WordPress vill att jag beskriver ett föremål som jag var otroligt fäst vid i min ungdom. Och vad som hände med det. Ett föremål som jag var otroligt fäst vid i min ungdom var en pinne som verkade tåla hur mycket stryk som helst. Jag gjorde allt möjligt med den; kastade upp den i luften, i marken, svingade den och försökte bryta den i mitten men det gick inte. Den var helt för stark. Och jag var helt chanslös mot dess styrka. Så vitt jag vet så hände inget speciellt med den. Men sen jag flyttade till Mora så var en sån sak som en pinne helt enkelt inte något man tog med sig. Och jag kände mig nog lite barnslig att jag lekte med pinnar i högstadieåldern. Efter det började jag gymnasiet och då hade jag fullt upp med att tänka på det. Men det kunde hända att jag tänkte på den där pinnen. Lite så där i förbifarten…

WordPress undrar vad jag kan göra annorlunda. Jag kan ju alltid skriva mer. Det är något man aldrig verkar kunna få för mycket av. Skrivandet alltså. Och jag har tänkt att jag ska skriva men det har kommit annat i vägen. Som Ung Vänsters veckokurs eller jobb. Den senaste tiden har det nog mest varit jobb som varit i vägen för mitt skrivande. Fast jag har ju skrivit om jobbet också. Det har varit mitt sätt att bearbeta allt jag får vara med om. Och imorgon lär vi ju få skotta. Det lär ju bli kul…

Idag började jag dagen med att gå upp, göra mig ett par polarknäckemackor, pulverkaffe och se färdigt ett videoklipp av What about it. Efter det tittade jag lite på UFOsxms video innan jag gjorde en Varma koppen med sparrissmak och spelade lite minecraft. På bussen var det rätt många idag. Det satt två gubbar med mörka kläder som såg lite suspekta ut. Men jag tänkte inte så mycket på det just då i alla fall. Allt eftersom så klev det alla möjliga personer ombord. Och väl på jobbet behövde jag inte byta om. Vi skulle ta en promenad. Och hunden Bosse var på jobbet också. Det blev en liten promenad och det tog inte lång tid innan vi var tillbaka igen. Väl på jobbet gjorde jag inte mycket annat än att scrolla Facebook och Instagram. Jag hade missat mycket som Atefeh Sebdani hade lagt upp. Kände att jag behövde ta igen mycket där. När jag hade suttit en stund så frågade jag om det gick bra om jag gick iväg och det gjorde det. Jag gick inte till mamma idag eftersom hon hade jobbat natt och förmodligen inte ville bli väckt just då. I stället gick jag och handlade och jag handlade Varma koppen, mjölk, bregott, pulverkaffe, Coca cola, Mer lingondricka, snacks, crispies och choklad. Efter det tog jag en buss hem. Och sen dess har jag inte gjort så mycket annat. Jag har tänkt mycket om Tonys pizza och när jag jobbade där. Jag hade en dröm, till och med, om Tonys pizza. Självaste Tony bad om ursäkt för att det blev som det blev. Och nu när personalen kom så kom det en kille. Han verkade inte vara medveten om att han var en kille och jag fick några otäcka vibbar av det. I alla fall; nu tänkte jag köra parkourrace på parkourservern. Jag kommer nog ha mer att skriva efter det. Så mycket som jag vill skriva. Den där drömmen om Tonys pizza var så konstig. Tony var så konstig. Vad hade han gjort med ansiktet? Och vad hade han på ansiktet? När det kommer till personalen så förväntade jag mig att det skulle komma en tjej. När det inte gjorde det så kändes det lite konstigt och tillgjort. Man får för sig att någon vill se en död. En otäck känsla jag inte blir av med. Var ska man ta vägen? Var ska man ta vägen när det inte finns någonstans att ta vägen? Det finns ingenstans att ta vägen och det skrämmer livet ur mig. Men nu lät det som att det skulle komma en tjej på kvällsstödet. Så då gjorde det inte så mycket att det var en kille som var på matlagningen idag då. Tyckte han. Men jag vill ändå hålla kvar vid det ett litet tag till. För jag tycker det är problematiskt att det kommer killar hit. Eller jag kan bara undra var alla tjejer är. Är det verkligen meningen att vi ska arbeta tills vi dör? Jag är så trött på killar. Jag vill bara kunna få känna kärlek igen. Är det så mycket begärt?

