Trafikolycka, Oxelösund

RV53 singelolycka. Klockan 9:10 en personbil som voltat och ligger på taket, Inskogen, Oxelösund. Drabbad är en person uppgift om som och ute ur fordonet. Ingen uppgift än så länge om personskada. På väg till platsen är räddningstjänst och polis. En uppdatering. Föraren, en man i 20-årsåldern, avförd i ambulans med oklart skadeläge. Om brott ingen misstanke.

Källa: Polisen.se

Idag började jag dagen med att gå upp på morgonen, göra mig ett par polarknäckemackor, pulverkaffe och se på någon konstig video av UFOsxm. Efter det gjorde jag mig en Varma Koppen Sparrissmak och spelade lite minecraft. Jag gjorde några uppdrag innan jag stängde av datorn, stängde av radion och gick till busshållplatsen. Väl på bussen så var det inte så många på bussen. I alla fall inte på väg till busstationen. Men på väg till Harg var det desto fler personer på bussen. Och väl på jobbet behövde jag inte byta om. Vi skulle bara ta en promenad. Mamma ringde och frågade hur mycket jag skulle handla. Jag sa mycket och gick på en promenad med mina arbetskamrater. Vi tittade på isen som skapades av åns ständiga flöde. Mamma hade frågat om hon kunde gå klockan två med en annan som har samma hund som hon själv, nämligen Bichon Havanes. När vi hade gått färdigt promenaden så sa jag nästan med en gång att jag ville gå iväg och jag kunde känna att de tyckte att det var lite tidigt. Men accepterade det i alla fall och önskade mig ett bra födelsedagskalas och en bra resten av dagen. Jag kunde känna att vissa på jobbet störde sig på småsaker som att man skulle sparka av snö från kängorna innan man gick in i lokalen och något annat som jag inte mindes nu. Men tänkte inte mer på det utan gick hem till mamma. När jag var hemma hos mamma så var hunden Bella jätteglad att se mig. Mamma frågade om vi inte hade gjort något annat än att promenera och jag svarade att nej jag hade inte gjort något annat än att promenera. I å för sig så skulle de tvätta och torka kläder, men det hade jag ingen insikt om. Så jag följde med mamma när vi gick med hunden Bella till en annan person med en hund som är samma hundras som mamma har och som heter Selma. De var rätt våldsamma av sig och bet på varandras öron. De var så uppspelta att de inte tänkte på om någon skulle göra illa sig. I alla fall gick vi en liten bit och på ett ställe släppte vi lös dem. Jag hade, i alla fall, inte varit med om något liknande någon gång. De sprang alltså i full fart fram och tillbaka. Och de var så uppspelta. Det var bara glädje i luften. Och jag kunde känna att den här glädjen smittade av sig på mig själv. Så den här promenaden kan jag nog leva på länge. I alla fall, när vi var färdiga, och var på väg hem så gick vi en lång omväg. Vi var inte klara på långa vägar utan vi gick och gick i all oändlighet kändes det som. Men någon gång var vi färdiga i alla fall. Någon gång måste vi var färdiga i alla fall. Och när vi tagit adjö och sagt hej då till Selma så gick vi upp till oss. Vi satte på tv;n och såg på SVT forum som jag har för mig handlade om EU. Sen såg jag Ung Vänster dela bilder från Ung Vänsters veckokurs och fick genast flashbacks från när jag gick där själv. Jag visade bilderna för mamma men när jag visade en bild på en sminkad kille så sa hon en sån där. Den som är den. Jag hade kunnat strunta i det som en struntsak men jag känner ändå att det är viktigt att nämna att det finns killar som vill sminka sig och se ut som kvinnor. Och att det är helt okej med det. I alla fall. Till middag fick vi pommes frites och chicken nuggets. Och till det pizzasallad, sötsur sås, tomater och crème fraiche. Till efterrätt fick vi pulverkaffe med bananer och äpple. Jag antar att det är mammas sätt att säga att hon minsann är nyttig också. Och det funkade på mig också. Det var gott. Och efter det var det dags att handla. Och jag hade inte lite att handla. Jag hade en hel del. Och jag handlade tacokrydda, nachochips, mjölk, creme fraiche, grädde, tårtbotten, mandariner, kiwis, päron, apelsiner, bananer, mango, äpplen, ananas på burk, majs, drottningssylt, chunky salsa, snacks, Coca cola, någon aloe vera dricka som var jättegod, prästost, pajer, en burköppnare och krispsallad. Så jag har minst sagt mycket hemma nu. På vägen hem så frågade jag min lillebror om inte han ville vara med och starta en Ung Vänster-klubb i Nyköping. Men han sa att han inte var intresserad av. Jag kan tycka att det blev lite fel med allt det där. Med politiken och allt så. Jag sa att jag tyckte att det vore bra om en Ung Vänster-klubb startades i Nyköping. Vi hade behövt en motvikt mot all högerextremism som finns i samhället idag. Jag nämnde också att jag höll tal på veckokursen och det blev han rätt imponerad över. Men mest sa jag att veckokursen hade varit mest föreläsningar och utbildningar. I alla fall så hade vi nog inte så mycket mer att prata om i slutet av bilturen. Min lillebror har ju fått körkort. Vilket väl är bra. Men jag hade önskat att jag hade kunnat ta körkort också. Eller jag vet inte vad jag vill längre. När vi var framme så tog jag alla mina grejer och tog adjö av min lillebror. Vi nämnde lite fort att vi fortfarande behövde blandfärs, läsk, kanske lite mer nachochips, kanske någon mer tårta och kanske något mer till tacosen. Men det skulle lillebror köpa på söndagen i alla fall. Sen dess har jag kommit hem, packat upp, satt på radion, satt på datorn och startat upp datorn. Jag har satt på minecraft och spelat två tävlingar på parkourservern. Men sen kände jag väl att det fick räcka. Jag känner mig så trött just nu. Så utmattad. Men jag hoppas att jag återfår energin till mitt födelsedagskalas sen. Det känns som jag bara kan ligga och läsa Medan giftet sprider sig medan jag lyssnar på P2 och inte behöva tänka på något annat. Jag vet inte om jag behöver tänka på något annat. Jag vet inte om den här kursen de tänkte ha, VIP viktig intressant person, är något intressant att gå på. Man skulle få lära sig om känslor och relationer och vad som är okej att göra. Fast då känner jag hellre att vi startar upp den där studiecirkeln i journalistik eller att jag söker in till den där skrivarutbildningen på Jakobsbergs folkhögskola. Eller i alla fall frågar dem om jag får söka in till den kursen. Det får bli ett mål jag har till måndagen sen. Förutom att jobba då. Men till dess kan jag fortsätta läsa. Jag kan läsa Medan giftet sprider, tidningen Skriva och Rak Vänster. Jag kan läsa så mycket Rak Vänster. Jag kan få tillbaka de minnen jag förlorat och bli en hel människa igen. För det var det jag blev när jag gick den där veckokursen. Jag fick vänner för livet. Tyvärr så lärde jag mig inga namn så att jag kunde bli vän med dem på Facebook. Men jag blev i alla fall vän med dem, IRL, in real life. Sen dess har tiden gått och jag har jobbat. Jag har levt på som inget har förändrats. Men allt har förändrats. Jag har hållit tal. Och jag har som mål att gå en skrivarkurs. När jag läst mer. Och lite mer. Och lite mer. Lite mer…

