En uppdatering angående trafikolyckan i Nyköping

Till platsen har bärgare kallats för att flytta på de båda bilarna. Öppnats upp har nu det vänstra körfältet. På plats är polis ännu. Klockan 18:50 är polisen färdig på platsen och misstänker inget brott i samband med olyckan.

Källa: Polisen.se

Trafikolycka, Nyköping

Efter olycka på E4 stor trafikpåverkan. Klockan 15:37 larmas polis om en trafikolycka på E4 mellan Nyköping och Norrköping i höjd med Jönåker. Enligt uppgifter initiala ska det vara en kollision mellan två personbilar som inträffat vid platsen. Begränsad framkomlighet råder det i trafiken till följd av det som inträffat. Oklart är om någon kommit till skada. En uppdatering klockan 17:30. Till platsen har bärgare kallats för att flytta på de båda bilarna. Öppnats upp har nu det vänstra körfältet. På plats är polis ännu. Klockan 18:50 är polisen färdig på platsen och misstänker inget brott i samband med olyckan.

Källa: Polisen.se

Färgen var grön. Detta grässtrå som sträckte sig mot himlen. Livet för en liten bladlus var allt för farligt. Om det inte var någon fågel som ville äta den så var det någon människa som sprutade gift på växterna så att man självdog. Det var inget tacksam liv att vara bladlus men man hade i alla fall många vänner. Det fanns många växter man kunde prata med som liten bladlus. Kanske någon blomma eller ett grässtrå eller varför inte en ek? Ekarna var sedda som de mest visaste av alla växter och hade man någon fundering av något slag så gick man alltid till dem. Man kunde fråga vad meningen med livet var eller om det fanns något annat i livet efter detta. Fast oftast ville de berätta om vad som hände för jättelänge sen när de bara var små plantor. Då var det oftast femton-, sexton- eller sjuttonhundratal. Livet var så mycket mer annorlunda. Men för en liten bladlus var det inte så intressant. Då var det nog intressantare att prata med en annan bladlus eller varför inte en liten myra? Eller något annat småkryp. De brukade man hitta i en lite vildare del av skogen. Men det är en del av historien jag tänkte ta en annan gång…

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om idag. Det känns inte som jag har något viktigt att skriva om idag men jag har ju firat jul så nånting borde jag har skriva om i alla fall. Jag började dagen med att gå upp vid niotiden och åt två bröd. Pappa och Carina var i full färd med att laga julmat. Och efter ett tag fick vi en massa gäster hit också. Jag kan komma ihåg att jag åt revbensspjäll, sill, potatis, rotfruktslådor och sen tror jag inte att jag åt så mycket mer än det. Min pappa åt hela tre gånger. Jag åt en gång. Jag blev mätt så. Och jag har känt mig lite småtrött hela dan. Men nu känns det bättre. Och när Kalle Anka var på tv så var jag först den enda som tittade. Desto fler började titta allt eftersom. Och vi hade julklappsutdelning. Jag fick boken Det vi aldrig talade om av Klaus Stein. Jag funderar mycket kring vad jag vill skriva för något. Det känns som något jag borde ha kommit underfund med nu. Men ändå är jag här. I den här situationen jag befinner mig i. Att jag inte vet vad jag ska skriva för något. I å för sig skulle jag kunna skriva lite mer om vad vi gjorde under dagen. Till efterrätt åt vi fruktsallad och glass. Sen bjöds det mycket på godis och liknande saker. Jag tyckte David Batra gjorde ett bra jobb som julvärd. Men vad vill jag skriva om? Vad vill jag verkligen skriva om? Alla som gått bort. Jag vill hedra deras minne på något sätt. Jag kan inte fatta att Stig Holmberg har gått bort också. Och Örjan Svedberg och mormor och morfar och farmor. Alla som har gått bort har lämnat ett stort sår i mig. Den här texten borde inte heta dagboksanteckning, den borde heta sorgearbetning. Men det är fortfarande en dagboksanteckning. För jag borde komma underfund med vad jag vill skriva för något. När jag tänker efter har jag väldigt mycket att skriva om. Jag har både Tonys pizza, Mariebergsgården och Villan demensboende att skriva om. Jag har både Nyköping, Bonäs, Skattungbyn, Mora och Brunnsvik att skriva om. Men just nu tänker jag extra mycket på Tonys pizza. Hur jag diskade plåtar och vek kartonger där. Hur otacksamt det är när man inte får jobba där länge och hur lätt det är att bara göra sig av med en person, inte svara på kommentarer och ta bort sin profil på Facebook. På det sättet kan man fortsätta jobba där utan att behöva tänka på några dryga praktikanter. Men jag tänker inte glömma jobbet på Tonys pizza. Tvärtom tänker jag fortsätta skriva om det tills jag får jobbet åter. Ska det vara så svårt att förstå? Tydligen är det de. Och jag skriver om alla de gånger jag tog cykeln och cyklade genom Hållet, genom stan och till arbetet som låg lite avsides. Både i värme och i kyla. Jag har börjat komma in i arbetet i Spindelplan. Det är som jag aldrig har arbetat på Tonys pizza. Det är så konstigt hur det har blivit. Men jag skriver om Tonys pizza. Jag låter inte det minnet dö ut. Och framförallt tar jag tillbaka min äganderätt över mina egna minnen. Ingen ska längre få komma och säga att det aldrig har hänt. Det har visst hänt. Och jag har stått och diskat plåtar och vikt kartonger. Jag har stått i ångan efter spruten som sprutade bort all deg. Jag har faktiskt jobbat på Tonys pizza. Jag har gjort allt som de har bett om och lite till. Men tydligen var det inte nog. Tydligen kunde de sparka mig utan någon egentlig anledning. Jag försöker minnas jobbet på Tonys pizza. Hur det var att jobba med de som ville jobba med mig. För de fanns. Det var egentligen bara en person som ville bli av med mig. Resten hade jag hur lätt som helst att arbeta med. Jag kan undra hur Tony tänkte när han anställde sin egen syster på sitt företag. Och kan känna ett sting av avundsjuka när jag tänker på vilka privilegier hon har över mig. Att hon fick jobba kvar. Men jag vill inte fastna i gamla gräl. Jag vill komma någonstans. Och jag kan skriva om det men sen får det bli bra med det. Jag orkar inte älta Tonys pizza i all oändlighet. Men jag kommer inte bara skriva om Tonys pizza. Som vissa kanske har förstått så lägger jag till ett snöklätt landskap där också. Ett drömlandskap som symboliserar alla motgångar jag haft i livet. Fast jag behöver ju börja någonstans förstås och jag behöver börja på Tonys pizza. Mitt i arbetet med att diska plåtar och vika kartonger. Något är det som inte stämmer. Något som har med lokalen att göra. Jag kan inte längre höra något ljud från de andra. Och jag kan känna en kall bris. Det är något som inte stämmer. Något har ändrats med platsen jag befinner mig på. Något som har med väggen som ligger bakom kartongerna. Den har förvandlats till papper. Och gungar när jag trycker på den. Råkar riva sönder den och en mängd snö väller in i lokalen. Det är kallt och jag är egentligen inte klädd för det här. Men jag tar ett steg i det snöklädda landskapet och försvinner ner till midjan med snö…

WordPress undra vilka som är de största influenserna i mitt liv. Lite svårt att säga. Jag vet inte ens riktigt vad det betyder. Att vara en influens i sitt liv. Säger man ens så? Då tror jag att pappa är min största influens i mitt liv. Och Elon Musk. Förutom hans antifackliga beteende. Det kan han gå och slänga i skogen någonstans…