Idag började dagen med att göra ett par polarknäckemackor och pulverkaffe. Jag såg också på en av UFOsxms videos innan jag gjorde mig en Varma koppen med sparrissmak och spelade lite minecraft innan det var dags att gå till jobbet. På bussen var det inte mycket folk, varken på väg till busstationen eller Spindelplan. Och väl i Spindelplan behövde jag inte byta om. Vi skulle bara ta en tur idag. Och vi var till alla möjliga ställen. Först var vi till apoteket som låg vid Hemköp. Men efter ett tag gav vi upp eftersom det aldrig blev vår tur någon gång. I stället åkte vi till Jula där vi skulle handla någon slags lampa av något slag. Men det blev någon konflikt där en satt fram i bilen och därför valde att sitta kvar i bilen. Jag tyckte väl inte riktigt att det var något att bli sur över men vissa blev arga. Några jag inte tänker säga namnet på. Men vi var till Jula i alla fall och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om den butiken. Det är som att den existerar bara på grund av att det finns ett behov att köpa saker till sina jobb. Saker som arbetskläder, spadar eller vad man nu kan tänkas vilja ha till sitt jobb. Vi var inte där så länge i alla fall. Och efter det gick Patrik och jag till Apoteket. Jag såg Systembolaget och tänkte vad jag skulle tänkas köpa där om jag gick dit. Men vi gick inte dit eftersom jag var på jobb just då och att det nog skulle ses lite konstigt om jag gick och köpte alkohol på jobbet. I alla fall åkte vi hem efter det. Alltså hem som i arbetslokalen. Eftersom jag inte hade bytt om så behövde jag inte byta om när jag kom till arbetslokalen. Och klockan hade hunnit bli två så det fanns inte så mycket annat att göra än att gå hem. Jag ringde mamma men först svarade hon inte. Sen ringde hon upp mig dock och berättade att hon åt frukost. Hon ska jobba natt idag. Trotts det kunde jag komma hem till henne idag. Så det var just det jag gjorde. Och väl hemma hos henne så såg jag Bernts berättelser, lite skidskytte, Matchfixning och korruption och Fjällrävens återkomst. Efter det var det mat som var spagetti och köttfärssås. Vi fortsatte titta på Fjällrävens återkomst men de andra hade väl lite svårt att hänga med i vad det handlade om eftersom de hade gjort annat. Men jag hängde med i alla fall och efter det fick vi efterrätt som var pulverkaffe med någon kaka. Och på tv såg vi Nu ska julen ut, Rapport och lite Loppistipsen men jag bytte kanal till Dumma mig 2 på femman eftersom jag var trött på SVT. Vi tittade inte så länge på det dock. Jag antar att mamma velat förbereda sig på arbetet så att vi kom iväg fort. Och vi var ute med hunden Bella som både bajsade och kissade. Och väl på affären handlade jag mjölk, mandariner, Coca cola, Mer passionsdricka, pajer och anteckningsblock. Efter det fick jag skjuts hem och efter det har jag inte gjort så mycket. Inte mycket alls faktiskt. Man kan undra hur man kan göra så lite som jag gör. Men så kommer jag på mig själv med att sitta och skriva så kanske att jag inte göra så lite ändå? Kanske att jag faktiskt skriver något värt att läsa om? Jag vet inte riktigt. Jag vill tänka så i alla fall. Att någon vill läsa det jag skriver om. Men det är svårt, så svårt, att få ihop något vettigt. Något som går att läsa. Något som är läsbart. Man försöker så länge men misslyckas minst lika ofta. Det är bara att fortsätta trotts alla misstagen. För om bara ett, ett ynka, misstag hade hindrat mig så hade jag inte kommit någonstans. Då hade jag inte hamnat på tåget till Stockholm eller tåget till Söderhamn. Skrivandet är alltid det som är lite större. Kanske lite större än livet självt. Det är det enda som lever vidare när en själv har dött. I alla fall är det som ett bevis på att man levt. Att man faktiskt har levt. Och det kan inte vara så tokigt ändå…

Idag började jag med att gå upp klockan tio på morgonen. Jag gjorde mig ett par polarknäckemackor och pulverkaffe. Efter det gjorde jag mig en Varma koppen med sparrissmak. Jag tror jag spelade lite minecraft också men måste säga att det känns ovant att spela minecraft efter så lång tid borta. Efter det gick jag i alla fall till bussen som gick kvart över tolv. Jag klev på bussen och åkte till busstationen och sedan till Spindelplan. Väl på jobbet så var allt som vanligt igen. Jag skulle byta om och sedan skulle vi jobba. Vi kollade till soprummen och efter det åkte vi en sväng med bilen. Jag fick lite känslan att arbetsledaren ville driva med mig. Eller att han trollade med mig på något sätt. Jag vet inte hur han tänkte själv men jag tyckte det var olustigt. Eller jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera på det. Hur jag fick reagera på det. I alla fall så gick jag till mamma efter jobbet. Jag frågade jobbet om jag fick gå iväg och det fick jag. Efter det ringde jag mamma och först