Idag började jag dagen med att göra mig ett par Runda björnen-mackor, pulverkaffe och spela minecraft. Jag hade gått upp halv tio så jag hade gott om tid att förbereda mig. Jag gjorde mig en Varma koppen med grönsakssmak, packade färdigt packningen och spelade ännu mer minecraft. Jag skrev också en text, som inte var en dagboksanteckning, om de mäktiga orden. Något jag tänker mig att jag kan fortsätta skriva om sen. Men just då skulle jag packa i alla fall. Jag hade fått ut all medicin och packat ner tandborsten och tandkrämen. Den mesta av packningen hade jag packat igår redan så det var inte så mycket annat göra än att gå till bussen. Så jag gick till bussen och på busshållplatsen stod både personer med och utan barnvagn. Den senaste tiden har känts rätt turbulent för mig så jag har svårt att beskriva hur min dag varit. Men jag ska göra mitt bästa. Väl på jobbet var det bara att byta om för mig. Idag skulle vi rensa ogräs. Jag har för mig att en på jobbet berättade att de hade varit i Björshult på förmiddagen. Men just då skulle vi till ett ställe i centrala Nyköping. Arbetsuppgiften var; att dra upp maskrosor med rötterna. Och annat ogräs som kom ivägen. Först hade vi inga verktyg men vår arbetshandledare beslutade sig för att köra tillbaka och hämta några verktyg som vi kunde använda i garaget. Mina arbetskamrater gick med verktyg och gjorde sitt bästa för att ta bort ogräset och jag gick med en stor säck och plockade upp ogräset. Det blev rätt tungt att ställa sig upp och huka sig ner om vartannat. Det slutade med att mina arbetskamrater fick hjälpa mig att slänga ogräs i säcken. Och som avslutning på det hela så strödde Patrik ut salt längs med väggen så det skulle bli svårare för ogräset att växa där igen. Efter det åkte vi tillbaka till arbetslokalen och efter det var det inte så mycket annat att göra än att byta om och ringa mamma. Jag hade upptäckt att någon reagerat på den text som jag skrivit imorse men inte riktigt förstått dess värde. När jag ringde mamma så sa jag att jag ville att hon hämtade mig. Kort därefter kom hon och hunden Bella väntade i bilen. Turen hem till mamma gick fort och väl hemma hos henne så gjorde jag mig ett par toasts med smör, tomatpir`e, ost, skinka och tomat. Det blev rätt sunkigt när mackorna lagts in i toasten och tomaterna började koka. Men det blev gott efteråt i alla fall. Och på tv sände de något om någon prinsessa och efter en svarvitt film om ett mord. Inget nytt helt enkelt. Det gick rätt fort för Linus att komma hem och han skyndade på oss så att vi inte kom iväg allt för sent. Efter det har suttit i bilen, i baksätet, och läst Atefeh Sebdanis bok Min hand i min. Man har kunnat känna lukten, odören, genom boken. Känslosamt blev det när jag läste om att Atefeh hade stått i sina mörkaste stunder med ett rakblad i sin hand och undrat om hon gjort det. Om hon tagit sitt liv. Tydligen inte eftersom hon skrev en bok om det efteråt. Som gymnasieval valde hon naturvetenskapliga. Själv valde jag naturguidesutbildningen. Men det enda kan komma ihåg är studenten. Just nu sitter jag i bilen på väg till Rädbjörka. Eventuellt kommer vi stanna på någon snabbmatsrestaurang i Falun. Annars vet jag inte vad jag ska göra. Det är så ovist. Men vi kommer ju befinna oss i en stuga i Dalarna så nånting ska vi väl komma på att göra. Kanske blir det årets första bad. Eller en promenad genom den vilda naturen. Vem vet. Jag gör ju dessa dagboksanteckningar för att hålla koll på dagarna. Om någon tycker om det jag skriver så är det ett stort plus i kanten. Men vad meningen var med det jag skrev imorse kommer jag inte längre ihåg. Kanske att jag hade en längtan, ett behov, att skriva om något jag inte skrivit om förut. Påhittade drömmar som utspelar sig bland svindlande höga höghus. Någonstans där ska man finna sig själv, sin egen litenhet. Och jag känner mig så exalterad. För jag har inte haft något tydligt mål förut. Nu har jag det. Och det får mig att se fram emot morgondagen…