Det blev ju ingen dagboksanteckning igår. Jag får skriva den idag istället. Igår gick jag upp sju på morgonen, åt frukost och började packa för hemfärd. Sedan gick vi till aulan där det hade föredrag om vad Riksting är och en presentation av FS förslag till hbtq-politiskt program och diskussion. Nästa föredrag blev lite försenat men det fick hållas i matsalen istället så vi fick gå den långa vägen tillbaka till skolan. Det föredraget var ett gästföredrag med kriminologen Leandro Mulinari. Sedan var det avslutning och lunch. Jag fortsatte packa. Mitt tåg skulle gå 16:29. Så jag hade gått om tid på mig. Men jag ville ändå vara i tid. Så jag packade min väska och väntade bara. De andra hade fullt upp med att städa men jag visste inte var jag kunde hjälpa till någonstans så jag satt mest och väntade. Efter ett tag gick jag ner till kiosken och frågade om någon annan skulle med 16:29-tåget. En person skulle det. Så jag satt och väntade där också. När det var dags för oss att gå så gick vi istället för att ta buss och vi använde google-maps för att hitta rätt. Till slut kom vi fram till stationen och där var det bara att vänta. Väl på tåget så hamnade jag bredvid en tjej och jag fick lov att lägga upp väskan på hatthyllan för att få plats. Under resan satte sig en kille bredvid mig som jag antar var hennes pojkvän. Det kändes verkligen som ett skolexemplar av mansbebis men jag vet ju inte hur deras relation såg ut. Bara att han satt där bredbent, med keps på huvudet och blicken fäst i sin mobil. Egentligen brydde jag mig inte så mycket om vad han gjorde; jag satt mest och lyssnade på radio. Och jag vill egentligen inte inkräkta på någons privatliv. Resan gick i övrigt bra dock. Men när vi kom fram till Stockholm så stannade tåget eftersom en personolycka hade skett. Vi blev ståendes i en timme och vi fick ta både couscous-bar och kaffe. När vi väl rullade igen så hade jag missat tåget till Nyköping. Men när vi var framme i Stockholms central så pratade jag med konduktören som löste allt. Jag fick ta ett tåg till Eskilstuna för att i Eskilstuna byta till buss till Nyköping. Så jag gick till perrongen bredvid och fick sms-biljetterna och klev ombord. Efter det var det inte så mycket annat att göra än att vänta. Jag fick lov att visa upp biljetten förstås men förutom det gick resan bra. När jag var framme i Nyköping äntligen så gick det inga bussar till Brandholmen så jag fick gå hem. Det blev en lång men frisk promenad. Det är så skönt att vara hemma igen. Och idag ska jag arbeta också. Jag har verkligen saker att göra hela tiden. Men nu känns det som man kommer glömma bort veckokursen och allt man varit med om där. Jag hoppas inte det. Jag hoppas att jag kommer ihåg veckokursen och allt jag var med om där. Men nu är den i alla fall slut och vi får se om vi startar en Ung Vänster-klubb här i Nyköping. Jag hoppas verkligen det. Jag hoppas verkligen att det finns någon mer än jag som är intresserad av att starta en Ung Vänster-klubb i Nyköping…