svarade hon inte. Sen ringde hon upp när jag var ungefär halvvägs. Då sa hon att hon hade sovit. Jag fick i alla fall komma till henne efter att hon hade klätt på sig lite. Jag ringde på dörren och hunden Bella började skälla. Jag klev in och hunden hoppade upp och ner och visste inte vad hon skulle ta sig till. Mamma hade inte planerat någon mat och jag gav tips att vi kunde äta på KFC. Eftersom det var ett ställe som min lillebror brukade vilja gå till så ringde mamma till lillebror och frågade om han ville följa med. Det ville han. Mamma ringde till alla möjliga ställen. Först till KFC för att fråga om man fick ha hunden med sig in i restaurangen. Det fick man inte. Först tänkte mamma att vi kanske kunde åka till något ställe i centrala Nyköping där man fick ha hunden med sig. Esspresohouse tror jag att det hette. Men vi beslutade oss i alla fall för att vi ville äta på KFC. Men först åkte vi till Arken Zoo där hunden Bella skulle klippa klorna. Fast först gick vi runt i butiken och hunden Bella höll på och gnälla och dra i kopplet. Till slut fick vi veta var vi skulle vara och de började klippa klorna. Fast hunden vände och vred sig jättemycket. Jag kan inte fatta att de lyckades klippa klorna. Så mycket vände och vred hon på sig. Men till slut var de klara i alla fall. Och de köpte något hundgodis och något hundgodis i alla fall. Och vi skulle köpa mat till oss själva. Som var chicken nuggets. Eller jag har för mig att vi beslutade oss för att köpa två crispy chicken buckets. Till det hade vi fyra dipsås som var 2hot4you, garlic mayo och sweet imperial sås. Till dricka hade vi två cola och två fanta. Pomme frites köpte vi också. Och lillebror hämtade ketchup, salt och peppar när vi väl hade ställt oss för att. Vi satt i bilen eftersom vi ville att hunden Bella inte skulle vara ensam. Det blev väldigt mycket mat och jag blev väldigt mätt. Det var väldig skillnad från när jag åt vegansk mat på veckokursen. Men kanske jag borde äta mer vegansk mat också? Efter att vi hade ätit så gick vi till Stadium i alla fall. Och vi skulle handla skosnören men eftersom de inte hade det så köpte vi lite strumpor och en jacka i stället. Mamma hade tjatat så mycket om den jackan förut. Så nu när jag äntligen gjorde det så blev hon så glad. Själv vet jag inte vad jag blev. Lite varmare kanske? För att handla skosnören behövde vi åka till City Gross. Först hittade vi inte skosnören men mamma skulle köpa någon tvål och så, så vi gick till kassan och frågade var vi skulle hitta skosnören. Hon sa att de antingen fanns i marknaden eller där de sålde djurgrejer. Var vi hittade skosnören var dock där kläder fanns. Glömde nämna att lillebror valde att stanna i bilen med Bella. Så jag köpte skosnören och sen åkte vi hem till mig. Så nu har jag nya skosnören efter att jag tagit bort de gamla trasiga skosnörena för att byta ut dem med de nya. Jag satte även på mig kängorna för att kunna justera att de satt tillräckligt tight på fötterna. Jag tyckte att det blev bra. Jag tänker mycket på vad jag har satt på mig på fötterna egentligen. Jag har alltså varit ända till Söderhamn i gympaskor. Jag hade sockor på mig men ändå; de var väl lite väl extremt. Jag önskar att jag hade löst det här tidigare men det är väl lätt att vara efterklok. Vad jag går i för skor. Lite som sången ”somliga går i trasiga skor”. Bara det att jag inte kan skylla på någon vilka skor jag går i. Bara mig själv. Så nu har jag ett par kängor i alla fall som jag kan gå i när jag vill. Jag borde runda av det här på något sätt men vet inte hur jag ska göra det. Det känns som jag bara vill fortsätta skriva och skriva. Jag har inget emot att skriva men jag hade gärna velat komma någonstans också. Det känner jag inte att jag gör nu. Jag bara skriver och skriver utan att komma någonstans. Det har varit en lång dag helt enkelt. Jag funderar vad jag vill göra nu. Håller på och lyssnar på Mike and the mechanics. Känner väl att jag vill fortsätta göra det. Men vad jag ska skriva har jag ingen aning om. Eller så kanske jag har det utan att veta om det. En gång i tiden visste jag vad jag skrev i alla fall och den tiden är inte nu. Det känns som jag famlar efter orden. Som att viljan att skriva är stor. Och känslan av att falla är avgrundsdjup. Jag har något att skriva. Jag vet det. Det gäller bara att sätta ord på sina tankar. Sådana stora ord som famla, falla och avgrundsdjup. Det är en känsla som jag försökt beskriva och den känslan är viktig att sätta ord på. I alla fall. Nu börjar jag bli lite trött på att skriva. Förmodligen kommer jag sitta och spela minecraft, Alan Wake eller titta på filmen Harry Potter och Fenixorden. Om någon har några frågor om vad jag skriver för något för ni gärna säga dem. Annars tror jag att jag får nöja mig nu halvt utmattad, halvt helt slut. Helt slutkörd…