WordPress undrar vilket råd som jag skulle vilja ge mig själv som tonåring. Till att börja med var livet helt annorlunda då. Då levde ännu farmor och mormor och morfar och Stig Holmberg. Örjan Svedberg visste jag inte om än men skulle lära känna förr eller senare. Om det fanns ett råd att ge till mig själv som tonåring, bara ett råd, så är väl det att inte ta sig själv på alldeles för stort allvar. Det finns det allt för många som är duktiga på redan. Att ta sig själv på alldeles för stort allvar alltså. Också ska man behöva lyssna på dem även fast man egentligen bara vill springa ut i skogen. För det gjorde jag mycket i högstadiet. Sprang ut i skogen. Om det fanns ett råd jag hade kunnat ge mig själv som tonåring så är det att sluta med det. Gå högstadiet, träffa folk, gå på fester. Jag önskar att jag hade sett den sidan på högstadiet. Men det skulle krävas att jag skulle gå gymnasiet och folkhögskola innan jag skulle inse värdet av en riktigt bra fest. Den där det är mycket musik, ljus och folk. Och man sitter där i sorlet och undrar hur man hamnat där. Men inte på ett dåligt sätt. Utan mer på ett bra sätt. Det önskar jag att jag hade gjort i högstadiet. I stället sprang jag ut i skogen. Och en gång rymde jag hemifrån. Men det är en helt annan historia…