Månad: januari 2024

Spenderar du mer tid tänkandes om framtiden eller dåtiden? Varför?

WordPress undrar om jag spenderar mer tid på att tänka på framtiden eller dåtiden. Och varför. Jag spenderar nog mest tid på att tänka på framtiden. Det blir nog lätt så; kommer man hinna med tåget i tid i Stockholm eller kommer man få spendera natten i Stockholm? Jag har ju bara tjugofem minuter att byta tåg där. Men jag vill inte oroa mig. Jag vill tänka att det kommer gå bra. Imorgon tänkte jag i alla fall hålla ett tal på öppen scen så önska mig god lycka!

Dagboksanteckning den 4/1 – 2024

Jag känner att jag måste skriva lite. Jag gick alltså på riktigt upp klockan fyra imorse. Det var inte mycket att göra mer än att stänga av datorn och radion. Jag tog bussen som gick 6:37. Kom till centralstationen vid sjutiden. Gick omkring lite och tog lite kort. Sedan gick tåget 7:32 och jag kände för första gången att jag var på väg någonstans. Jag gick av på Stockholms centralstation. Tåget skulle gå någon gång vid nio men blev försenad till kvart över elva. Jag kunde prata med en tågvärd och fråga om tåget och de sa det var på väg. Det var i Uppsala just nu så det skulle komma in alldeles strax. De bjöd också på en check på femti kronor som jag kunde köpa kaffe, bulle och banan för. Det var mycket av tiden som var väntan. Jag satt på alla möjliga ställen bara för att jag skulle ha någonting att göra. Den här väntan var så segdragen. Jag visste inte vad jag skulle göra. Och just precis när det skulle bli som värst så fick jag ett sms från SJ. De bjöd på korv och dricka. Så jag fick lite av energin åter. Jag frågade tågvärden om de visste var tåget var och sa att jag bara kunde gå rakt fram och till höger så skulle jag komma till tåget till slut. Så jag gjorde som de sa och kom till rätt perong. Där träffade jag också några andra Ung Vänstrare och genast kändes det mycket bättre. Det tog ett tag för tåget att göra sig redo för att vi skulle på. Folk skulle av och det var inte förrän det hade gått en tid som vi kunde kliva på. Frihetskänslan när vi satt på tåget var obeskrivlig. Jag hade längtat så mycket att komma på det här tåget till Söderhamn och nu när jag äntligen gjorde det så kändes det som jag kunde andas ut. Vi var framme vid tio över ett-tiden och några Ung Vänstrare stod med en skylt där det stod Ung Vänster på. Vi samlades och skulle få våra bussbiljetter. Tydligen var vi bara tre som var över nitton år. Väl på bussen åkte vi inte långt förrän vi skulle av igen. Och vi gick till skolan som jag tror heter Norrtullsskolan. Här skulle vi bo de närmaste fyra dagarna och vi fick namnbricka och så fick vi säga om vi hade några allergier som de inte visste om. Jag var rätt snabb med att packa upp allt som jag hade i väskan. Och sedan gick jag för att äta. Linssoppa har jag för mig att det var. Kort därefter startade veckokursen igång med Ava Rudberg som analyserade samtiden som vidrig. Vi hade tjejseparatistiska träffar där tjejerna var i ett rum, killarna i ett annat och de som uttryckte sig på ett annat sätt i ett annat. Vi pratade härskartekniker. När det var gjort så hade vi kurser och de var i ordning rasism/antirasism, Marxism, klassamhället och repression och Feminism och könsmaktsordningen. Någon stans däremellan åt vi middag också. Couscous med någon bönröra som var jättegott. Kort därefter duschade jag och nu ligger jag här alldeles uppe i varv. Jag kan inte sova förrän jag skrivit hur jag haft det under dagen. Och jag vet att jag borde tänka på vad jag skriver men jag orkar inte tänka på det nu. Jag är alldeles för uppe i varv. Om det fanns något, som en stoppklocka, som kunde få mig att stänga ner. Men nu gör det inte det och jag vill bara fortsätta skriva om vad jag gjort under dagen. Uttrycka mig. Tiden på Stockholms centralstation kanske gick lite fort men jag tänker inte på det mer. Istället är mina tankar fulla av det vi fått lära oss hittills. För det är inte över än. Imorgon kommer vi få lära oss minst lika mycket igen. Så jag säger god natt just nu. Med en förhoppning att jag drömmer att jag flyger och allt är möjligt och vi har krossat patriarkatet…