WordPress undrar om jag är vidskeplig. Det korta svaret på den frågan är väl att nej det är jag inte. Men så tänker jag lite mer på det och tänker att jag vill tro på tomtar och troll och sådana saker. Jag kan komma ihåg att vi pratade mycket om det på naturguidesutbildningen. Alltså inte som en del av utbildningen utan något som man pratade framför lägerelden. Det spreds många skräckhistorier där framför lägerelden. Jag kan sakna de gångerna så oerhört mycket. Men jag antar att jag kompenseras när vi ska åka till Dalarna sen. Sen så är man väl lite vidskeplig, rent naturligt, när man skriver. Man liksom övertygar sig själv att saker som inte finns, finns. Det kan inte hjälpas. Men det är lite kul också. Man kan hitta på alla möjliga konstiga saker. Som att det finns en figur som heter Pajas Pyjamas och som bor i en skog som heter storskogen. Därefter är det bara fantasin som sätter gränsen för hur mycket man kan skriva…