Idag började jag dagen med att göra mig ett par polarknäckemackor, pulverkaffe och spela minecraft. En hel del minecraft faktiskt. Jag tycker om att göra uppdrag och sälja saker. Men jag tänkte ju cykla ner till stan idag för att förtidsrösta och köpa böcker. Personalen som följde med mig heter Igge och resan dit gick väl hyfsat bra. Jag hade bara på mig en tunn jacka som skydd mot solen. Kan inte påstå att det var särskilt jobbigt. Att cykla till centrum går hyfsat lätt. Det finns många cykelvägar att ta dit. Det enda som man behöver vara medveten om är att det åker bilar på vägarna också så att man inte blir påkörd men det blev vi ju aldrig heller så det gick ju bra. Vi parkerade vid biblioteket och gick till stadshuset där en person berättade hur det gick till att rösta. Väl inne i stadshuset så var det en annan som berättade hur man skulle göra. Att man skulle ta sitt röstkort och gå till röstbåset och sedan lämna ifrån sig röstkortet. Vid platsen där man skulle välja parti kändes det lite som man befann sig i en diktatur. Vänsterpartiet låg längst bak. I förgrund fanns partier som sverigedemokraterna, Afs och Medborgerlig samling. Det gör mig lite rädd faktiskt! Hur skulle samhället se ut om dessa skulle regera? Det är inget samhälle jag skulle vilja leva i, i alla fall. Jag vet att vi har yttrandefrihet men jag hade önskat att dessa partier inte fanns. Jag trodde att jag tog kort på partierna men kunde inte hitta kortet i mobilen senare. Vilket var lite märkligt. Jag tog också kort på när jag röstade som en bekräftelse på att jag verkligen hade gjort det. Sedan gick jag till där som man lämnar röstkortet och fick både visa röstkortet och legitimation. Efter det var jag färdig. Det gick fort att jobba för demokratin. Något så litet som en liten lapp kan göra så mycket för demokratin. Det är tydligt nu. Men jag tänker inte skriva långa inläggningar om vad jag gör om dagarna för att jag måste. Utan för att jag vill. Jag tror det är en viktig distinktion från hur man egentligen är framgångsrik här i livet. Sen vet jag att jag skriver märkligt. Det gör jag ingen hemlighet utav. Men det är fortfarande mitt eget skrivande och det kan ingen ta ifrån mig. Efter förtidsröstningen så gick vi till bokhandeln och jag tänkte köpa både Förtjänst och skicklighet och Alejandro men hittade bara Förtjänst och skicklighet men hittade bara Förtjänst och skicklighet. När jag gick till kassan och frågade var Alejandro var så sa de att de inte hade den inne utan att man fick beställa den i så fall. Vilket sög men jag köpte i alla fall Förtjänst och skicklighet. Efteråt så frågade Igge mig varför jag inte köpte någon matlagningsbok i stället och jag sa att jag var mer intresserad av romaner. Vi gick ut från bokhandeln och gick till våra cyklar. Låste upp och cyklade till Pressbyrån där jag köpte en aloe vera-dricka och en korv med ost- och baconsmak. Efter att jag hade ätit färdigt cyklade vi hem igen. Jag var riktigt svettig, både på stan, och på vägen hem sen. Men det var helt klart en skön cykeltur. Gör jag gärna om igen. Om jag har möjlighet. Jag cyklade ju så mycket när jag jobbade på Tonys pizza. I upp- och nerbackar. Sen var det så mycket som jag inte skulle vilja gå tillbaka till. Att bo hemma hos mamma. Jag fattar inte hur jag stod ut! Men det behöver jag inte tänka på nu längre. Nu har jag mitt hem här i Brandholmen. Och här finns det så mycket annat att göra! Om vardagarna jobbar jag på Spindelplan. På fritiden vet jag inte riktigt vad jag gör. Kommer inte ihåg vad jag gör. Lika viktigt som det är att skriva om arbetsdagen så kanske det är lika viktigt att skriva om fritiden också? Jag vet inte riktigt. Jag hade i alla fall tänkt titta till odlingen i pallkragen jag har här hemma. Och jag kanske kan köpa hem den där boken Alejandro från nätet trotts allt! Då hänger de upp boken i en påse på handtaget om den inte för plats i brevinkastet. Också har jag den där boken Den som dödar helvetets änglar av Jan Guillou att läsa. Så visst har jag att göra! Det har jag! Men jag vill ju skriva också. Och jag vill skriva om hur det var i Skattungbyn. Ett lite märkligt perspektiv, jag vet, men kan inte låta bli. Jag vet inte när jag ska skriva normalt som någon fantasy eller krim men jag har alltid känt att det fattats något som inte Inception kunnat beskriva. Något väldigt grundläggande. Ursprungligt. Just nu är jag i Skattungbyn. Det finns så många sätt att utforska det på. Jordbävningar och stenöknar. Svarta skuggor som försöker gräva i det steniga. Jag försöker hindra dem från att gräva men det går inte. De har redan bestämt sig i förväg. Och jag går bland odlingar och känner att jag börjar gå bort mig alldeles för mycket. Någonstans där är jag i vägvalet mellan det verkliga och overkliga. Jag har inte kunnat skriva på ursprungsidén på evigheter. Det är väl enda sättet att komma vidare. Att plocka bitar ur det jag tänkte skriva och lägga in i den berättelse jag skriver på nu. Jag ska väl inte avslöja för mycket vad jag skriver om men det känns som jag måste komma på det själv också…