WordPress undrar om jag tycker om mitt jobb. En intressant fråga. Inte lika mycket som jag tyckte om att jobba på Tonys pizza. Men nu får jag varken tänka eller skriva om Tonys pizza längre. Så därför tänkte jag göra det extra mycket. Jag har jobbat på Tonys pizza. Jag har diskat plåtar och vikt kartonger. Jag har varit en del av gemenskapen där och har vetat hur den ser ut. Jag vet precis vem som ville bli av med mig och som också lyckades med det. Vissa klagar på att jag dränker mig i självömkan men jag kan inte leva ett liv som för mig är helt främmande. Att sätta på sig arbetskläderna i Spindelplan är för mig fortfarande främmande. Jag hade velat veta varför jag inte får jobba kvar på Tonys pizza längre. Och helst hade jag velat ha tillbaka mitt jobb på Tonys pizza. Jag hade velat sätta på mig bagarkläder igen. Men livet var annorlunda på andra sätt då också. Till exempel bodde jag hos mamma. Jag gick upp på morgonen, åt någon frukost och tog cykeln till Tonys pizza. Vägen gick förbi ICA knuten, Hållet-skogen, centrum och gågatan. Då om någon gång visste jag vad som fanns i centrum av stan. Bara folk. Och mera folk. Jag kan inte fatta att jag inte får jobba kvar på Tonys pizza. Jag kan inte fatta det. Men då om något måste jag ha vetat hur man för sig och beter sig nere på stan. Det kan man inte säga att alla på jobbet kunde. Men jag hade ändå velat ha någon förklaring. Något som bekräftar att jag har jobbat på Tonys pizza. Nu har jag ingenting och det är så frustrerande. Och på jobbet tycker de att jag ska ringa till Hella direkt. Arbetshandledaren kan tydligen inte ringa till Hella direkt. Men jag klarar inte av att sätta på mig arbetskläder som jag inte känner mig hemma i längre. Snälla. Rädda mig från detta vansinne. Håller jag på att bli galen? Hej mitt namn är Rasmus och jag jobbar på Spindelplan. Jag är en sån som jobbar på Spindelplan. För sån är jag. Det bara är så. Klaga inte. Det kommer du ingenstans med. Nej bättre att hålla tyst och låta allt fortgå. Och konflikten på jobbet kommer bara bli värre. Skulle inte förvåna mig om någon skulle gå och dräpa någon på jobbet till slut. Jag vill inte bli den som blir dräpt dock. Jag vill bara vara som jag är. Och det känner jag att jag kan vara på Tonys pizza. Han tyckte ju att det var bra att jag jobbade där. Vad var det som fick honom att ångra sig? Jag förstår ingenting. Helt obegripligt är det för mig. Hur det kan få gå till på det sätt som det har gått till…