Anträffad död, Sölvesborg

Mänskliga kvarlevor, Hällevik. Polisen kontaktar allmänhet då man anträffat mänskliga skelettdelar i närheten av Björkenabben. På plats har polis varit med tekniker för spårsäkring och hantering av kvarlevorna. En förundersökning har inletts då personen inte gått att identifiera.

Källa: Polisen.se

Kontrasten var enorm. Från den surrealistiska skogen till den vanliga skogen han befann sig i nu var avståndet enormt. Han hade levt ett liv i det surrealistiska. Han hade inte förstått att det fanns ett annat liv också. Ett liv som var något annat än det svartvita och abstrakta han var van vid…
Hur bygger man en koja? Han plockade pinnar från marken och skar loss granris från träden med sin kniv. Han var namnlös. Ingen visste vad han hette. Ingen hade heller träffat honom. Om de skulle göra det så skulle de nog tycka… att han var väldigt annorlunda. Med sin långa pyjamas och randiga mössa. Om någon skulle träffa honom i över huvud taget det vill säga. Skogen var rätt tom på folk. Den enda han visste bodde där var han själv. Men han var på flykt det surrealistiska. Det hade blivit för mycket för honom. Så han byggde sig en egen koja som han kunde bo i. Den verkade bli rätt hemtrevlig. I alla fall enligt honom själv. Han behövde en plats att sova på. Alldeles för länge hade han gått utan att sova. Dröm och verklighet hade flutit ihop. Han hade trott att han kunde klättra upp för trädstammar bara genom att hoppa på dem. Men det hade varit svårt att göra något i över huvud taget i den surrealistiska skogen. De märkliga figurer som bodde där ville begränsa och kontrollera honom. De trodde på något slags ljus i horisonten. Och även fast det var ritat så var det väldigt viktigt för dem. Vad skulle man annars tro på liksom? Det var ofta det svar han fick när han ifrågasatte deras prisande av ljuset i horisonten. Men det var inte riktigt prisandet som var problemet. Problemet var att de rent allmänt betedde sig som svin. De gick i gäng och förstörde allt de fick syn på. De var högljudda och otrevliga. De hade hållit Pajas fången. Pajas var deras eget namn på honom. De hade fått honom att uppträda på cirkus. Var cirkusen kom ifrån visste ingen egentligen. Men liksom allt annat var den ritad så då måste någon ha ritat den. Han hade fått göra det enda cirkuskonst han visste om, nämligen att springa uppför stammar. Sedan hade han burats in igen. Enda sättet att smita därifrån var när någon hade glömt att låsa buren. Då hade han gått igenom den surrealistiska skogen. Och han hade märkt att skogen började bli vanlig sakta. Det var som en suddig övergång. Ett gränsland. Som han gick igenom och det första han kom till var en snårskog som han fick lov att gå runt. Efter det kom han till en glänta och efter det kom han till skogen han var i just nu…

Han tittade på sitt verk. En kraftigt byggd koja med stockar som underlag. På stockarna låg en hög med granris och granris låg det också med i ett tjockt lager på taket. Det enda som saknades nu var en eld så han byggde ett skydd för den också och gjorde upp en eld med de få tändstickor han hade kvar. Han tog stenar och la vid elden så att han hade något som värmde upp honom sen. Sedan la han sig ner. Det tog inte lång tid för honom att somna och drömma oroligt…

