Idag började jag dagen med att gå upp på morgonen, göra mig ett par Runda björn-mackor, pulverkaffe och se på när UFOsxm spelade något konstigt spel. Jag gjorde mig ingen Varma koppen eftersom jag tänkte att jag kunde äta på stan sen. Spelade lite minecraft innan jag tog bussen till stan. Jag gick av vid Stadshuset och gick direkt till frisören. Jag fick dock vänta ett tag eftersom jag inte hade bokat en tid. Under tiden fick en kvinna i munktröja och munkbyxor klippa sig före mig eftersom hon hade bokat tid innan. Så jag fick nöjt sitta och vänta. När det var min tur så fick jag hänga av jackan och lägga undan väskan och tvätta håret. Det gjorde man genom att sitta i en stol och luta sig mot ett handfat som var U-format så att man slapp att bli blöt om kläderna. Jag måste ha haft jättesmutsigt hår för hon höll på jättelänge där att duscha det, ha i olika produkter i det, duscha det och ha olika produkter i det igen. När det var färdigt så torkade hon i alla fall av håret och vi kunde gå och sätta oss i frisörstolen. Hon frågade hur långt jag ville ha det och jag sa att hon fick klippa bort allt. Så det var just precis det hon gjorde också. Det gick väldigt fort när hon väl hade börjat och rätt var det var så skulle jag betala och gå därifrån. Och jag gick en lite bit för att komma till bokhandeln där de hade bokrea. Jag letade efter Borde vara tacksam av Sonia Hussain men hittade den aldrig. Så jag tog böckerna Bomullsänglarna och Londonflickan av Susanna Alakoski eftersom det var extrapris på dem. Och de verkade vara bra. Efter det gick jag till tidningsavdelningen av biblioteket och tog två selfies och ett kort på böckerna jag hade köpt. Jag läste Sörmlands nyheter också samtidigt som jag försökte hålla koll på vad som hände i världen. Vilket inte var det lättaste eftersom det hände så oerhört mycket i världen. Ingen människa kan veta allt som händer i världen på en gång utan man måste ta det i gånger. Och just då ville jag bara läsa tidningen. Det var svårt dock för mamma ringde och frågade om vi skulle äta på Esspressohouse. Sedan ringde min lillebror mig och sa att han kunde hämta upp mig. Jag sa det efteråt att jag hade läst tidning men jag tror inte riktigt han förstod innebörden i det jag sa. Jag hade alltså försökt allmänbilda mig själv. Är det ordet jag söker efter? Allmänbilda? Och då vill man sitta tyst och läsa för sig själv. Man kan läsa om alla möjliga saker. Om saker som händer lokalt och regionalt. Problemet, anser jag, är när man avbryts mitt i läsandet för att göra något annat. För så kändes det som det blev just nu. Som jag avbröts mitt i läsandet. Och i bilen dundrade musiken på. Vi skulle äta på Esspressohouse och mamma med hund hade tagit bussen från Oppeby. Lillebror parkerade bilen i närheten av där vi skulle äta och vi promenerade genom det jag tror heter Axet och som leder till Esspressohouse. Vi mötte upp mamma med hund efter ett tag och gick in i Esspressohouse. Jag köpte en capussino och en foccasia med triple cheese. De andra köpte något annat och vi gick och satte oss. Under den här tiden kom det några poliser in i kafét. Jag hade lite svårt att veta vad de gjorde där men de såg ut som de kastade ut några av oklara anledningar. Man blir alltid så nervös, jag blir det i alla fall, när det kommer fullt utrustade poliser in i ett kafé. De har ju våldsmonopol. Kan använda våld om de känner för det. Och som tur var så blev inte jag våldtagen i alla fall men det kändes som de kunde få för sig en sådan grej som att kasta ut oss också om de hade känt för det. Lillebror skulle i alla fall till Clas Ohlsson och eventuellt köpa något. Jag tror det var matlådor. Men kom tillbaka tomhänt. Jag hann, under den här tiden, äta upp hela min foccasia och Capussino. Efter det gick vi till där som utbildningen skulle hålla hus. Bara så att jag visste var vi skulle hålla hus någonstans. Och jag prövade portkoden och dörren öppnades och allt verkade bra. Men sen skulle mamma med hund och lillebror åka hem och på vägen så stötte vi på en polisbil. Jag började bli rejält nervös men sa inget. Jag följde med dem till parkeringen och kramade om mamma och sedan åkte de iväg. Efter det gick jag genom Axet och strövade omkring på olika varuhus utan något riktigt mål eller mening. Jag var rädd för att polisen skulle misstänka mig för något. Som att jag skulle stå misstänkt länge på ett ställe eller liknande. Jag vet inte vad som skulle kunna trigga igång en polis men just då kändes det som vad som helst skulle kunna trigga igång en polis. Jag strövade