För ett litet tag föll jag och sedan befann jag mig på en lite fuktig asfaltgata. Det var som jag hade legat där hela tiden. Men allt som jag varit med om då? De oändliga gräsmarkerna, den mörka skogen, den övergivna fäboden, den tätbevuxna skogen och allt annat som jag fick vara med om efter det? Hade inte det hänt? Just där och då kunde jag bara tänka på det där ansiktet på mitt yngre jag som hade skrikit rakt ut och därmed fått isen under oss att spricka så att jag började falla och kort därefter hamna på den här asfaltsvägen. Jag ville inte att det skulle va över. Jag ville fortsätta ett litet tag till. Men samtidigt kände jag att jag nog var rätt nöjd med resande nu. Just nu ville jag bara vara närvarande på skolan här i Brunnsvik. Så jag reste mig upp och gick in i internatet, gick upp för trapporna, gick genom korridoren och gick till mitt rum i slutet av korridoren. Jag gick in i mitt eget rum med de regnbågsfärgade gardinerna och gick och la mig. Jag kunde känna hur värmen sakta återgick till alla mina kroppsdelar. Kunde känna hur jag svävade iväg och jag kunde inte längre kontrollera var jag svävade iväg. Jag fick bara acceptera att jag inte längre kunde kontrollera drömmarna. Kontrollera svävandet. Kontrollera flödet. Och en dag skulle jag tillbaka i det men den dagen var inte idag. Idag skulle jag bara sova och jag skulle sova djupt…

