Idag började jag dagen med att göra mig ett par Runda björnen-mackor, pulverkaffe och se lite på Stamsites video. Efter det gjorde jag en Varma koppen med grönsakssmak, spelade lite minecraft och gick till bussen. På busshållplatsen stod det inte många personer så det var gott om plats att sitta någonstans. Samma var det på bussen till Spindelplan. Väl i Spindelplan behövde jag inte byta om. Vi tog en promenad. Jag hade svårt att känna att jag kunde känna någon gemenskap med en person specifikt på jobbet. Jag vet inte hur hon tänkte men jag tänkte att vi hade en konflikt och därför gick lite före alla andra. Jag gick med sådana där bestämda steg för att visa att jag inte ville ha något med dem att göra. Vilket var lite svårt när Patrik började prata med mig. Men det var väl en skön promenad ändå. Och hunden Bosse var med. Det var en lagom lång promenad. Och efter promenaden så gick jag på toa och ringde mamma. Hon sa att hon kunde promenera med hunden Bella och möta upp mig. Men jag sa att jag skulle till pappa. Så eventuellt skulle jag inte träffa mamma och hunden Bella i alla fall. Den här personen som jag hade en konflikt med hade också ringt någon. Hon skulle tydligen iväg och var jättehögljudd. Jag tycker bara det bevisar vilket dåligt beteende hon har och att ingen mår bra av det. Det sägs ju inte högt men alla tänker att hon beter sig dåligt. Hon skulle i alla fall till sin pojkvän. Och alla skulle få veta det. Hon hade dock svårt att hålla ihop det. Önskade mig en bra helg hos pappa lite grann så där i förbifarten. Jag hade önskat att jag hade sluppit hennes smaskande på jobbet och dåliga beteende. Jag vet inte vad man ska ta sig till. Har ingenstans att ta vägen. När hon börjar med sitt smaskande. Men den här konflikten kommer liksom inte upp till ytan. Den ligger under ytan och pyr. Jag bara väntar på att hon ska få ett raseriutbrott igen. Till dess får man bara stå ut med den här tystnaden som också är påtaglig hemma. Men nu är jag inte hemma tack och lov så jag slipper det. Efter jobbet gick jag till affären och på vägen så träffade jag på mamma och hunden Bella som var jätteglad att se mig. De följde med mig till ingången men stannade ute medan jag gick in och handlade aloe vera-dricka och onion rings. Efter det så följde mamma och hunden Bella med mig till busshållplatsen och jag kunde kela med hunden ett litet tag i alla fall. Men när bussen kom så kunde jag inte kela med hunden längre. Så jag sa hej då. Och klev på. Åkte hela den långa vägen från Oppeby till busstationen. På busstationen satt det ett grabbgäng utanför Pressbyrån. Jag gick in på Pressbyrån och köpte mig en korv. Grabbgänget satt fortfarande kvar där när jag klev ut. För att ta död på tid så satte jag hörlurar i öronen och lyssnade på radio medan jag väntade på bussen. Det var ett bra sällskap när man inte hade något annat att göra. Jag såg att den här personen som jag har en konflikt med satt med sin kille. Jag funderar hur jag ska göra med henne. Om jag skulle ringa polisen. Det funkar inte som det är just nu i alla fall. I alla fall tog de någon buss efter ett tag och jag var ensam bland en massa folk. Men radion var fortfarande mitt sällskap dock. Och bussen kom tidigt. Jag tror den skulle gå 15:23. Egentligen skulle jag ha tagit en senare buss men varför inte ta den närmaste när den ändå avgår liksom? Så jag skickade meddelande till pappa att jag satt på bussen på väg till Gnesta. Väl i Gnesta kom pappa efter ett tag och vi åkte till ICA för att handla kyklingkorv. Efter det åkte vi hem till pappa och det är där jag är just nu. Till mat fick vi tacos och det var några barn här också. Som också åt mat. Den här gången bor jag i ett lite annorlunda ställe i pappas hus. Ett lite större rum. Och jag fick instruktioner hur man gjorde med gardinerna och hur man skulle hålla värmen av pappas fru. Att man kunde ha dörren öppen eller stängd och prova sig fram. Det förra rummet jag hade haft var varmt i alla fall men jag tycker att det blivit lite kallt så jag kanske ska öppna nu trotts allt. Annars vet jag inte riktigt vad jag ska skriva om. Jag har haft mina tankar lite på sagan Pajas Pyjamas. På hur han blir mobbad när han går in i den surrealistiska skogen. Man kan liksom känna det i varje cell i sin kropp. Frågan är hur han ska kunna komma någonstans i över huvud taget när de som är där inte vill att han ska ta sig någonstans. Eller kanske är det bara tyst mobbning där de som är där bara konstaterar att han är en pajas. I vilket fall är det ett intressant tankesätt att lägga in karaktärer som mobbar huvudpersonen. Det tar huvudpersonen lite ner på jorden och gör honom mänsklig. Det enda jag inte vet är var dessa karaktärer kommer ifrån. Fast kanske det inte heller behöver någon förklaring eftersom det ändå är en del av Pajas dröm? Efteråt får Pajas i alla fall lov att söka sin väg genom en labyrint. Det är på många sätt en äventyrlig berättelse. Och surrealistisk berättelse. Så mycket mer kan jag nog inte berätta om berättelsen eftersom jag inte kommit så långt i berättelse. Men kanske jag har kommit längre i berättelsen än jag varit medveten om eftersom den delen där han blir mobbad ändå är en bra bit in i berättelsen. Eller så är det inte det. Jag vet inte riktigt. Gemensamt med mitt övriga skrivande är i alla fall att det innehåller mycket symbolik och drömmar precis som berättelsen om Kasper kommer ha vilket jag tycker mycket om! I övrigt funderar jag kring hur skrivandet kan förändras nu när jag är hos pappa. Och jag kan inte påstå att det ändras särskilt nämnvärt. Däremot kanske vi tar någon promenad och tar något kort medan jag är här. Så jag har mycket att se fram emot minst sagt!