Idag började jag dagen med att göra mig ett par Runda björnen-mackor, pulverkaffe och se på något konstigt videoklipp av UFOsxm. Efter det gjorde jag mig en Varma koppen med grönsakssmak och spelade lite minecraft innan jag gick till bussen. Och på busshållplatsen stod det inte många personer. Desto fler klev på allt eftersom. Personer från alla möjliga länder. Precis som det ska vara. Och väl framme på jobbet så var det bara att byta om och börja arbeta. Vi visste egentligen inte vad vi skulle göra men när vi gick mot garaget så fick vi höra att det var översvämning i tvättstugan. Det var några som själva höll på att tvätta där. Så Patrik ringde chefen och frågade hur vi skulle göra och då sa de att vi fick moppa golvet själva. Så vi hämtade moppar från andra tvättstugor, två allt som allt, och satte igång med att moppa golvet i tvättstugan. Patrik använde någon skrapa som fanns där också och vi andra använde moppar. Och det var verkligen mycket vatten! Det var det! Det tog en evighet att torka upp allt vatten som hade spillts ut. De som hade sagt att det hade varit översvämning hade gått därifrån men det verkade som de fortfarande höll på att tvätta kläder. Det tog sin lilla tid att torka upp allt vatten. Det kändes som det tog en evighet. Men till slut hade vi i alla fall torkat upp allt vatten. Hinken hade blivit full med vatten och vi tömde den i vasken. Det var mycket blött skräp också som vi fick sopa upp och slänga i sopkorgen. Det var i alla fall vad jag gjorde. När det kändes som jag inte gjorde någon nytta. När de andra stod och moppade golven. Och jag bara stod där som ett fån. Men till slut var vi färdiga i alla fall och vi kunde tänka på annat. Något annat som var att gå tillbaka till arbetslokalen och byta om. Och när jag hade gjort det så ringde jag till mamma. Hon sa att hon kunde möta upp mig så jag stannade ett litet tag till. Men efter ett tag gick jag i alla fall eftersom jag tyckte att jag hade väntat tillräckligt. När jag gick ut så mötte jag mamma dock och hon var ju nästan vid arbetslokalen så vi gick tillbaka och hunden Bella fick hälsa på Patrik och Patrik. Vår arbetsledare blev positivt överraskas att jag kom tillbaka och jag kände väl att jag inte hade tagit hej då ordentligt. Hunden Bella gnällde dock eftersom hon upptäckte att en annan hund brukade vara där som inte var där nu. Efter ett tag gick vi därifrån och gick hela den långa vägen till mamma. I mina tankar tänkte jag att vi kunde äta på KFC men sa inte något. Någon hamburgare eller något. Men mamma tänkte laga till pasta med skinksås så då fick det bli det i stället. Vilket gick bra det också. Väl hemma hos mamma så satt jag och tittade på tv. Det var SVT forum och handlade om något om Gasa har jag för mig. Om hur man skulle hjälpa dem som bor där. Och vi åt och vi tittade på tv. Tittade på nyheterna. Efter ett tag kom min lillebror hem. Han åt också. Men sen gick han och la sig. Det tänkte jag var lite märkligt eftersom jag aldrig känt mig så trött efter en arbetsdag att jag behövt gå och lägga mig. Men han hade tydligen gått upp klockan sju på morgonen. Men jag tycker fortfarande att det är märkligt. Kanske att jag också kan börja jobba så mycket? Men det känns som det är lite för mycket. Hur ska man orka? Jag fattar det inte. I alla fall skulle mamma och jag åka iväg och jag handlade enbart bregott och aloe vera-dricka. Efter det så åkte vi hem till mig eftersom vi skulle panta. Så mamma och hunden Bella följde med in i lägenheten. Jag hade inte så mycket pant som jag hade tänkt mig. Men det blev väl åtminstone över hundra kronor när vi handlade på ICA maxi sen. Efter det fick jag skjuts hem igen och sen dess har jag inte gjort så mycket. I morgon ska jag ju följa med mamma upp till Dalarna och jag måste kolla om jag har någon frysväska. Men annars går allt enligt plan. Allt utan skrivandet då. Det kommer bli lite svårare när jag är i Dalarna. Men jag har ju mobilen i alla fall så jag kan ju skriva på den. Tanken är väl att vi ska skriva något till skrivarkursen och jag vet att det inte finns några krav på mig men jag hade ändå velat ha något som är läsbart. Jag har upptäckt att jag har mer att skriva om den här Pajas Pyjamas än jag hade i början. Hur han bygger på sin koja och upptäcker att han kan skydda sig med granris. Är något som är hämtat från naturguidesutbildningen när vi gjorde överlevnadsveckan. Och de märkliga figurerna i den surrealistiska skogen beter sig som en del ungdomsgäng här i Nyköping beter sig. Stökigt. Och det är nästan alltid killar. Som sitter bredbent. Och med kepsen bak och fram. Fast så är ju inte figurerna i den surrealistiska skogen beskrivna. Ändå beter de sig väldigt illa. De prisar ljuset i horisonten i hemlighet. Det finns en hel del att skriva. Helt klart…