Jag vet inte om denna synopsis kommer att va särskilt innehållsrik eller om jag lätt kommer se den eftersom den var i mappen ”Drömvärldar” och ”Pajas Pyjamas” men jag antar att jag kan skriva någonting i alla fall eftersom jag känner att det ska bli någonting av den här berättelsen. Den här berättelsen handlar alltså om Pajas Pyjamas som lever i en liten koja i skogen. Han vet inget annat liv. Och det är någonstans där som berättelsen börjar. Jag vet inte hur jag ska få den här berättelsen att inte låta som början i The legend of Zelda men jag antar att jag kan göra den lite till min egen. Min tanke är att den här berättelsen ska arbeta med surrealismen på ett effektivt sätt. Jag tänker mig att Pajas Pyjamas, som för övrigt är klädd i en pyjamas med för långa byxor, ärmar och en spetsig mössa som släpar i backen, ett helt runt huvud och en mun som sitter fast i ett ständigt leende, vill utforska området han bor i. Området han bor i har en stor skog som han bor i, en snårskog där det bor några varelser som han brukar höra lite då och då fara fram och tillbaka i en fart som verkar onaturlig, en klyfta med en ravin ner till en ännu större skog som han inte kan ta sig till, en grotta med en massa hemligheter som han inte vet om än, en glänta, en svartvit ritad värld med varelser som tittar in mot mitten som är något slags nät med en stjärna i mitten. Jag har nog ganska klart för mig hur områdena ska se ut i alla fall. Frågan är hur handlingen ska fortsätta. Jag tänker mig att den börjar med att Pajas Pyjamas vill utforska den där klyftan och där lär känna Tungan och Jätten. Han går in i grottan som är där och får där uppleva minnen som han inte upplevt på evigheter. Ett av dem är en brand. Han har inte så jättetydliga minnen från den där branden mer än att han låg och sov när det började brinna och inte kunde skydda sig när det väl hade börjat brinna. Han hade legat i sin pyjamas då också. Och när branden nådde in i hans rum så brände det fast ett ständigt leende på hans ansikte. Det gjorde också hans huvud alldeles runt. Något mer kom han inte ihåg. Inget om några föräldrar men han måste ha haft dem där också insåg han. Minnet slutade och han gick ut ur grottan. Han gick hem till sig för att samla sig lite efter allt han hade sett. Minnet försvann inte där dock utan han fick lov att utforska mer. Han gick till den lite surrealistiska delen av skogen och sökte svar. Här var allt som ritat svartvitt och några märkliga filurer med korta ben och långa armar och stora uggleliknande ögon. De stirrade på nätet och stirrade ibland på honom precis som de undrade vilken filur han var. Det visste inte ens han själv. Men han tänkte inte gå hem tomhänt. Han äntrade den surrealistiska skogen och hörde ett larm som om det var krig. Sedan tystnade det och han kunde gå längre in i det surrealistiska. De märkliga varelserna höll sig undan mot hans vilja för han ville fråga dem hur de hade hamnat där från första början. Det är nog mycket det som det kommer handla om. De märkliga filurerna i den surrealistiska skogen. Man skulle kunna tro att nätet är en symbol för internätet egentligen. Men det är upp till läsaren att bedöma. För mig är det bara ett sätt att beskriva vår fascination för ljuset…

WordPress undrar om jag kunde ”avuppfinna” en sak, vilken skulle det vara. Jag vet inte riktigt. Kanske klockan? Men då skulle man inte ha något att kolla tiden med sen. Så det skulle inte vara så bra. Men frågan jag skulle vilja ställa mig är varför man skulle vilja avuppfinna något? Är det inte meningen att man uppfinner något för att bidra något till samhället? Eller är det bara jag som tänker så?