Idag började jag dagen med att göra mig ett par Runda björnen-mackor, pulverkaffe och se något videoklipp av UFOsxm. Jag har inte sett färdigt det men har väl tänkt att jag ska fortsätta se det snart. Jag har också sett att det kommit ut ett nytt videoklipp av Whataboutit så det kanske jag ser snart. Jag gick upp klockan åtta för jag skulle till hamnen vid tio. För att ta mig dit så tog jag cykeln. Och jag var väl där ungefär tio minuter i tio. I alla fall skulle vi spela kubb. Spindelplan mot City gross. Och vi i Spindelplan vann alla gångerna, vilket var tre. Efteråt åt vi nere på hamnen. Jag tog kebabtallrik. Jag frågade varför vi inte åt på det andra stället och fick till svar att det var väldigt dyrt där. En maträtt kostar 225 kronor. Jag hade i alla fall velat äta där någon gång. Och jag tänkte på att, medan vi stod och spelade kubb, så kom det flera killar som kommenterade att de hejade på Djurgården eller skulle fiska. Kändes minst sagt olustigt i alla fall. Och när jag skulle cykla därifrån så såg jag några affischer av Vänsterpartiet nerrivna. Det var efter att jag sagt hej då till Patrik och alla andra. Känns som att vara vänster blivit mycket svårare. Vad är nästa steg liksom? Koncentrationsläger? I alla fall cyklade jag till affären och handlade mjölk, pajer, matlåda, oliver, Mer pärondricka, aloe vera-dricka, chips, choklad och glass. Så här efteråt känns det väl som det hade varit bra med en frukt. Men det är väl lätt att vara efterklok. Väskan blev fullproppad och tung att cykla hem med. Och cykla hem gjorde jag. Väl hemma så satte jag på radion, satte på datorn och packade upp mina varor. Jag tog en kalldusch och satt väl mest ute på balkongen efter det. Har surfat på Facebook, Instagram och Tik tok. Har kört en speedrun av värld två. Har också kört parkourrace av värld ett. Jag håller också på att se färdigt videon av UFOsxm och en random video av Inga konstigheter med Figgehn. När han ännu var levande. Jag kan inte fatta att han ska gå bort i cancer. Jag kan inte fatta det. Men livet måste ju gå vidare. Man kan inte gå runt och vara nedstämd hela tiden. Om man hade varit det så hade man inte fått mycket gjort i livet. Och jag vill ju helst få något gjort i livet. Sen undrar jag hur det går med skrivandet egentligen. Just nu känns det bara som jag hittar på en massa saker. Vilket man i å för sig ska göra när man skriver. Men det känns som ingen har skrivit något sådant här tidigare. Hur ska jag bryta mig igenom? Funderar också på att läsa boken Alejandro och tidningen Skriva. Men jag kommer tillbaka till det här vad jag skriver om just nu. Jag tror jag skriver om Brunnsvik och röda byggnader. Det känns inte som jag kommer något längre om inte något dramatiskt händer. Att skriva om drömmar ska ju annars vara lätt. Man skapar världen medan man skriver. Men vad ska jag skriva medan han är i Brunnsvik? Ska det bli en jordbävning? Översvämning? Snöstorm? Regn? Hagel? Eftersom jag hade en snöstorm i början av berättelsen kanske en snöstorm hade passat bäst. Det är ett ständigt experimenterande. Och när han går igenom isen kanske han upptäcker något nytt? Som högstadiet? Hur skulle det te sig att besöka det efter alla dessa år? Eller så hamnar han på ett annat ställe som är ett ställe han tänkt väldigt mycket på. Eller så hamnar jag på Tonys pizza igen. Det tänker jag väldigt mycket på. Förresten. Hur det blev med det jobbet. På Tonys pizza. Det är som det inte hänt. Allt som jag gjort där. Alla plåtar jag diskat och kartonger jag vikt. Jag tycker det är orättvist. Men vad ska jag göra? Men nu skulle jag skriva om vad jag ska skriva härnäst. Och om jag ska ärlig så vet jag inte vad jag ska skriva härnäst. Synopsis ska ju i annat fall vara lätt att skriva. Men jag har inte hört någon skrivande person nämna synopsisen som en viktig del av skrivandeprocessen. Så var det i alla fall när jag gick i Brunnsvik. Utbildningen blev ju så trasig. Kanske att jag känner den här trasigheten inom mig fortfarande? Den gör mina tankar röriga och obegripliga. Obegripliga brukar ju förresten drömmar ofta verka. Så det kanske inte är så konstigt att jag inte får ihop det när jag ska skriva om drömmar. Men vad ska jag skriva om Brunnsvik? Kanske att jag inte ska skriva om Brunnsvik? Men vad ska jag göra av den text jag skrivit om Brunnsvik i så fall? Ska jag bara slänga den? Det vill jag inte göra. Kanske ska jag dela en liten del av berättelsen till er. En del som säger väldigt mycket om berättelsen? Jag är osäker vilken del jag ska dela men jag kan fundera på det…