i alla fall omkring i olika varuhus och tittade på saker som jag egentligen inte var intresserad som några stekpannor som jag visste att jag ändå inte skulle köpa. Jag var lite vågad och gick in i ett varuhus som skulle stänga till sex och gick tillbaka igen och så gjorde jag några gånger. När klockan var närmare tio-fem minuter i sex så gick jag till Folkuniversitet i alla fall. Jag ville inte bli sen och det mörknade snabbt. Jag knappade in koden till porten och gick in men visste inte riktigt vad jag skulle göra efter det. En till klev in, en kvinna, som sa att det var mörkt ute. Samma som jag. Hon frågade om jag inte hade ringt på och det hade jag ju inte. Så jag ringde på och en man öppnade dörren åt oss. Vi fick ta av oss våra ytterkläder och skor och gå in i en sal där han hade förberett med projektor och kompendier där allt stod som vi skulle göra. Jag satte mig tillrätta i alla fall och väntade på att vi skulle börja. Två till kom in varav en påminde skrämmande mycket om Eva Ljunqvist i Brunnsvik. Men det sa jag inte förrän vi båda satt i bilen och hon skjutsade hem mig. Den här första dagen var mest en introduktion men vi fick även några skrivövningar. Och läraren läste upp en hel novell för oss som vi fick reflektera över. Det var dock inte alla som gillade den, Far och jag av Pär Lagerkvist, och inte jag heller. Jag tyckte den kändes för gammaldags. Men smaken är som baken. Delad. Under introduktionen fick jag presentera mig själv lite mer djupgående dock. Att jag hade gått en skola som hette Brunnsviks Folkhögskola och att den skulle flytta och att vi fick lov att protestera genom att skapa manifestationer, skriva till instanser, skriva insändare, kontakta journalister, kontakta kändisar. Det var långt ifrån alla kändisar som dök upp dock. Bengt Berg var en av dem. Men det sa jag inte under introduktionen. Och vi fick lära oss om olika berättarperspektiv. Jag-perspektiv, tredje person och den allvetande berättaren. Och den allvetande berättaren utan känslor fanns som fjärde perspektiv också. Den här omgången var dock fokus mest på novellskrivandet eftersom det var det som läraren var bäst på. Vi pratade mycket om novellkurvan som ska ha en inledning, upptrappning, vändpunkt och avslutning. Länge pratade vi om novellen läraren hade tagit upp också och vad som kunde va olika saker i den berättelsen. När jag berättade att min skrividé är Pajas Pyjamas så nämnde en person att det lät lite som Loranga, Masarin och Dartajang. Så nu funderar jag på att låna någon bok i det ämnet, eventuellt se någon film på nätet. Jag har också tänkt att det är lite likt Krakel spektakel kusin vitamin men det sa jag aldrig. Vi hade flödesskrivning efter att vi hade gjort en andningsprövning. Och jag skrev om arbetet. Som vanligt. Men när vi skulle skriva en berättelse i olika berättelseperspektiv så sa jag att jag ville använda texten jag hade skrivit under flödesskrivningen och det sa läraren att det gick bra. Mot slutet arbetade vi på den där novellkurvan och jag blev inta alls nöjd med det jag skrev. Sa att jag borde ha tagit med dator men till nästa gång kommer jag nog ha dator med mig. Och mot slutet så fick vi kaffe. Sa att jag hade missat bussen som gick halv nio och då sa en av deltagarna att jag kunde åka med henne. Så det var inte så mycket annat att göra än att ta farväl och åka iväg. När jag satt i bilen och vi åkte iväg så nämnde jag det att hon påminde om Eva Ljungqvist skrämmande mycket. Under resans gång så han vi gå igenom de berättelser som jag håller på och skriver om också. Pajas Pyjamas och Brunnsvik. Hon sa att hon märkte att jag hade mycket att berätta om det. Och jag kan inte annat än att hålla med. Men ibland känns det så överväldigande att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Då får jag lust att bara ta en paus och göra något annat. Vad annars ska man göra liksom? Det var så länge sen jag gick en skrivarkurs senast. Jag har svårt att greppa vad vi pratade om på dagens skrivarkurs. Men något måste det ju ha varit eftersom jag kom hem med några texter och några kompendier. Och framförallt nya bekantskaper. Nu ska jag nog gå och lägga mig eftersom jag ska upp imorgon då det är jobb och jag inte vet vad vi ska göra riktigt än. Om det blir ansträngande jobb så får jag vara förbered på det och blir det inte så ansträngande jobb får jag förbereda mig på det. Jag hade önskat att man fick reda på det i förväg dock. Men, men. Det är som det är med den saken. Jobbet ja. Det var något jag skrev på skrivarkursen. Mer om det senare…