Idag började jag dagen med att gå upp på morgonen, göra mig ett par Runda björnen-mackor, pulverkaffe och se något konstigt videoklipp av UFOsxm. Efter det gjorde jag mig en Varma koppen med sparrissmak och spelade lite minecraft innan det var dags för mig att gå till bussen. Och på bussen var det inte många personer. Varken från Brandholmen eller busstationen. Och väl på jobbet bytte jag om och förberedde mig för jobb. Idag skulle vi moppa tvättrum. Jag fick det första tvättrummet. Och det tog väl något på en halvtimme att moppa klart allting. Efteråt ville jag bara sitta i solen i alla fall. Men Patrik ville att vi skulle åka ut på en tur. Så vi åkte ut på en tur. Vi var till alla möjliga ställen. Ända bort till Arnö. Och tillbaka. Glömde nämna att hunden Bosse var på jobbet också. Han fick vara kvar i arbetslokalen medan vi åkte ut på en tur. Och när vi hade åkt ut på en tur var Bosse så glad att se oss igen. Vi bytte om och sen var arbetsdagen slut. Fast jag ringde mamma. Fast hon svarade inte. Först. Men sen ringde hon upp mig. Hon hade sovit. Och det gick bra att jag kom till henne sa hon. Så kort därefter gick jag till henne. Och jag mötte henne och hunden Bella när jag nästan var hemma hos henne. Vi gick hem till henne och först satt jag i soffan och skrollade Facebook. Sedan frågade jag om jag kunde hjälpa till med något och då sa hon att jag kunde hjälpa till att laga mat. Så jag stekte lök, köttfärs och blandade sen ihop bönor så att det blev Chilli con carne. Det är sällan som jag brukar laga mat så det kändes verkligen som jag blev en erfarenhet rikare då. Och till det åt vi ris. När maten var färdig och vi satte oss ner för att äta så ville mamma se på något på tv. Så hon satte på Peltsis vildmark och där både flugfiskade de och vaskade de guld. Efteråt fick jag handla och jag handlade Varma koppen, mjölk, onion rings, Coca cola, Mer pärondricka, aloe vera-dricka, pajer och choklad. Sen gjorde vi inte mycket annat än att skjutsa hem mig. Det känns som jag glömmer något nu. Något viktigt. Jag har i alla fall tagit ledigt den tjugoandra, tjugofemte och tjugosjunde då jag ska upp till Rädbjörka. Jag har också tänkt att jag bara ska ligga ner och lyssna på P2 medan jag läser tidningen Skriva. Jag behöver inget psykologimöte imorgon. Däremot kanske jag vill ha en tjej. Men det har jag ingen aning om hur man fixar. Man får inte vara för framfusig. Säger de som säger sig veta något om ämnet. Men om man inte får vara framfusig, vad får man då vara? Ingenting? Alldeles för länge har jag suttit här och vänta på att någonting ska hända men det enda som händer är ingenting. Ett alldeles stort ingenting. Vad ska man svara ett stort ingenting? Det är som orden dränks av ett svart hål som slukar allt som kommer i närheten. Jag hade önskat, önskat, att personalen kunde bete sig mer vuxet. Att de liksom kunde förstå mig mer. Kanske gör de det redan. Kanske inte. Jag vet inte riktigt säkert. Det enda jag vet är att jag sitter där och undrar varför jag är så ensam. Eller undrar gör jag väl inte. Jag konstaterar väl bara att jag är ensam. Och sedan läser. Eller jag ska läsa, rättare sagt. Kanske imorgon. Gör det något om jag inte läser något? Egentligen inte. Men jag har blivit ett sådant läshuvud. Jag vill läsa. Det är som jag hungrar efter litteratur. Och när jag slukat den litteratur som jag har kanske jag kan köpa eller låna någon bok på stan. På stan kan jag också gå om jag ville gå bort mig själv lite grann. Där någonstans, i shoppinggallerior och affärer, kanske jag upptäcker något. Något jag inte tänkt på mycket länge. Det behöver inte vara så svårt eller komplicerat. En dag kanske jag kan återvända till den där drömmen. Den då jag klättrade upp för ett högt berg. Den där jag dog och hamnade i ett snötäckt landskap. Eller kanske inte jag men karaktären Kasper. Jag har så många inneboende drömmar som vill ut. Som inte fått yttra sig. Kanske chansen är nu. När jag börjat på skrivarkurs och allt. Visste ni förresten att de hade tyckt om det mycket när jag läste upp novellkurvan för Pajas Pyjamas på skrivarkursen? Samtidigt som, innan jag kom till skrivarkursen, så hade jag hamnat på en buss med en massa stökiga ungdomar. Kontrasterna är enorma och det är väl just så det ska vara. Jag hade önskat, dock, att jag hittat någon att dela mitt liv med. Någon som står ut med den jag är. Vem kan det vara som gör det egentligen? Står jag ut med mig själv egentligen? Egentligen inte. Men jag hoppas att, när eller om jag hittar någon, att den personen står ut med mig själv också. Kanske rent av tycker om mig med alla mina fel och brister? Vem skulle vara galen nog att ge sig in i en relation med mig? Kanske någon som är som jag? Eller som är helt olik mig? Det här med kärlek är helt nytt för mig. Eller kanske inte för jag var ju ihop med en när jag var mycket ung. Jag kan inte begripa hur jag kunde förstå mig på en så komplicerad sak som kärlek i så ung ålder men det gjorde jag och tydligen gjorde jag det bra också. Så jag får ha tålamod och vänta på den rätte. Det är så de säger hela tiden. De som säger att de vet något. Och jag är så trött på att höra deras tjat. Är det inte bara att ge sig in i en relation? Eller med andra ord; testa för att se om det funkar. För har man inte testat så vet man inte om det funkar. Och om det inte funkar så har man inte testat. Jag ska i alla fall koncentrera mig på läsningen den närmaste tiden. Utveckla mig intellektuellt. Det gör man konstant om man läser. Medan giftet sprider sig är bra. Och tidningen Skriva så klart. Utan den tidningen hade jag inte kommit någonstans i mitt skrivande. Det var så länge sen jag gick en skrivarkurs senast. Om man bortser från den jag gick igår. Egentligen har jag tänkt att jag ska skriva om något annat. Men kanske att man kan multitaska?