Idag åt jag min frukost på balkongen. Jag gjorde mig ett par polarknäckemackor och pulverkaffe. Jag hade problem med radion som hela tiden spolade tillbaka sig. Men nu verkar det inte vara några problem längre. Det ringde på dörren klockan elva och jag undrade vem det kunde vara som ville träffa mig klockan elva en torsdag. Visade sig vara den här psykiatrikern. Jag gav förslaget att vi kunde sitta i solen någonstans. Men ändrade mig i sista stund till att jag ville gå promenad. Vi pratade om allt möjligt under promenaden. Hon frågade hur det gick med den där skolan, Jakobsbergs folkhögskola, om jag kom in där eller inte. Jag berättade att jag inte kunde hyra ut min lägenhet i alla fall. Då gav hon förslaget att jag kanske kunde boka ett studiebesök på skolan. Med hjälp av mamma. Om jag nu så gärna vill besöka skolan. Och jag kan inte mer än att hålla med. Men jag kan inte heller låta bli att tänka på det som jag vill skriva om. Något om något som jag inte har så bra koll på just nu. Jag har gått så länge utan att tänka på vad jag vill skriva. Jag bara jobbar och sen då? Jag måste väl vilja göra något mer? Jag antar det. Men just då var jag ute på promenad i alla fall. Och vi gick förbi där pappa och jag hade gått under gårdagen. Jag berättade det för psykiatriken att jag hade gått där med min pappa och det tyckte hon väl var bra. Var annars skulle hon tycka liksom? Och vi gick förbi fårhagen och det enda hon pratade om var den här skolan som jag inte kan gå nu då. Att jag borde boka studiemöte där. När vi hade promenerat färdigt så nämnde jag att jag skulle gå in och titta på youtube-videos om SpaceX. Hon var osäker om hon kunde komma nästa torsdag men hon skulle försöka hinna med det i alla fall. Sen dess har jag sett en video av UFOsxm och två av Whataboutit. Så det har blivit rätt mycket youtube-tittande den senaste tiden. Och minecraftspelande. Glömde jag nästan nämna. Man gör uppdrag och säljer saker. Men jag borde skriva på något eget. Jag försökte skriva på det gamla projektet En natt i Brunnsvik men det gick väl sådär. I stället borde jag väl skriva om En natt i Nyköping om Tonys pizza, ett snöklätt landskap, en flod av blod, ett köttsligt landskap, höghus som ser ut att nå ut till rymden. Något som får handlingen att driva framåt. Jag har behövt det för ett tag nu. Något som driver handlingen framåt. En vilja att skriva om de svåraste ämnen. Att erkänna att det finns saker som en själv inte har kontroll över. De djupaste drömmarna. Där de här höga höghusen finns. Är det höghusen i Brandkärr? Eller de röda byggnaderna i Brunnsvik? Eller så kanske det inte är någon av dem. Men om det skulle vara något så skulle väl det vara höghusen i Brandkärr. Det skulle det göra det lättare att skriva om; att ha något välkänt ställe att skriva om. Eftersom jag själv bott där. Men det tror jag inte kan vara en del av berättelsen eftersom det var så länge sen jag bodde där. Det måste vara mer fristående. Mer egentillverkat. Mer eget…