WordPress vill att jag skriver om mitt drömhus. Det känns som jag har en hel del att skriva om det så att jag har svårt att veta var jag ska börja. Till att börja med skulle jag ha ett skrivarrum där jag har datorn och alla anteckningsblock och pennor. Sen kanske jag skulle ha ett bibliotek med en massa böcker. Lite som jag har nu fast större. Sen kanske jag skulle ha ett badrum med bastu och bubbelpool. Helst flera pooler som har olika grader i sig. En får gärna vara iskall, alltså isvaksgradig, iskall. Och en träningspool. Och ett gym. Jag vet inte när jag skulle börja träna dock men om jag skulle ha ett gym så skulle det bli lättare att börja träna. Ett stort sovrum. Ett kök med allt man kan önska sig. Ett vardagsrum med tv och öppen spis. Och ett ställe att äta maten på. Utanför så har jag ett växthus som är stort och som rymmer allt som jag kan tänkas vilja ha. Utanför har jag också en odling som är stor och som rymmer allt som jag vill ha. Utanför kanske jag också har en skog som jag kan vara i ibland och avverka något träd. Jag vet inte riktigt vad man ska ha en skog till annars. Mer än för återhämtning efter en jobbig arbetsdag kanske. Det är något som jag inte kan sluta tänka på. Hur mitt liv hade sett ut utan arbetet på Spindelplan. Just nu kan jag inte tänka på det och försöker jag så blockeras det av ännu en tanke att jag måste arbeta. Men att föreställa sig sitt drömhus tror jag är bra. Det får en att tänka bortanför samma gamla vanliga och skapa något nytt. Någonstans i huset kanske jag har ett målarrum också. Det finns så många olika sätt att måla på. Inte ett sätt är rätt utan alla funkar. Det är bara att välja och vraka. Tills man hittar ett sätt som passar en själv. Men i mitt drömhus skulle jag verkligen ha plats med drömmar. Det skulle jag verkligen. Men jag måste tänka utanför det vanliga, det invanda, som jag skrivit om. Jag har bott ett år i Skattungbyn också. Och haft ett liv där. Jag känner att jag behöver skriva om när jag bodde där. Vad jag gjorde där. Och hur livet var där rent allmänt. Det har inte så mycket med mitt drömhus att göra men det har med odlandet att göra. Det som var något som vi alla ägnade oss åt vi som bodde i Skattungbyn. Jag vet att jag mestadels bara velat glömma det året och gå vidare. Men på något sätt går det inte. På något sätt måste jag skriva om det. Kanske inte idag, kanske inte imorgon, men någon dag i alla fall. Jag kan inte gå runt och känna att jag saknar något. Jag måste kunna känna att jag är hel igen. Och att skriva om Skattungbyn är en bit på den vägen…

WordPress undrar vad jag skulle göra om jag får några fantastiska nyheter. Faktiskt det första jag skulle göra om jag fick några fantastiska nyheter. Om det skulle va att min bok skulle bli utgiven så skulle jag till exempel fira men jag vet inte hur jag skulle fira. Kanske med snittar och champagne? Eller vin? Jag är nog mer en vinsmakare. Men jag vet inte vad jag skulle göra faktiskt. Har aldrig tänkt så långt att man skulle kunna bli utgiven. Man har inte vågat tänka den tanken. Men kanske att man måste våga tänka den tanken för att bli utgiven. Det är lite som valet jag har just nu att antingen söka in till Skriv! Poesi, prosa, dramatik eller Skriv! Projekt: Skönlitteratur. Ska jag våga söka in till den kurs där man redan ska ha ett färdigt projekt att arbeta med eller ska jag nöja mig med att söka in till den vanliga skrivarkursen? Med vetskapen att jag ändå inte kan flytta dit eftersom jag inte kan flytta från mitt boende som jag bor på nu. Men därför är jag rätt glad att mamma hittade den här skrivarkursen på folkuniversitetet här i Nyköping och jag kommer förhoppningsvis kunna utveckla mitt skrivande till nya nivåer medan jag går den skrivarkursen. Kanske inte skriva på det som jag alltid har gjort utan skriva på något nytt som Pajas Pyjamas eller en annan saga som jag känner mycket för. Just nu är det mycket synopsisskrivande men jag kanske har ett kapitel som jag kan dela lite senare. Så om boken om Pajas Pyjamas skulle komma ut så skulle det första jag skulle göra var att fira med vin och snittar. Men ibland tänker jag att det hade varit lättare att gå till ett ställe som Systembolaget om man var ihop med någon. Jag vet inte varför men det känns bara så sorgligt att gå dit själv. Som att man gett upp om någonting. I alla fall. Snart ska jag ha matstöd och då får vi se vem som kommer hit. Förhoppningsvis ingen dryg person som kommer prata om en massa aktiviteter igen. De är alldeles för många och jag orkar inte höra på vad de har att säga längre…

WordPress undrar vad som är mitt favoritgodis. Gott och blandat. Men jag gillar inte lakritsen. Annars brukar jag äta rätt mycket choklad. Lite för mycket choklad faktiskt. Men kan det någonsin bli för mycket av det goda?

