Färgen var grön. Detta grässtrå som sträckte sig mot himlen. Livet för en liten bladlus var allt för farligt. Om det inte var någon fågel som ville äta den så var det någon människa som sprutade gift på växterna så att man självdog. Det var inget tacksam liv att vara bladlus men man hade i alla fall många vänner. Det fanns många växter man kunde prata med som liten bladlus. Kanske någon blomma eller ett grässtrå eller varför inte en ek? Ekarna var sedda som de mest visaste av alla växter och hade man någon fundering av något slag så gick man alltid till dem. Man kunde fråga vad meningen med livet var eller om det fanns något annat i livet efter detta. Fast oftast ville de berätta om vad som hände för jättelänge sen när de bara var små plantor. Då var det oftast femton-, sexton- eller sjuttonhundratal. Livet var så mycket mer annorlunda. Men för en liten bladlus var det inte så intressant. Då var det nog intressantare att prata med en annan bladlus eller varför inte en liten myra? Eller något annat småkryp. De brukade man hitta i en lite vildare del av skogen. Men det är en del av historien jag tänkte ta en annan gång…