Han vaknade upp i ett rum i ett främmande hus. Han kunde känna lukten av rök. Han hade sin pyjamas på sig när han gick för att kolla var lukten kom ifrån. Han gick genom sitt stora rum till korridoren där en trappa var i andra änden av korridoren. Han gick ner för trappan och röklukten blev starkare. Han kom till vardagsrummet och ännu en korridor som ledde till hans föräldrars sovrum. Han såg hur det brann där inne och att någon sjöng där inne. Det lät som hans mamma och han blev lite fundersam men gick ändå dörren. Det var lite konstigt eftersom det var som att det var det här rummet som var det enda som brann. Men det konstigaste var att, när han öppnade dörren, så stod hans mamma där och dansade i elden. Det var som eldslågorna slukade henne och när hon såg Pajas så sa hon ”Hej! Lilla gubben! Kom och dansa med mig!”. Sedan hade hon fortsatt dansa och han hade bara stått där, oförmögen att göra något, men till slut hade också han gått in där. Det konstiga var att eldslågorna inte hade känts något. Och sedan hade allt bara blivit svart och han hade somnat där i eldslågorna. Vaknade upp i askan. Men hans föräldrars rum var det enda som hade brunnit. Hans pappa vågade han inte tänka på vad som hade hänt med. Och när han såg i spegeln i hans föräldrars sovrum så såg han med förskräckelse att ansiktet hade blivit alldeles vitt, runt och ständigt leende. Han gick ut ur rummet med tårar. Gick till sitt rum. Han gjorde det enda han visste om. Nämligen att packa sin lilla väska. Det hade hans pappa lärt honom ända sen han var liten. När de var ute i skogen och övernattade. Men nu visste han inte om hans pappa levde längre. De bodde väldigt avlägset långt från samhällets bekvämligheter. Här gällde det att klara sig själv, så han packade ner sin kniv, sina tändstickor och lite varma kläder. Han försökte byta kläder men det var som pyjamasen var fastbränd på kroppen. Vilket var rätt irriterande för honom eftersom han alltid brukade ha skogskläder när han gick ut i skogen. Men nu hade han inget val och när han gick ut ur huset så märkte han ganska snart att det var något som inte stod rätt till. Världen hade plötsligt blivit svartvit och de här märkliga figurerna hade dykt upp. Och resten var historia…

Han vaknade upp. Det var mitt i natten. Det var totalt knäpptyst. Elden hade slocknat för länge sen. Men stenarna var i alla fall varma. Men han tänkte inte sova något mer. Han tänkte gå runt och utforska området han befann sig i. Månen lyste starkt upp området som han befann sig i. Han kom till någon slags ravin. Han gick längs med ravinen och kom till slut till en grotta. Han gick in i grottan och först hände ingenting men sen började det brinna. Och det började brinna överallt och den här gången kunde han känna värmen. Efter ett tag såg han sin mamma dansa i elden igen. Samtidigt som hon sa ”följ mig!”. Och han följde henne in i elden men det enda som hände var att det blev ännu varmare. Efter ett tag som kändes som en evighet försvann hon och han var kvar i elden. Och han somnade om igen. När han vaknade igen så vaknade han av att någon slickade på hans ansikte. När han tittade upp så såg han att ett var en kort gubbe med en lång tunga. Han sa att ”Oj! Du måste tycka det är märkligt med en liten unge som dyker upp så här!”. Gubben med den långa tungan sa inget. Han var inte säker på att han kunde det. Men det var i alla fall välkommet med något annat sällskap än de märkliga figurerna i den surrealistiska skogen…

Han gick ut ur grottan tillsammans med den här gubben som han nu kallade Tungan. Där utanför stod en jätte i ravinen och tittade ut över skogen. Och det är väl ungefär där som jag tänkte avsluta detta utkast som jag inte vet vad det blev av. Det känns som jag svävade iväg alldeles för mycket men nu har jag fått en starkare bakgrundshistoria i alla fall med hans föräldrar, den ena en äventyrare och den andra en dansare. Vi lär känna Pajas Pyjamas lite mer och får reda på varför han heter Pajas Pyjamas från första början. Jag skulle nog vilja utveckla den surrealistiska skogen lite mer. Speciellt med tanke på att det är en så stor del av Pajas liv. När hamnar han i den surrealistiska skogen till exempel? Är det när han går ut ur huset eller när han går in i skogen? Sedan känner jag väl lite spontant att den här berättelsen kan utvecklas mer. Men nu har jag en början i alla fall och vi får se var den här berättelsen tar vägen sen…

Knivlagen, Nyköping

Gripen av polis en man med yxa. Polisen får larm på torsdagsförmiddagen om en man som uppträtt hotfullt i en galleria i centrala Nyköping. Av polis grips mannen, gripandet går lugnt tillväga. Med sig hade mannen en yxa som tagits i beslag. Mannen, som är i 40-årsåldern, är misstänkt för grovt brott mot knivlagen och narkotikabrott.

Källa: Polisen.se

WordPress undrar hur tekniken har förändrat mitt jobb. Till börja med blir det lättare. Det är lättare att gå omkring med en trimmer än att gå runt för hand och klippa gräset. Men jag vet inte om jag skulle vilja slå med lie. Det känns för ålderdomligt. Tekniska maskiner vi har är åkgräsklippare, vanlig gräsklippare, trimmer, blåsare och säkert mer som jag inte vet om än. Jag kan ju trotts allt inte allt om det här jobbet…

WordPress undrar hur ofta jag säger ”nej” till saker som skulle motverka mina mål. Ganska ofta. Jag har inte mycket för energitjuvar oavsett vem det är…