Idag började jag dagen med att göra mig ett par Runda björnen-mackor, pulverkaffe och titta på när UFOsxm spelade moddat minecraft. Efter det gjorde jag mig en Varma koppen med sparrissmak och spelade lite minecraft innan jag gick iväg till bussen. Och idag var jag inte ensam. Tvärtom var det mycket folk som skulle på bussen idag. Både på Brandholmen och på busstationen. Jag hade nog bara tur att jag hittade ett säte att sitta på idag. I alla fall. Väl på jobbet bytte jag om och sen var det dags att jobba. Vi hade inte så mycket att göra dock utan det enda vi gjorde var att slänga en lövhög i en sopsäck och sedan tog vi bilen som stod på ett annat ställe än den brukar göra och åkte till ett ställe som jag inte visste var det var någonstans. Jag fick fråga var vi skulle någonstans och fick till svar att vi skulle köpa en isskrapa. Och detta skulle vi alltså göra i Jula. Så vi åkte till Jula men vi handlade allt möjligt utom just isskrapa. Jag tror att vi köpte en timer och något man har på bilen av någon anledning men de sa väl att de skulle kolla i garaget om det fanns någon isskrapa där. Så vi åkte ifrån Jula utan någon isskrapa. Men däremot, när vi åkte till garaget för att se om det fanns någon isskrapa, så hittade Patrik en isskrapa där. Jag glömde nämna att vi åkte runt i stan utan någon egentlig anledning egentlig. Och när vi väl var tillbaka i arbetslokalen igen så var det dags att byta om igen. Efter det ringde jag mamma och frågade om jag kunde komma hem till henne. Hon sa att hon kunde möta upp mig om hon gick vid tre men klockan var något vid tjugo över två och jag orkade inte vänta så jag började gå till henne ändå. Och jag mötte henne och hunden Bella precis utanför deras lägenhet när de var på väg att gå en promenad och jag fick följa med dem till var de nu skulle. Det blev en kort promenad runt hela området och hunden Bella både bajsade och kissade. Hon var så exalterad att se mig att hon ibland hoppade upp och pussade mig i ansiktet. Fast det först när vi var inne i trapphuset igen eftersom det nog inte hade gått utomhus. I alla fall så skulle mamma laga till tacos och vi satte på tv;n. Det första som sändes på tvåan var en intervju med Johan Persson. Efter det var det Rapport och efter det var det något partiledartal av miljöpartisterna Märta Stenevi och en till ny som jag inte kommer ihåg namnet på men som också var intressant. Till det åt vi tacos och det var både köttfärs, mjukt bröd som behövde värmas upp, grönsaker och lite såser. Det fanns även hårt bröd men jag valde mjukt bröd eftersom det var lättare att äta med. När det var färdigt i alla fall och vi båda var mätta så skulle vi åka iväg. Men först ringde mamma min lillebror Linus och frågade var han var någonstans. Han var tydligen hos Pontus. Jag vet inte vad han gjorde där men det känns väl lite olustigt på något sätt. Mamma och jag åkte i alla fall till ICA knuten där jag handlade mjölk, bregott, Runda björn, Coca cola, Mer pärondricka, pajer och choklad. Efter det fick jag skjuts hem och efter det har jag inte gjort mycket mer. Mer än att sätta på radion och datorn, men det har känts som att det allmänt har blivit accepterat att döda typ. Typ när man blir irriterad på något, vad som helst, så vill man döda det. Det spelar ingen roll att man gör det, bara det att tänka själva tanken gör mig djupt oroad. Vad är folk kapabla till att göra? När jag gick omkring på Jula så kände jag att jag var någon slags utomjording i ett främmande solsystem. Jag hörde helt enkelt inte hemma där bland kontaktsladdar och arbetskläder. Frågan är var jag hör hemma någonstans? Jag vill gärna höra hemma någonstans med vet inte var än. Kanske att jag kände mig lite hemma när personalen kom hit vid sex. Jag kände i alla fall något alldeles speciellt. Var det förälskelse? Eller var det något annat? Vad i så fall? Jag tänker inte överanalysera känslor jag känner. Jag vill bara vara glad. Kan man inte få vara det? Bara vara glad? Sen kanske man kan överanalysera andra saker men jag vet bara inte vad dessa saker är. Jag har känt för ett tag nu att jag behövt skriva ner saker om saker som jag känner. Jag vill helst inte att tiden ska gå. Jag vill att den ska stanna för en liten stund så att jag hinner göra saker. Men jag förstår ju också att det inte funkar så. Att man inte kan stanna tiden hur som helst. Men jag skulle nog vilja påstå att den går långsammare när man skriver något. Precis som jag gör nu. Så vad ville jag skriva om då? Jag vet inte riktigt. Jag måste säga att det varit en märklig helg där jag följt olika livestreams medan SpaceX skjutit upp sin starship. Men var det de jag ville skriva? Nej det var något annat. Något jag glömt bort. Är jag, som autist, kapabel till att känna känslor? Det är väl den stora frågan? Jag tänker väl dock inte överanalysera den frågan utan kort och gott svara ja på den frågan. Jag är så extremt kapabel till att känna känslor! Så många känslor! Både det ena och det andra. Men det blev lite konstigt när personalen kom klockan sex som fick en att ställa frågan; kan en autist känna känslor? Jag önskar man kunde svara ja på den frågan. Jag verkligen önskar det. Jag vet inte hur jag ska komma ifrån den här känslan av att ha blivit övergiven. Att liksom vara den ensammaste personen i världen. För jag är inte den ensammaste människan i världen. Jag har personal som kommer upp och tittar till mig lite titt som tätt. Och det vet jag i alla fall, att det är, en trygghet som jag kan vila på…

WordPress undrar om jag litar på mina insikter och jag skulle nog säga att jag inte gör. Jag är en person som behöver planera min resa framöver. Skriva synopsis. Jag är inte särskilt spontan av mig. Tror jag i alla fall. Eller så kanske jag är det utan att tänka på det. När jag tänker efter så är man ju väldigt spontan när man skriver journalistik. Men om man bortser från det då; litar jag på mina egna instinkter? Det skulle jag nog säga att jag inte gör. Och jag har nog goda avsikter för det också. Inget blir bättre för att man går på känsla. Inom journalistiken får man inte känna något utan om man känner för mycket för något inom ett specifikt ämne så har man misslyckats som journalist. Nu vet jag inte hur det kom in på det journalistiska men i det övriga skrivandet så går man i å för sig mer på känsla. Kanske kan man gå på mer instinkt där? Kanske det. I vilket fall som helst; nu tänker jag inte skriva något mer om instinkter utan lämnar över det till läsaren i övrigt om det är värt att prata om instinkter eller inte. Det känns som jag skulle kunna prata om det här ämnet i evigheter. Huruvida det är viktigt eller inte att prata om instinkter. Det känns inte som de här texterna tillför något mer så jag låter de ebba ut tills att det inte finns mer än en viskning av det som jag trodde det handlade om och det som det verkligen handlar om. En grej har jag upptäckt i alla fall och det är att det är svårare att prata om instinkter än jag först hade tänkt mig…

WordPress undrar vilken som är min favoritmånad på året och varför. Där skulle jag nog svara januari eftersom jag fyller år då. Så mycket mer har jag inte att skriva om min favoritmånad eftersom jag inte har någon mer favoritmånad. Man skulle annars kunna tro att jag har någon favoritmånad när det är varmt ute men nej det har jag inte. Bara när jag fyller år och det är i januari…

Trafikolycka, Gnesta

I Gryt buss vält. Klockan 13:01 larmade är polis och räddningstjänst till Gryt och länsväg 860. Vält har en buss men ingen person ska vara skadad. Trafiken påverkas men ännu oklart hur mycket.

Källa: Polisen.se