Idag började jag dagen med att göra mig en skål med yoghurt, musli och hallonsylt. Det var meningen att jag skulle vara med på möte idag men jag stannade hemma och läste bok och halvsov i stället. Jag tyckte det blev bäst så. Dessutom visste jag inte vad jag skulle göra där ändå. Skulle jag vara där, den enda utan körkort, och prata om vadå? Nu är det tur att jag har skrivandet i alla fall för annars vet jag inte hur jag skulle klara mig. Vi åt toast och sen åkte vi till Mora. På vägen hann jag läsa ut Atefeh Sebdanis bok Min hand i min. Vi stannade till på ett Second hand, Willys och ICA maxi. På Willys köpte fläskytterfil’e, barbequesås, aloe vera-dricka och glass. När mamma såg att jag hade köpt glass så ville hon också gå och köpa glass. När hon hade gjort det så åkte vi till ICA maxi för jag ville köpa chips och choklad. Jag har för mig att jag hörde att min lillebror skulle komma med sin bil som han fått av sin pappa. Det är samma bil som vi ska åka hem till Nyköping med. Jag vet inte vad jag ska känna inför det. Jag är väl glad, antar jag. Men jag hade också velat ha körkort. Planen är i alla fall att vi ska åka förbi Brunnsvik imorgon så att jag kan ta några kort. När vi kom hem så har jag inte gjort så mycket annat än att läsa Aftonbladet. Det tycker jag fler personer kan börja göra. Och tidningen Skriva och Rak vänster. Mamma började koka potatisen. När lillebror kom så började vi med matlagningen på riktigt. Det blev fläskytterfil’e, potatissallad, pizzasallad och bearnaesås. Solen har skinit på oss så gott som hela dan. Slutet på boken lämnade mig mållös. I den känslan satt jag och tittade ut över utsikten här i Rädbjörka. Man känner sig så stor här. Eller liten. Jag har inte bestämt än hur jag ska känna. Varför nu det skulle vara viktigt. Vet jag inte. Jag satt där ett bra tag i alla fall innan jag beslutade mig för att gå in. Och sätta på tvn. Det är ju Eurovisionfinal idag och det vill man inte missa. Till det äter jag chips med salt och vinägersmak, choklad och nån dricka. Jag har inte bestämt vilken än. Nu när jag sitter här så har jag en massa känslor som bara dyker upp sådär. Så mycket som jag vill skriva om allt möjligt egentligen. Det är väl bäst att jag håller mig kortfattad så att ni orkar läsa det jag skriver. Men så vill jag skriva om djupa existentiella frågor också som drömmar innebär. Det är djupt filosofiskt. Något jag inte trodde att jag skulle skriva om. För jag är rätt trött på filosofi egentligen. Kan filosofin förklara en dröm som känts så verklig att man trott att den var verklig? Jag anser att den inte kan det. Den bara skrapar lite på ytan men för att komma till djupet krävs en berättelse om en resa utan mål. Det oändliga. Det är det jag antar att jag får skriva om när jag kommer hem till Nyköping igen…