Idag började jag dagen med att gör mig ett par Runda björn-mackor, pulverkaffe och se någon konstig video av UFOsxm. Sen gjorde jag en Varma Koppen med grönsakssmak, spelade minecraft och gick till bussen. Jag kommer inte ihåg hur många personer som klev på i Brandholmen, men inte var det trångt i alla fall. Varken från Brandholmen och busstationen. Väl på jobbet behövde jag inte byta om. Patrik sa att jag kunde rensa upp i landet så då gjorde jag det. Jag drog upp vissna bondböneplantor och ärtplantor. Jag började dra upp ogräs med rötterna men då kom Patrik och sa att vi skulle ut på promenad. Hunden Bosse var på jobbet idag också. Det var en skön promenad i fint väder. När vi gick förbi ån så sa Patrik att det forsade mycket vatten i ån just nu. Jag tänkte nämna något om att jag paddlat kajak en gång i tiden men jag kunde inte finna ord för att säga det. Det var för svårt helt enkelt. För mycket som krävs av en. Körkort och sådana grejer. En grej som jag i övrigt längtar så innerligt efter. Jag är så trött på att bara gå hela tiden. Jag hade velat ha körkort och bil så att jag skulle kunna åka till nån fors någonstans med min kajak och surfa på vågorna precis som vi gjorde när jag gick naturguidesutbildningen. Men nu har jag inte det och det gör mig så frustrerad. Nästan desperat. Resten av promenaden gick bra i alla fall. Vi gick till där de släpper på vatten och av någon anledning började vi prata om hur fort en barkbåt skulle åka där om man släppte ner dem där. Då nämnde jag att vi hade haft en sån båttävling när jag bodde i Nyköping mellan tvåan och fyran i mellanstadiet. Jag kommer inte ihåg vad man vann om man kom först men jag kan komma ihåg att jag gjorde någon slags propellerträbit och trodde att den skulle gå fortare om den hade som en propeller bakom sig. Jag tror inte den släpptes ner i vattnet ens. Vad jag inte nämnde var när vi flyttade till Kättbo och hög ved. Men jag vet inte varför jag skulle berätta det. Passar väl bättre att skriva om det i en självbiografi. Och jag skulle verkligen vilja berätta om min tid i Kättbo. Jag vill verkligen. Jag behöver bara komma till skott att göra det också. Alla människor man mött. Alla platser man besökt. Är i en och samma person. Jag. Och just då var jag på en vandring i Nyköping. Har jag förresten nämnt hur trött jag är på att gå hela tiden? Det blev en lagom lång promenad. Och efter promenaden fortsatte jag att rensa ogräs i landet. När jag var färdig så satt vi alla ute i solen. Tills det började regna och vi fick lov att gå in igen. Något väckte mig ur verkligheten. Kanske var det när en arbetskamrat smällde i dörren. Varför var det viktigt då? Jag vet inte riktigt. Men det väckte mig ur verkligheten i alla fall. Jag trodde att vi bara skulle vara snälla mot varandra. Men arg var hon även när jag frågade efter en vattenkanna. Kanske det är så hon är så som person? Kanske det inte var något att bli uppspelt över? Kort därefter gick jag i alla fall och jag gick till ICA knuten där jag handlade nachochips, dip, mjölk, bregott, pulverkaffe, tvål, frukt, Doritos, Mer apelsindricka, aloe vera-dricka, pajer, matlåda, glass och choklad. Så nu har jag gott om mat att klara mig på för ett tag. Glassen köper jag i storpack och isglassar som man kan suga på länge. När jag skulle med bussen sen så missade jag första bussen som jag såg avgick från busshållplatsen som är där. Så jag fick snällt stå där och vänta i tio minuter på nästa buss. Har jag nämnt att jag är så trött på att gå förresten? Jag är så sjukt trött på att gå. Väl på bussen så satte jag i alla fall i hörlurarna i öronen och satte på P3. Det faktum att de hela tiden går sönder är ett annat problem som jag har att hantera i framtiden. Det är de mjuka platsdelarna som hela tiden lossnar så man hela tiden får sätta dit dem och sen gäller det att man inte råkar dra i sladden till hörlurarna för då kanske allt lossnar igen. På bussen till Brandholmen satt i alla fall några tjejer. Men när jag gick till min lägenhet så var jag ensam. Och ensam var jag också när personalen kom. Jag fick repetera det faktum att man måste ringa polisen om man misstänker något brott. Hon sa att ja men det hade jag ju sagt redan. Men då sa jag att man behöver repetera det. Det kändes fortfarande inget bra. Jag värmde min paj. Nämnde att jag saknade någon att dela mitt liv med. Hon nämnde att hon inte riktigt visste hur det funkade i dejtingvärlden just nu och då nämnde jag att det finns Dejting i Facebook. Men jag kan inte fatta var alla tjejer är. Jag kan inte fatta det. Jag kan inte låta bli att tänka på His dark materials förresten. Hur den slutar. Det kan jag minnas var ett av mina starkaste läsupplevelser när jag var liten. Eller liten och liten; jag gick på högstadiet. Men hur Lyra separerades från Will var så sorgligt. De var ju från två olika världar. Kunde inte va tillsammans. De fick inte ha några fönster öppna för då skulle stoftet lämna världen och människor dö. Just nu kommer jag ha fullt upp med att se på Stamsites stream och köra parkourruns. Men jag har börjat se på ett avsnitt av Moon knight och ska fortsätta läsa Atefeh Sebdanis bok Min hand i min. Så jag antar att jag kommer hitta tillbaka till skrivandet någon gång i alla fall. Min skrivarlärare sa att jag skulle fortsätta med Pajas Pyjamas och jag håller på och redigerar den texten så den kommer jag förhoppningsvis lägga ut i framtiden. Jag håller också på att redigerar Kaspers resa i En natt i Nyköping. Men jag kan inte sluta tänka på min självbiografi. Hur den ter sig. Jag har bott i Stjärnhov, Nyköping, Kättbo, Mora, Älvdalen, Brunnsvik, Mora, Skattungbyn, Bonäs och Nyköping. Jag kan se framför mig hur vissa scener är tydligare än andra. Hur jag tar mig igenom det här gräslandskapet som jag fantiserade ihop en gång. I mina drömmar. Det går inte att utspringa sina drömmar. De kommer alltid i kapp en. Alltid…