WordPress undrar om jag behöver en paus. Och från vad. Jag vet inte riktigt. Från dåliga nyheter antar jag. Jag är inne på polisens hemsida och bara väntar på att något dåligt händer i Nyköping. Men inget dåligt händer i Nyköping. I stället kommer personalen hit och det har jag väl inget emot men jag börjar bli lite trött på att bara se personal hela tiden. Jag vet inte vad man skulle kunna se i stället. Kanske en tjej? Men det verkar för mycket begärt av mig. Så i stället sitter jag här. Ensam. Jag skulle behöva en paus från alla dåliga nyheter. Men det funkar inte riktigt så. Vissa väljer att lämna Facebook. De har inte någon koll på vad som händer på sociala medier. Jag anser att man inte kan leva så. Nu har jag gått en journalistisk utbildning. Det fanns en period där jag inte skrev något journalistiskt alls. Det var ungefär från när jag flyttade från Brunnsvik till att jag flyttade från mamma. Sedan hittade jag anteckningarna från journalistutbildningen och sedan har jag varit fast. Det är hemskt. Men vad ska jag göra? Vad kan jag göra? Det är inte så mycket jag kan göra. Och när jag träffar folk som inte förstår vad det handlar om så blir jag bara trött. I stället för att ringa polisen så säger de att man ska ha något möte, gå någon utbildning, gå till en kurator eller gå till en stödpedagog. När stödpedagogen var här så sa jag att jag ville att personalen hade bättre kontakt med polisen. Men egentligen ville jag nog säga att stödpedagog var ett överflödigt arbete. Jag vet inte riktigt. Jag kan inte ta paus från de dåliga nyheterna. Jag får bara acceptera vad de är. Att de är en del av mig. Att de har blivit en del av mig. Det finns säkert en massa ord för en sån som mig men jag vet inte om dem och vet inte om jag vill veta om dem. Det är oftast negativt laddade ord och en person som har kontakt med polisen befinner sig ofta i fara om någon som inte tycker om polisen får tag i en. Nu vet jag att det i vänsterkretsar inte är så populärt att ha kontakt med polisen eftersom man oftast haft erfarenhet av hot och våld från polisen. Det har också jag varit med om men jag är beredd att förlåta polisen om de börjar bete sig mer drägligt. Nu börjar jag komma ifrån ämnet lite grann men jag vet heller inte vad ämnet är för något. Att ta en paus från vad då? Det är inte mycket jag kan ta en paus ifrån. Kanske jobbet? Det brukar jag göra ibland när jag ska iväg på någonting. När jag var på Ung Vänsters veckokurs så kändes det som jag tog en paus från jobbet och boendet rent allmänt. Det känner jag är något jag skulle vilja göra. Ta en paus från boendet rent allmänt. Bara slippa höra på alla dessa jävla aktiviteter de kommer med som förslag hela tiden. Men det är väl för mycket begärt. Så jag fortsätter leva mitt liv. Med vetskapen att det jag bor egentligen inte är mitt eget. Egentligen är inte något mitt eget. Vi har som en tyst överenskommelse här att jag bor här till låns. Egentligen kan de ta tillbaka boendet när de vill. Egentligen kan de ta allt jag äger och göra vad de vill med det. Om de vill kan de slänga ut mig på gatan. Men de säger det inte högt. Det är en tyst överenskommelse vi har. Att alltid tänka det värsta om varandra. Är jag för hård när jag säger så? Men hur ska jag tänka då? Visst, personalen vill bara hjälpa till, men jag börjar bli rätt trött på att se personal hela tiden. Skulle det inte kunna komma någon annan, som någon tjej hit i stället? Jag tror jag börjar komma allt för långt ifrån ämnet än jag borde göra och borde tänka på något annat mer positivt som vad jag ska äta till middag. Men det är helt klart ett intressant ämne att prata om. Vad man skulle vilja ta en paus ifrån. Och vad…

WordPress undrar vilken som är den viktigaste uppfinningen under min livstid. Jag vet inte riktigt. Kanske mobilen? Jag vet inte vad jag skulle göra utan den. Men vissa säger ju att datorn är den viktigaste uppfinningen under min livstid. Men nu är det ju inte alla som har dator. Jag vet inte hur de får dagarna att fungera. Men man kan göra mycket med bara mobilen. Spela spel, ringa eller skriva anteckningar. Förut var de ju enbart till för att ringa med. Jag levde inte då. Med tiden utvecklades de och man kunde skriva sms på dem. Nu kan man göra så mycket på dem att det är svårt att hålla koll på allt man kan göra med. Men det är nog den viktigaste uppfinningen under min livstid. Mobilen alltså…