Uppgiften var lätt; se till så att inga plantor torkade upp. Ändå var det något av det tyngsta han kunde göra. För först skulle han gå upp från sitt hem längst ner i byn och sedan bära en tung vattenkanna för att vattna de små ljusgröna växterna. Det var lite nytt för honom det här. Att vattna växter. Det kändes som att något inom honom dog när han gjorde det här. Men han hade själv gett sig in i det här så då fick han stå ut med det också. Att vattna plantor. Han tänkte på hur länge sen det var nu. Sen han haft den där drömmen. Och allt som hade hänt efter det. Kändes som en hel livstid sen. Fysiskt var han inte så gammal men undermedvetet var han flera hundra år. Han kunde inte komma undan det faktum att det undermedvetna ständigt jagade honom. Det fanns ingenstans att gömma sig. Och han visste inte om han ville gömma sig heller. När det hände var det som det skönaste han kunde vara med om. När han vattnat färdigt gick han och la sig i soffan. Det tog inte lång tid för honom att somna och drömma om att han föll och vaknade om vartannat. Till slut slutade han falla. I stället fann han sig på ett kallt lite blött ställe. Ovanför sig kunde han se det ljusgröna som lystes upp av solen. Solen som inte kunde nå ner hit där han låg. Vilket var lite välkommet eftersom han kände sig lite varm efter att han jobbat så mycket. Han hade varit med om det här förut. Han fick lite deja vu känslor av det hela. Men reste sig i alla fall upp. Och såg att han befann sig i ett landskap som enbart bestod av gräs. Till och med bergen i horisonten bestod av gräs. Och någonstans i mitten fanns en kulle med en gammal ek och en svartklädd figur som såg ut att sova därunder. Han började gå. Han hade gjort det här förut. Visste precis vad som skulle hända. Han skulle svinga sin käpp och sedan skulle han hamna i högstadiet igen. Precis som förra gången. Kunde han inte komma med något nytt? Något som han aldrig hade sett förut? Han gick fram till den svartklädde figuren. Precis som förra gången slog han till med sin käpp mot hans ansikte. Men den här gången hamnade han inte i ett högstadium. Den här gången hamnade han i ett fängelse. Och desperat insåg han att han inte kunde ta sig ut…