. I munkjackor. Jag vet inte hur jag lyckas med det men på något sätt överlever jag killgäng efter killgäng. Men det känns som att jag bara haft tur för snart är de väl på mig också. Och då vet jag inte vad jag ska göra. Vi får hoppas att den dagen inte kommer. Att den aldrig kommer. Men man vet aldrig vad som kan hända när man åker till jobbet. Det är det som är så jobbigt. Att man aldrig vet vad som kan hända på bussen till jobbet. Om man kommer hem eller inte. I alla fall ska jag förbereda mig för boendemötet nu men vet inte riktigt hur jag ska förbereda mig. De vill ju bara prata aktiviteter hela tiden. De som i några av de boende och personalen. Nu sa en av personalen i å för sig att jag fick prata om studiecirkeln eftersom det inte har något med polisen att göra vilket jag ifrågasatte eftersom han inte hade velat att jag pratade om polisen. Men han sa att det inte var samma sak men jag menade att det var det. Ska bli intressant att höra vad han säger om det idag. Frågan är om jag ska våga läsa upp alla nyheter som hänt i Nyköping den senaste tiden…

WordPress undrar vilka som är min familjs tre favoriträtter. Jag kan bara tala för mig själv i det här fallet. Men rätter som jag tycker om är memma, crispies och pajer. Tre helt olika rätter och jag skulle inte ens kalla memma för rätt. Men ni ville ha svar och jag gav er svar. Sen får man tycka vad man vill om vad som är en rätt eller inte…

WordPress undrar om jag fick träffa en historisk person, vem skulle det vara och varför. Jag tänker att Albert Einstein hade varit rätt häftigt att träffa. Varför är väl för att han kan så mycket. Hade varit kul att prata med honom. Sen vet jag inte riktigt vad vi skulle ha att prata om. Kanske att det inte hade varit så roligt att träffa honom trotts allt…