Idag började jag dagen med att göra mig ett par Runda björnen-mackor, pulverkaffe och se något konstigt videoklipp av UFOsxm. Jag blev förvånad minst sagt när jag hörde att det ringde på dörren eftersom det aldrig brukar ringa på dörren vid elvatiden på förmiddagen och om det gör det så vet jag oftast om vem som ska komma. Nu hade jag ingen aning om vem som skulle komma. Tydligen skulle det rensas i avloppet. Personalen var en kvinna och vaktmästaren en man med långt skägg. Måste säga att jag inte var i form för det egentligen. Men frågan; vad är jag i form för egentligen då? Inte jobb heller egentligen och ändå går jag och göra det. Som en och annan robot. När han var klar med avloppet i diskhon så kunde jag äntligen göra Varma koppen med grönsakssmak, se färdigt UFOsxms video och spela lite minecraft innan jag gick iväg till bussen. Och på bussen var det inte så många personer. Varken från Brandholmen eller busstationen. Fast från busstationen var det bara ett säte ledigt så jag fick skynda mig att ta det innan någon annan gjorde det. Väl i Spindelplan var det bara att byta om. Vi gick iväg med skottkärra och sopskyfflar till garaget. Väl där mötte vi på en chef som berättade lite saker som han ville ha gjort men som jag inte kommer ihåg nu. En grej de hade gjort i alla fall var att ta bort en stock från en lekpark och då det stack upp armeringsjärn så sa de att de skulle behöva använda någon vinkelslip av något slag för att såga bort dem innan något barn spetsade sig på dem. Vilket var en rätt otäck bild att få i skallen. Men efter ett tag åkte den här chefen iväg i alla fall. Och vi började sopa. Det var inte mycket sopande idag. Jag tror vi bara höll på i en halvtimme. Och efter att vi hade sopat så gick vi och hämtade en till stock från lekparken. Efter det var vi färdiga. Jag fick en idé att jag skulle rita en scen från den bok som jag tänkt skriva nu. En natt i Nyköping. Påminner om en scen från Inception där de bygger sandslott och därmed bygger höga höghus som de sen kan rasera och göra som de vill med. Min tanke är att det kommer efter att jag varit i Tonys pizza. Vilket också är en scen jag skulle kunna rita. Alla dessa kartonger. Jag kan inte glömma dem hur mycket jag än försöker. Det här är kanske inte vad Tony eller någon anställd på Tonys pizza ville men de får skylla sig själva när de sparkar mig så där. Jag ska i alla fall ringa Hella imorgon och prata mer om Tonys pizza. Efter jobbet gick jag till mamma. Jag hade ringt innan och hon berättade att hon höll på att borsta Bella. Jag höll på att gå hem i arbetskläder men var också noga med att ta kort på teckningen jag hade gjort. Både på höghusen och sandstranden med sandslotten och streckgubbarna. Det är det enda jag kan rita men mer förklaring kommer senare när jag lägger ut fler bilder på min teckning. Jag kan väl säga som så att den här idén har jag tänkt på länge även om jag bara sett den i Inception. Att få skapa sin egen värld. Är något jag längtat efter något så oerhört. Förmodligen kommer de röda byggnaderna vara där också. Men annars är handlingen ovis. Jag rör mig mot okända marker. Jag kommer inte längre skriva om den gången han möter sig själv. Den då han ger ifrån sig ett avgrundskrik. Som får isen att spricka och allting falla. Jag måste tänka om, om allt och alla. Det är inte lätt till en början men det är ett måste. Jag kan inte famla runt i mörkret som jag brukat gjort utan ha en noga utstakad väg. Det tror jag i alla fall är för allas bästa. Så jag tog bilder på teckningen och var förhoppningsvis nöjd med det efteråt. Jag är inte mycket för att skriva långdragna texter som ingen ändå läser. Men ändå känns det här för viktigt för att lämna. Jag kan helt enkelt inte sluta tänka på att det finns en scen där höghusen når upp till molnen precis som i Inception. Och att jag upptäcker något där. Vad är det? Det måste va något jag sett förut. Kanske en tätbevuxen skog? Jag vet inte riktigt. Det ska i alla fall bli spännande att fortsätta med den här berättelsen. Men nu fortsätter jag med dagboksanteckningen. Efter jobbet gick jag hem till mamma. Efter att ha hälsat på hunden Bella och lagt upp en bild på teckningen på Instagram med texten ”Det var evigheter sen men nu har jag i alla fall ritat på jobbet…” så hjälpte jag till, ovanligt nog, med maten. Jag öppnade en burk med majs, skar upp gurkan och tomaterna. Men efter det gjorde jag inget mer. Jag satt mig och tittade på tv. Hade missat Ett enklare liv men tittade på Fårbonden i Lofoten och det dröjde inte länge för än det var mat ropade mamma. Och det blev tacos. Mamma ville att vi skulle till Arken Zoo innan fem så vi fick åka hyfsat tidigt. Vi rastade hunden Bella så hon fick kissa och bajsa. Efter det åkte vi till ICA knuten där jag handlade dip, makaroner, mjölk, toapapper, Mer pärondricka, aloe vera-dricka, frusna grönsaker, paj vegofärs och choklad. Efter det åkte vi till Arken Zoo där Bella fick sina klor klippta. Och på vägen pratade vi om Jakobsbergs folkhögskola. Vi pratade om att vi kunde ringa gemensamt dit nästa gång jag kom till mamma, nämligen på onsdag. Vilket var en lättnad för mig eftersom det känns nog så mycket att ringa Hella om Tonys pizza imorgon. Och på onsdag är det boendemöte också. Då hoppas jag att Kevin är med och Nathalia så att jag kan locka in dem i de här journalistmöten jag har. Kevin tror jag skulle passa bäst eftersom han är lite kall och jag får säga det till honom också när vi har det här mötet. Också får vi bestämma när vi ska ha nästa boendemöte. Och eventuellt kan jag ge ut användarnamn och lösenord till NyttiNyköpings blogg. Men jag tror det är bra att börja med det enkla som notisskrivande är. Sen vet jag inte om det kommer startas någon studiecirkel i journalistik i ABF men det får tiden utvisa. Till dess får jag vänta och se vad som händer härnäst. Efter att Bella klippt klorna så fick jag skjuts hem. Och sen dess har jag inte gjort så mycket annat än att sätta på radion och packa upp. Inga plantor har vissnat än i alla fall. En pumpaplanta såg lite ledsen ut ett tag men efter att den fick vatten återhämtade den sig. Till största del vill jag skriva om vardagliga ting men att skriva om det undermedvetna kanske blir lite svårare. Eller jag har i alla fall inte gjort det på väldigt länge. Det är en annan bild jag skriver om nu. Det är inte längre de oändliga ängarna, den mörka skogen, den övergivna fäboden eller den tätbevuxna skogen. Men det känns som jag kan använda de lite naturligare landskapen i också den här boken. Det behöver inte vara den enorma staden hela tiden utan jag kanske kommer till en äng eller en tätbevuxen skog. Möjligheterna är oändliga när det kommer till att skriva om drömmar. Men den största frågan ställer jag till dig, läsaren; vad är du beredd att uppleva när vi tillsammans gör en resa ner i det undermedvetna?