Idag började jag dagen med att göra mig ett par Runda björn-mackor, pulverkaffe och tittade på medan UFOsxm spelade Fortnite. Ett spel som jag själv är nyfiken på och som jag funderar på att spela. Efter det gjorde jag en Varma koppen sparris och spelade lite minecraft innan jag gick till bussen för att ta mig till jobbet. Den här gången var det inget stökigt ungdomsgäng på busshållplatsen. Faktum var att det inte var mycket folk alls som gick på bussen. Men desto mer klev på allt eftersom. Folk från alla möjliga länder. Och när jag klev på bussen till Spindelplan så var det också folk från en massa länder som klev på. Och när jag kom till jobbet så var det också en massa folk som skulle kliva av. Ensam blev jag inte förrän jag var halvvägs till jobbet. Vilket också är skönt. Jag är inte så tillfreds med ensamheten. Den skrämmer mig lite. Och jag är rädd vad den ska göra med mig. Men jag är nog ännu räddare för tystnaden. Det är nog därför som jag nästan alltid har ljud på i lägenheten. P3, P2, filmmusik och Genesis. Fast nu var det ju inte det jag skulle skriva om. Utan hur jag hade det på jobbet. Så jag gick till jobbet och jag behövde inte byta om. Jag satt mest bara där. Det var så konstigt väder med regn så vi ville inte gå ut på någon promenad idag. Däremot gick de andra brukarna och fixade med tvätten. Jag spelade lite Bloons td 6 men annars visste jag inte vad jag skulle göra. Jag var där i max fyrtiofem minuter. Jag insåg att jag bara hade två arbetsdagar kvar det här året eftersom jag ska vara ledig hela nästa vecka. Men vi pratade lite om bowlingen som vi ska ha på måndag vid halv elva-tiden. Jag försökte ringa mamma men hon svarade inte och har inte ringt upp någon gång sen dess. Jag är dock inte orolig. Hon brukar vara dålig på att svara och ringa upp. Efter jobbet gick jag i alla fall till ICA knuten och handlade päron, mjölk, majskakor med pizzasmak, snacks, Coca cola, Mer pärondricka, sprödbakade torskfiléer, pajer, matlåda och choklad. Efter det tog jag bussen och på bussen satt det många tjejer. Jag blev nästan lite röd i ansiktet men sen var jag hemma och sen var det inte mer med det. Mer av vad då? Kan jag undra. Mer tjejer? Jag har inge bråttom att hitta någon att dela mitt liv med men jag hade väl helst inte varit ensam hela resten av livet. Men varför skulle jag vara det? Det finns så många som jag känner, som jag träffar, som jag kan vara med. Men vissa personer är så tråkiga. De bara kommer hit och så är det inget mer med det. Jag kanske bara är rädd för att bli ensam. Varför jag skulle bli det vet jag inte. Inget talar ju för att jag skulle bli ensam. Jag bor inte i ett hus i skogen och jag bor inte i en, rent allmänt, ödslig stad. Bara mina drömmar har sådana saker i sig. Men jag har ju inte skrivit om de här sakerna. Nu kanske är tid att ändra på det. Nu kanske är tid att faktiskt börja skriva igen. Skriva om det jag tänkt skriva om för flera år sen. Det finns inga ursäkter längre. Inga skäl till att inte skriva. Allt är upp till mig. Och bara mig…