Idag har varit en speciell dag. Jag trodde verkligen att jag var redo att hålla tal. Men det var som att jag fick en blackout mitt under talet. Idag har jag gjort mycket. Jag började med att gå upp klockan sju imorse. Det första passet vi hade var en workshop i utopi. Sedan hade vi civil olydnad. Sedan var det panelsamtal i aulan om förortsorganisering med hela Malmö och Mohammed Nuur (V). Vi gick tillbaka för att äta lunch och efter det hade vi valbara pass där jag valde Feministisk antimilitarism i gula salen. Någon gång övade jag på att läsa upp talet för en person också. Det gick bra men tydligen inte tillräckligt bra. För jag stakade mig på talet jag hade. Men mer om det senare. Efter det hade vi pass i Repressionen mot arbetarrörelsen historisk och idag. Sista valbara pass var anti-terrorlagen i blåa salen. Efter det var det bara en väntan på att öppen scen skulle ske. Men först åt vi middag. Jag behövde vila ut en stund innan öppen scen. Så jag lyssnade på filmmusik och då var det som något lossnade för mig. Men tydligen inte för mycket eftersom det gick så dåligt i talet. Men mer om det senare. Vi gick den tio minuter långa promenaden till aulan. Vi hade öppen scen och på scen uppträdde en massa personer. För ett tag trodde jag nästan att de hade glömt bort mig. Men så ropade de upp mitt namn och jag klev fram. De första meningarna gick jättefort. Sedan började skaka och få svårt att andas. Jag fick lov att ta en paus. Sedan kunde jag fortsätta talet. Det handlade om jobb, drömmar och tal jag haft förut. Jag vet inte vad andra tyckt om talet men jag har bara hört positiva rensioner. Jag kan bara önska att jag var mer förberedd. Jag trodde att jag var tillräckligt förberedd men tydligen inte. Tydligen skulle jag få panikångestattack mitt i talet. Och jag kände egentligen att jag bara ville försvinna från jordens yta. Jag kunde inte skämma bort mig mer än jag gjorde då. Det enda som saknades var väl att jag skulle säga något opassande som att jag inte fick jobba på Tonys pizza längre. Vilket jag också nämnde. I övrigt tyckte jag att det var ett jättebra öppen scen. Och det fanns många bra bidrag. Jag ville väl egentligen inte lämna aulan men hade till slut inget val. När vi väl kom tillbaka igen så fick vi en överraskning som var glass, fruktsalad och ett rån. Till det drack vi kaffe och sjöng kampsånger. Och sen dess har jag inte gjort så mycket annat. Jag sitter utanför klassrummet vi sover i och försöker samla mina tankar. Nästa gång ska jag nog läsa upp en dikt istället. Det fanns många bra bidrag på öppen scen. Bidrag som jag var lite avvundsjuk på. Men det är lätt att vara efterklok. Jag vill tänka att det jag sa på talet betydde någonting. Men jag var för nervös för att det skulle kunna bli ett bra tal. Nu kan jag nästan ångra att jag skrev upp mig själv på öppen scen. Att sitta där och vänta på sin tur var tortyr. Men nu har jag gjort det i alla fall. Och till nästa gång tar jag med mig en dikt eller liknande istället. Just nu ligger jag i sovsalen. Jag skulle kunna gå och lägga mig men jag har för många tankar som behöver svar. Som hur man skriver en bok. Seriöst; hur skriver man en bok? Ska man hålla sig kortfattad eller långfattad? Eller ska man bara go med the flow? Jag upptäcker att det finns mer att skriva om skrivandet och att jag nog behöver skriva mer om det en annan gång. En gång då jag har mer tid för det. Kanske när jag kommer hem till datorn? Men jag har upptäckt att man inte alls behöver en dator för att skriva längre texter. Det går alldeles utmärkt med one note på mobilen. Men för att runda av den här dagboksanteckningen så kan jag skriva att jag hade kunnat ha tal om något annat. Som en dikt eller liknande. Poängen är väl att inte bli för långrandig för då tröttnar folk på en. Nu ska jag gå och lägga mig. Förhoppningsvis drömmer jag om något annat än ett dåligt tal. Som att jag kan flyga eller göra något annat spektakulärt. Det är inte mycket kvar av kursen nu. Det känns lite vemodigt. Men jag hade önskat att vi startade Ung Vänster i Nyköping. Det kan jag lämna som önskemål. Till de som bestämmer över sådana saker…

WordPress undrar om jag hade en motorvägsskylt, vad skulle den säga. Jag har ingen aning. Krossa fascismen kanske?

