Var ner till gemensamhetslägenheten en liten sväng. Var på ett möte med boendet, ett så kallat boendemöte. Där pratades det om aktiviteter och andra saker vi ville ta upp med varandra. Vi var så pass många där inne att det var svårt att hålla koll på vad alla sa, men någon ville åka till Ullared, och någon annan ville åka till Heron city. Vi var lite försenade med mötet, en kvart eller så, egentligen. I början var vi inte så många men sen kom det in fler allt eftersom. Och för ovanligheternas skull så bjöd de på kaffe också. Men hur gick det när jag skulle prata då? Jag vet inte riktigt. Jag läste upp alla nyhetshändelser som hade skett i Nyköping och Oxelösund den senaste tiden. Sedan gav jag personalen en liten bakläxa. Det var att jag inte var en jävla kompis. Det var så jag sa i alla fall. Så vad kan jag ha menat med det? Gick jag för långt egentligen? Jag vet inte. Chefen sa i alla fall en klok sak och det var att det var min upplevelse av det hela och det kunde ingen ta ifrån mig. Sen nämnde jag att jag var trött på alla möten och dokument man skulle skriva på. Jag nämnde lite kort det där dokumentet jag skulle skriva på efter att jag hade jobbat en hel dag. Sedan frågade jag om personalen var förändringsbenägna. Det kände jag inte riktigt att jag fick något svar på så det vet jag fortfarande inte om de är. Sen frågade jag när vi skulle ha nästa journalistmöte. Då gav de som förslag den 7 februari vilket jag tycker bli bra men det måste inte vara Martin som är med på det mötet utan det kan vara andra också. Jag vet inte om det framgick på mötet men jag hoppas det framgick för jag vill inte ha samma gamla personer heller. Det mår nog ingen bra av. Sen nämnde jag att det var bra med ny chef men det är inte viktigt. Jag vet inte vad hon tyckte om det men hon bara log så jag tror det framgick vad jag tyckte. Efter att vi hade gått igenom alla mina punkter så tittade vi på ett videoklipp om VIP och jag vet fortfarande inte vad jag ska tycka om det. Men jag har ju till fredag att tänka på det så jag antar att jag kan bestämma mig då. Överlag måste jag säga att det var ett väldigt bra möte. Alla fick komma till tals och ingen verkade missnöjd över hur något hanterades. Jag, som är van vid att skriva om dåliga nyheter, känner mig väl lite befriad när jag får skriva om bra saker. Det är väl också det jag försökt göra för under så lång tid nu. När jag var som mest utbränd och drömde som mest levande. Det var något som jag ville fånga. En idé kanske. En idé att man visst kan skriva om drömmar…
Jag vet inte vad mer jag ska skriva. Jag trodde jag hade en idé om vad jag kunde skriva men den är borta nu. Liksom så mycket annat. Det är så många som går bort. I ens närhet. Man vet inte vad man har kvar. Man försöker ta in det ofattbara. Att någon är död. Det är så många nu. Stig Holmberg, mormor, morfar, Örjan Svedberg och farmor. Så länge sen som farmor gick bort nu. Jag minns en sönderrökt farmor som gillade att laga mat. En levnadsglad farmor som var till Finland om somrarna. Jag vet för jag var där. Men vad jag tänkte på, naivt nog, var att få spela på tv-spelssektionen på Finlandsbåten. Kanske därför som jag drömmer så konstigt. Jag vet inte riktigt. Vad jag däremot vet är att jag hade bra somrar i Finland med sol och bad. Vi gjorde så mycket mer, förstås, som att basta men för det mesta gjorde vi bara saker tillsammans. Det var väl då som man kände sig som mest inkluderad, när man skulle lösa något korsord, eller spela någon kortlek tillsammans. Stig Holmberg var väl den sista kontakten som vi hade med Finland. De andra hade vi inte så bra kontakt med. Och det kanske är lika bra det. Jag skulle vilja se en annan del av världen just nu. Som Spanien! Varför har jag inte åkt dit än?
Skogsnytt 