Trafikolycka, personskada, Nyköping

På E4 mellan Norrköping och Nyköping allvarlig olycka. Klockan 16:46 larmas om en allvarlig trafikolycka med flera fordon vid trafikplats 128, Gammelsta, på E4:an i norrgående riktning. På platsen räddningstjänst arbetat och vägen är helt avstängd. Klockan 17:04 är det två lastbilar som är inblandade i olyckan. Tre personer ska vara drabbade, skadeläget är oklart. På vägen är det mycket bråte och trafiken är fortsatt helt avstängd i norrgående riktning. På platsen samverkar polis och räddningstjänst. En uppdatering klockan 17:13. Trafikverket kommer att leda om norrgående trafik från trafikplats Stavsjö via länsväg 800. Klockan 17:31 i olyckan är det två lastbilar med släp och en lätt lastbil som är inblandade. Skadeläget fortfarande oklart. Prognosen är att ett körfält kommer att kunna öppnas inom kort för att släppa på trafiken i kön. Klockan 17:44 ett körfält norrgående är öppet. Från platsen bärgas samtliga fordon. Med ambulans till sjukhus har två personer förts. Okänt skadeläge. Texten uppdateras.

Källa: Polisen.se

Idag åt jag min frukost på balkongen. