WordPress undrar vilket som är mitt favoritställe att åka till i min stad. En mycket intressant fråga. Jag tycker om att vara på caféet som ligger precis stora torget. Men jag har många ställen i Nyköping som jag tycker om att vara på. Som biblioteket där man kan sitta och läsa någon tidning. Sedan kommer jag inte på så mycket mer vad man kan göra i Nyköping. Kanske jag kommer på lite mer om jag skriver lite mer? Eller så låter jag det va helt enkelt. Jag kan inte komma på så mycket mer man kan göra i Nyköping. I å för sig så skulle man ju kunna gå i gallerier och affärer. Det finns mycket man kan göra i Nyköping. Jag behöver säga det till mig själv. Och sluta vara så pessimistisk. Var kommer den pessimistiska tankesättet ifrån? Jag vet inte riktigt. Jag tänker att det är något som rent allmänt bara finns i samhället. Och det är något man behöver komma ifrån. Men sen så har vi något annat och det är hur alla dessa affärer och gallerier skulle se ut om de var alldeles folktomma. Nu vet jag att de inte är det men tänk om de hade varit det? Vad hade man gjort då? Jag har några skrividéer om att skriva om sådana platser med mycket folk på och tömma dem på folk. Det kan vara i centrala Nyköping men det kan också vara i Brandkärr. Det finns mycket att arbeta med när det kommer till drömmar om Nyköping. Saker som jag inte tänkt på evigheter. Men frågan är var det ska börja någonstans. Är Tonys pizza en tillräckligt bra utgångspunkt för att kunna skriva något sånt här? Jag tror det. Och jag kan börja med att skriva om när jag stod i vattenångorna och diskade plåtar…

Idag började dagen med att göra ett par Runda björnen-mackor, pulverkaffe och tittade på när UFOsxm spelade minecraft. Sen gjorde jag mig en Varma koppen med sparrissmak och spelade lite minecraft innan det var dags att ta bussen till jobbet. På busshållplatsen stod det inga andra personer än jag och på bussen satt det heller inga personer. Fick känslan att jag var den enda människan kvar på planeten jorden, men sen klev det på personer allt eftersom. Och på bussen till Spindelplan var det till och med många personer. När jag stod på busshållplatsen i Brandholmen så kom det fram en liten tjej och frågade efter en viss adress. Jag visste dock inte var det var någonstans och då frågade hon om hon fick låna min mobil. Det fick hon men hon fick vara snabb eftersom bussen kunde komma snart. Hon både kollade google maps och ringde någon person och gick sedan därifrån efter att hon tackade för hjälpen. Jag hoppas att hon hittade rätt men jag såg inte henne något mer den gången. Jag antar att hon fick tillräckligt med information för att hitta till rätt ställe. Jag hoppas det i alla fall. Men efter att jag hade åkt bussen så gick jag till jobbet och på jobbet gjorde jag inget speciellt. Bara gick promenad och spelade Bloons td 6. Jag ringde mamma tidigt och hon sa att det gick bra att jag kom hem till henne. Kort efter att jag började gå hem till henne så ringde mamma och sa att hon var på väg mot mig så vi möttes upp ungefär på halva vägen. Hunden Bella var helt galen när hon såg mig och vi gick hem till mamma. Hon skulle laga ris och kycklinggryta och medan hon gjorde så såg jag på Miljöpartiets kongress. Det var dock inget som min mamma och lillebror Linus ville se utan de bytte till något program som är en serie på Netflix som heter Lupin och som jag inte har någon koll på. Vi åt kycklinggrytan med ris och till efterrätt åt vi pepparkakor med pulverkaffe. Kort därefter gick vi ut och vi skulle fixa något åt min hand som är rödflammig. Först åkte vi till ICA knuten där jag handlade mjölk, snacks, Coca cola, Mer pärondricka, Crispies, frusna grönsaker, matlåda och choklad. Efter det åkte vi till apoteket vid ICA maxi och där fick vi tipset att lägga på kortison på det röda och därefter smörja in händerna med handkräm. Jag kanske tar bild på handen sen så att ni får se hur den ser ut. Efter det fick jag skjuts hem av mamma och sen dess har jag inte gjort mycket. Jag har mest lyssnat på P3 och sett Stamsites stream. Jag har också startat upp minecraft och allmänt mig till racet på parkourservern som startade klockan kvart över sex och som, tråkigt nog, blev värld ett. Men efter det har jag inte gjort mycket. Jag har haft funderingar förut på att jag inte har så mycket att skriva om men nu känner jag tvärtom att jag har för mycket att skriva om i stället. Just nu håller jag på och se Nasaspaceflights livestream samtidigt som jag har Stamsites stream igång och P3 igång. Förhoppningsvis får jag en liten kick av att läsa boken Medan giftet sprider sig men om jag inte får det så kanske jag kan pröva att läsa tidningen Skriva. Det som är kvar av den det vill säga; jag har inte mycket mer att skriva. Det känns som det är mer som jag borde skriva men vet inte vad. Det känns som skrivandet är enda sättet att stanna ner tiden lite grann och kunna reflektera över vad man gör i sitt liv egentligen? För vad gör jag i mitt liv egentligen? Jag undrar hur det gick för den lilla flickan som lånade min mobil. Men mest undrar jag vad jag gör med mitt liv egentligen. Det finns vissa saker som jag undviker och som jag vet att jag hade kunnat gå på om jag hade velat det. Jag pratar om jiu jitsun, paddla kanot och bada badhus. Och jag har ju tänkt att jag ska starta studiecirkel i journalistik och spanska. Men jag blev ganska besviken när nästan ingen kom på mötet igår. Jag kan ju inte starta någon studiecirkel om jag inte har något folk som vill vara med på den här studiecirkeln. Martin gav tipset att jag kunde ta upp om det här med studiecirkeln på boendemötet. Jag sa att han ju inte ville att jag skulle prata om sådana saker på boendemötet. Han sa att det gick bra eftersom det inte handlade om polisens nyheter. Men sedan hade vi en diskussion om polisen och vilka tankar man kunde tänkas ha om dem. Själv har jag inte ringt polisen på evigheter men inte heller känt att jag behövt det eftersom jag får reda på alla deras nyheter på deras hemsida. Men jag misstycker inte om någon annan skulle få för sig att kontakta polisen om alla möjliga ämnen egentligen. Slutligen så har jag allmänt mig till Ung Vänsters veckokurs den 4 – 7 januari. Jag har inte hört något om någon annan som åker från Nyköping men om det gör det så kan vi ju samåka. Jag skulle också behöva köpa nya byxor. Det känns som det är så mycket som jag borde göra. Men den elfte december tänkte jag ta ledigt hela veckan för att se på Musikhjälpen. Det är något som jag ser så mycket fram emot. Jag kan inte längta nog så mycket förrän den elfte december är. Och innan veckokursen är också jul och nyår. Så det hinner hända mycket sen dess. Men hur ska jag avsluta den här texten då? Kommer SpaceX skjuta upp sin starship imorgon? Det är bara att vänta och se…

WordPress undrar vad mitt första intryck är som jag vill ge människor. Jag vet inte riktigt. Jag önskar väl att det inte vore så svårt att träffa nya människor, men det är det. Det första intrycket jag väl skulle vilja ge är väl att jag är lite intensiv och militaristisk. Jag antar att det är en skada från Brunnsvikstiden. Det här att jag alltid kollar på polisens hemsida om något har hänt och om något hänt i närområdet. Oftast gör det ju inte det. Oftast är allt som vanligt. Men jag vill fortfarande verka intensiv och militaristisk eftersom om jag inte gör det så riskerar jag att dö. Det är som en kamp om tiden. En kamp om klockan. Om man inte är försiktig så rinner tiden ut. Och då är det redan för sent. I alla fall. Jag vill inte att folk får intrycket av mig att jag är dryg och jobbig. Men det är tyvärr det intrycket man oftast får när man är intensiv och på. Man blir som en syndabock som man kan skylla världens alla problem på. Ett OK som stundtals blir övermäktigt att bära. Men man måste ju kunna leva sitt liv normalt också. Slippa tänka på vad andra tänker om en. För om man skulle tänka på vad andra tänker om en så skulle man ju bli alldeles galen. Och alldeles, alldeles utmattad. Det vill inte jag bli. Men man lever hela tiden på en smal tråd. Råkar man vippa åt ett håll så är det kört för en. Man ska upprätta en balans med att jobba, laga mat och ha en fritid. Man ska upprätta någon slags mask som på ett sätt visar vem man är. Till slut går det inte längre. Till slut går man in i väggen. Blir utmattad. Som jag gjorde en gång för länge sen. Eller så länge sen var det väl inte eftersom jag fortfarande bodde i Nyköping då. Men jag praktiserade på Mariebergsgården. Och kände väl att det blev för mycket till slut för till slut hamnade jag på psyket. Hur jag hamnade där är för mig ett mysterium. Men det är såna vägar livet tar ibland. Och man får acceptera vad de är; lärdomar inför saker som ännu inte kommit men snart ska komma…

WordPress undrar vilken bok jag läser just nu. Just nu håller jag på och läser Steineck och Bretzers roman Medan giftet sprider sig. Jag höll på att läsa Min hand i min men ångrade mig då jag vill läsa något lite mer spännande. Är den bra? Jag har precis börjat på boken så jag kan inte svara på den frågan…

WordPress undrar om jag kunde bo var som helst i världen, var skulle det vara. Det känns som jag skulle kunna svara många ställen men jag ska hålla mig kort. Spanien hade varit rätt nice eftersom jag pluggat spanska. Men jag vet inte om jag kan spanska tillräckligt bra för att bo där. Annar hade ju Afrika varit ett rätt häftigt ställe att bo på. Eller Japan. Det finns som sagt några ställen att välja på när man väl beslutat sig för att flytta. Men varför skulle jag göra det? Det enda jag skulle säga är lite jobbigt med där jag bor är att ha personal som kommer och hälsar på mig. Men inte ens det stör mig nämnvärt. Så jag trivs bra där jag bor just nu. Men vissa nätter drömmer jag att jag är på ett annat ställe, flera kilometer iväg, på en skola som jag gick för flera år sen. Skolan hette Brunnsviks Folkhögskola och jag har fortfarande drömmar om den. Inte så många dock; det var ju trotts allt flera år sen jag bodde där. Och mycket har hunnit hända, både på ont och på gott. Jag hade önskat att det vore lite lättare skriva om dock, dessa drömmar. Men som det är just så är det som jag jagar efter något otydligt osynligt. Minnet är inte vad det brukade va. Eller nåt. Nu spårade det ur totalt. Vad var frågan igen? Var jag skulle vilja bo? I Brunnsvik skulle jag vilja bo. Det är ju inte bara en skola utan en by också…