WordPress undrar om jag behöver en paus. Och från vad. Jag vet inte riktigt. Från dåliga nyheter antar jag. Jag är inne på polisens hemsida och bara väntar på att något dåligt händer i Nyköping. Men inget dåligt händer i Nyköping. I stället kommer personalen hit och det har jag väl inget emot men jag börjar bli lite trött på att bara se personal hela tiden. Jag vet inte vad man skulle kunna se i stället. Kanske en tjej? Men det verkar för mycket begärt av mig. Så i stället sitter jag här. Ensam. Jag skulle behöva en paus från alla dåliga nyheter. Men det funkar inte riktigt så. Vissa väljer att lämna Facebook. De har inte någon koll på vad som händer på sociala medier. Jag anser att man inte kan leva så. Nu har jag gått en journalistisk utbildning. Det fanns en period där jag inte skrev något journalistiskt alls. Det var ungefär från när jag flyttade från Brunnsvik till att jag flyttade från mamma. Sedan hittade jag anteckningarna från journalistutbildningen och sedan har jag varit fast. Det är hemskt. Men vad ska jag göra? Vad kan jag göra? Det är inte så mycket jag kan göra. Och när jag träffar folk som inte förstår vad det handlar om så blir jag bara trött. I stället för att ringa polisen så säger de att man ska ha något möte, gå någon utbildning, gå till en kurator eller gå till en stödpedagog. När stödpedagogen var här så sa jag att jag ville att personalen hade bättre kontakt med polisen. Men egentligen ville jag nog säga att stödpedagog var ett överflödigt arbete. Jag vet inte riktigt. Jag kan inte ta paus från de dåliga nyheterna. Jag får bara acceptera vad de är. Att de är en del av mig. Att de har blivit en del av mig. Det finns säkert en massa ord för en sån som mig men jag vet inte om dem och vet inte om jag vill veta om dem. Det är oftast negativt laddade ord och en person som har kontakt med polisen befinner sig ofta i fara om någon som inte tycker om polisen får tag i en. Nu vet jag att det i vänsterkretsar inte är så populärt att ha kontakt med polisen eftersom man oftast haft erfarenhet av hot och våld från polisen. Det har också jag varit med om men jag är beredd att förlåta polisen om de börjar bete sig mer drägligt. Nu börjar jag komma ifrån ämnet lite grann men jag vet heller inte vad ämnet är för något. Att ta en paus från vad då? Det är inte mycket jag kan ta en paus ifrån. Kanske jobbet? Det brukar jag göra ibland när jag ska iväg på någonting. När jag var på Ung Vänsters veckokurs så kändes det som jag tog en paus från jobbet och boendet rent allmänt. Det känner jag är något jag skulle vilja göra. Ta en paus från boendet rent allmänt. Bara slippa höra på alla dessa jävla aktiviteter de kommer med som förslag hela tiden. Men det är väl för mycket begärt. Så jag fortsätter leva mitt liv. Med vetskapen att det jag bor egentligen inte är mitt eget. Egentligen är inte något mitt eget. Vi har som en tyst överenskommelse här att jag bor här till låns. Egentligen kan de ta tillbaka boendet när de vill. Egentligen kan de ta allt jag äger och göra vad de vill med det. Om de vill kan de slänga ut mig på gatan. Men de säger det inte högt. Det är en tyst överenskommelse vi har. Att alltid tänka det värsta om varandra. Är jag för hård när jag säger så? Men hur ska jag tänka då? Visst, personalen vill bara hjälpa till, men jag börjar bli rätt trött på att se personal hela tiden. Skulle det inte kunna komma någon annan, som någon tjej hit i stället? Jag tror jag börjar komma allt för långt ifrån ämnet än jag borde göra och borde tänka på något annat mer positivt som vad jag ska äta till middag. Men det är helt klart ett intressant ämne att prata om. Vad man skulle vilja ta en paus ifrån. Och vad…