Idag började jag dagen med att gå upp på morgonen. Jag har för mig att jag fick toast till frukost vilket var gott. Det blev mycket packning eftersom jag skulle ner till Nyköping igen. Jag fick lägga upp allt i fina högar och sedan lägga ner det i väskan. Väskan blev proppfull. Jag fick inte plats med något mer i den. Och regnjackan la jag i en påse bredvid. Den skulle jag inte få plats med i väskan. Boken Min hand i min lämnade jag kvar i Rädbjörka med mamma vilket jag hoppas hon tar med sig sen när hon ska hem. I påsen jag skulle ha i framsätet hade jag också Aftonbladet. Resten av tidningarna, tidningen Skriva och Rak vänster, hade jag i väskan till en början. Jag hade också en aloe vera-dricka med smak av sweet lemon i väskan. Efter att vi packat färdigt och sagt hej då så åkte vi därifrån. Lillebror hade alltså fått en bil av sin pappa. Så den åkte vi i. Och vi skulle till Brunnsvik. Jag hade skrivit in resmålet i Google maps och den valde en lite annorlunda tur än vad jag var van vid. När jag hade åkt med mamma så hade vi åkt via Kättbo och den vägen. Men den här vägen gick alltså genom Rättvik och Leksand. Jag har för mig att vi stannade till lite för att tanka. Köpte något att dricka på vägen. Eller inte. Jag kommer inte riktigt ihåg. Vägen till Brunnsvik var dock inte den bästa. Till en början var det asfalt. Sen blev det grus. Och man fick köra jätteförsiktigt när man mötte någon bil. När vi var ute på asfalt igen så sa Linus att det var sista gången han körde på den vägen. Jag var rädd för att ha gjort honom lite traumatiserad. Men jag kan inte låta bli att tänka på naturen som vi åkte förbi. Träsket. Det kändes som rena vildmarken och rena vildmarken var det säkert. Inte många människor bodde där i alla fall. Annars tänker jag mig att vildmark finns på ställen som Kättbo eller Venjan men här fanns den alltså i närheten av Brunnsvik. När vi kom ut på asfalt så var det ganska lätt att hitta sen. Vi följde bara vägen tills vi kom till Brunnsvik och när vi kom till Brunnsvik så gick vi ur. Tog matsäcken med oss. Jag tog en massa kort. På saker som jag inte hade tagit kort på förra gången jag var där. När jag tittade in till där vardagsrummet så såg jag att de hade slagit in väggen och gjort någon slags konferensrum i stället. Vilket gjorde mig lite ledsen. Men jag antar att skolan måste utvecklas. Jag vet inte vilka som driver den dock. Eller om skolan är igång i över huvud taget. Jag var lite noggrannare att ta kort den här gången. Jag tog kort på fönstret som var till min lägenhet som jag hade när jag gick där. Jag tog kort på ingången till Storstugan. Vi stannade för att äta våra toasts på en parkbänk där och efter det tog jag kort på matsalen, midsommarstången, internatet som mina kompisar hade bott i och bokstugan. Det är så tomt där nu. Inga fester. Inga tecken på att det finns några levande människor där. Jag sa det till lillebror att jag kanske skulle flytta dit så att jag har närmre till Brunnsvik om dagarna. Men jag vet inte om jag vill det egentligen. Jag har det ju bra här. Jobbar på Spindelplan och så. Efter Brunnsvik åkte vi till Cirkel K och gick på toa och köpte varsin frensch hot dog och jag tog en med vegankorv. Det märktes att de inte hade fått en sån beställning förut för de fick lov att ta fram en förpackning som var oöppnad. Men jag fick min frensch hot dog till slut tillsammans med en fanta. Och när jag var ute så sa jag att jag egentligen hade velat köpa ett paket cigg. Lillebror sa att det inte var bra så då gjorde jag inte det. Men jag har abstinensbesvär av att jag inte får röka. Kort efteråt så snusade lillebror. Vilket jag tyckte var lite bisarrt men jag sa inget. Den här rökningen är väl lite av en identitetskris. Man vet inte riktigt var man ska ta vägen. Man är inte välkommen någonstans. Också luktar det så illa också säger de som stör sig på rökarna. Inklusive min lillebror. Men jag köpte alltså inget paket cigg. Så jag får leva med mina abstinensbesvär. Jag har prövat att röka. En gång i Skattungbyn. Men det var länge sen nu. Man kan känna abstinensbesvären bara från den enda gången jag prövade att röka. Det hade varit en konstig känsla. Och det var länge sen nu. Vi fortsatte vår färd hem till Nyköping och när vi var framme så åkte vi till ICA. Jag skulle köpa fil, musli, dricka och paj. Mer tror jag inte att jag behöver idag i alla fall. Imorgon, när det är måndag, kommer jag nog köpa mer. Jag fick skjuts hem och har haft fullt upp med att packa upp och vattna växter. När det var dags för matstöd så skällde jag ut personalen. Jag nämnde att jag visste om att det hade varit skottlossning i Nyköping. Också frågade jag vad de skulle göra om någon gjorde något kriminellt. Och då sa de att de skulle ringa polisen. Och då frågade jag om de verkligen skulle göra det. Och då sa de att de skulle göra det. Jag pratade inget om vad jag hade gjort i Rädbjörka. Att jag varit till Kättbo eller besökt Siknäs. Allt jag pratade om var polisen och jag var inte nöjd med det. Personalen som kom ikväll var samma som kom på matstöd. Jag tänkte på det att han var överdrivet förtjust i mina växter. Och sen när han gick så låste han dörren. Vilket han inte hade gjort innan. Jag hann nämna att jag ville ha journalistmöte på onsdag i alla fall. Han sa att han skulle kolla på det. Det känns som jag kommer få möta något som jag inte vill möta imorgon. Arbetskamrater som jag egentligen inte vill vistas i samma rum med. Eller jag vet inte. Det är så svårt det här. För å ena sidan vill man ju vara trevlig och tillmötesgående, å andra sidan vill man bara jobba och inte tänka på något annat. Det känns som jag missar en massa som jag varit med om idag också. Om när jag var i Rädbjöra och sa hej då till hunden Bella. Men jag kommer ju upp dit senare under sommaren också så det går nog bra. Jag har sagt till mig själv att jag ska börja skriva mer. Skriva en kanske hundra ord per dag till att börja med. Eller hur jag nu ska tänka. De här bilderna är ju tänkta att hjälpa mig. Att minnas. Jag är rätt säker på att jag minns rätt om det vi fick vara med om i Brunnsvik så det ska nog inte vara några problem att skriva om. Men det finns så många platser, så många ställen att var på, som jag hade velat skriva om. Var vi hade fester och vad vi gjorde på det och det stället. Jag har en hel del att skriva om. Minst sagt…