Idag började jag dagen med att gå upp, göra mig ett par polarknäckemackor, pulverkaffe och se färdigt ett videoklipp av What about it. Efter det tittade jag lite på UFOsxms video innan jag gjorde en Varma koppen med sparrissmak och spelade lite minecraft. På bussen var det rätt många idag. Det satt två gubbar med mörka kläder som såg lite suspekta ut. Men jag tänkte inte så mycket på det just då i alla fall. Allt eftersom så klev det alla möjliga personer ombord. Och väl på jobbet behövde jag inte byta om. Vi skulle ta en promenad. Och hunden Bosse var på jobbet också. Det blev en liten promenad och det tog inte lång tid innan vi var tillbaka igen. Väl på jobbet gjorde jag inte mycket annat än att scrolla Facebook och Instagram. Jag hade missat mycket som Atefeh Sebdani hade lagt upp. Kände att jag behövde ta igen mycket där. När jag hade suttit en stund så frågade jag om det gick bra om jag gick iväg och det gjorde det. Jag gick inte till mamma idag eftersom hon hade jobbat natt och förmodligen inte ville bli väckt just då. I stället gick jag och handlade och jag handlade Varma koppen, mjölk, bregott, pulverkaffe, Coca cola, Mer lingondricka, snacks, crispies och choklad. Efter det tog jag en buss hem. Och sen dess har jag inte gjort så mycket annat. Jag har tänkt mycket om Tonys pizza och när jag jobbade där. Jag hade en dröm, till och med, om Tonys pizza. Självaste Tony bad om ursäkt för att det blev som det blev. Och nu när personalen kom så kom det en kille. Han verkade inte vara medveten om att han var en kille och jag fick några otäcka vibbar av det. I alla fall; nu tänkte jag köra parkourrace på parkourservern. Jag kommer nog ha mer att skriva efter det. Så mycket som jag vill skriva. Den där drömmen om Tonys pizza var så konstig. Tony var så konstig. Vad hade han gjort med ansiktet? Och vad hade han på ansiktet? När det kommer till personalen så förväntade jag mig att det skulle komma en tjej. När det inte gjorde det så kändes det lite konstigt och tillgjort. Man får för sig att någon vill se en död. En otäck känsla jag inte blir av med. Var ska man ta vägen? Var ska man ta vägen när det inte finns någonstans att ta vägen? Det finns ingenstans att ta vägen och det skrämmer livet ur mig. Men nu lät det som att det skulle komma en tjej på kvällsstödet. Så då gjorde det inte så mycket att det var en kille som var på matlagningen idag då. Tyckte han. Men jag vill ändå hålla kvar vid det ett litet tag till. För jag tycker det är problematiskt att det kommer killar hit. Eller jag kan bara undra var alla tjejer är. Är det verkligen meningen att vi ska arbeta tills vi dör? Jag är så trött på killar. Jag vill bara kunna få känna kärlek igen. Är det så mycket begärt?