”Hej!
Mitt namn är Rasmus och kommer från Nyköping. Jag tänkte prata om arbeten och lite annat. Till vardags praktiserar jag på Spindelplan men har praktiserat på Tonys pizza. Av någon anledning som jag inte begriper dock så får jag inte jobba kvar på Tonys pizza. Den person som jag misstänker ville bli av med mig har inte svarat när jag kommenterat och har tagit bort sin profil på Facebook. Det är så det ser ut i arbetssamhället idag. Och det är bedrövligt. Men nu tänkte jag prata om de andra jobb jag haft. Förutom Spindelplan har jag haft Bild och data, Rosvalla och Tonys pizza. Jag har praktiserat på Mariebergsgården, som tentavakt på pappas jobb och Villan demensboende. Jag har jobbat som värvare för Naturskyddsföreningen. Därav min vana att säga ”Hej! Mitt namn är…”. Sen har jag inte mer att säga än att jag har jobbat som kyrkvaktmästare vilket också var mitt första jobb. Arbetssamhället är bedrövligt. Vi går bakom ryggen på varandra bara för att behålla jobbet. Jag önskar att det fanns något annat att prata om än jobb men det är svårt. Det är så stor del av våra liv. Jag har försökt skriva om något annat. Det har inte gått så bra. Eller jag har förlorat mig själv i drömmandets eviga vandrande. Jag vet inte om jag kommer närma mig det ämnet. Men till nästa gång ska jag närma mig ämnet extremt försiktigt eftersom det är ett minfält.

Jag kan improvisera lite också. Jag gillar mitt jobb. Jag gillar klippa gräs. Men mest tycker jag nog om att drömma. Där kan man besöka ett landskap som bara är till för en själv. Och som framförallt är en frihet för en själv. Jag tänkte prata om drömmar lite väl mycket. Men jag tror att folk kommer tycka att man är för flummig om man pratar för mycket om det. Så jag håller mig kort. Jag kan säga så mycket att jag skriver något i alla fall. Något om drömmar. Något väldigt gammalt. Något jag tycker väldigt mycket om…

Senast jag höll tal var i Brunnsvik. Då pratade jag om att jag kom ifrån skogen och att Brunnsviksledningen var som en stor fors som man skulle gå igenom. Jag pratade också om att vi var som ett tåg som gick åt motsatt håll. Det är nu länge sen jag gick i Brunnsvik. Men jag minns det som igår. Hur jag lärde mig att skriva. Och med de orden vill jag runda av mitt lite väl långa tal.”

Borde jag kanske skriva lite om vad jag gjort idag? Det kan jag göra. Imorse gick jag upp sju. Det var inte lika tidigt som jag gick upp igår och det är jag glad för. Åt frukost någon gång vid åttatiden för att ha vårt första pass om Fascismen som knackar på klockan 8:30. Klockan 9:45 hade vi ett pass i mäns våld mot kvinnor och efter det skulle vi gå en bit för att komma till aulan där det skulle pratas om EU och varför vi vill lämna den. Jag tog några kort och la upp på Instagram också. Kan väl kort säga att jag inte är klädd för vinterlandskap egentligen med gympaskor. Men jag tar mig i alla fall från ett ställe till ett annat. Väl tillbaka i skolan blev det lunch. Och efter det blev det Workshop vårt svar på det politiska läget och efter det ett pass i Barn av vår tid: När samhället hårdnar. Efter det blev det tjej- och killträffar igen. Och efter det blev det middag. Tanken var att vi skulle ha ett pass i förortsorganisering men det blev inställt. Istället satt vi och chillade lite. Spelade det där spelet där man har ett torn och där man ska ta bort staplar men inte få det att falla. Efter det hade vi quiz och där och då trivdes jag som fisken i vattnet. Dock kunde jag inga av frågorna men vi var ju ett team så det gjorde inte så mycket. Under dagen har jag gått runt och försökt skriva ett bra tal till imorgon då vi ska ha öppen scen. Det blev inte som jag tänkte mig dock och istället för att prata om drömmar så kommer jag prata om arbete. Jag vet inte om jag skadats lite av mitt eget arbete. Jag har ju inte varit på jobbet på länge. Det är ju lite skillnad att prata om arbete och faktiskt arbeta. Nu kom jag inte på något mer att skriva om så jag för nöja mig så och önska god natt!