WordPress undrar om mitt liv är vad jag föreställde mig för ett år sedan. Och det kan jag nog säga att det kan jag inte påstå. Men förmodligen jobbade jag på Spindelplan redan då. Jag kan undra hur de har det på Tonys pizza. Jag får varken tänka eller prata om det stället. Så därför tänker och pratar jag om det stället. Om hur jag diskade plåtar och vek kartonger. Om hur jag verkligen gjorde någonting. Meningsfullt. Och inte var det så att det fanns för lite jobb som någon sa; det fanns ju hur många plåtar att diska som helst. Nej den här personen ville bara bli av med mig. Det var så det var. Och det irriterar mig något oerhört att hon lyckades med det. Det får mig att vilja banka huvudet i väggen eller liknande. Men jag låter bli för jag har en personlig intrigitet. Och jag vill inte verka som ett psykfall. Men imorgon funderar jag i alla fall på att sjukskriva mig i alla fall för måndagen. För jag har så mycket jag behöver göra, rent mentalt, för att kunna ställa in mitt liv på arbete…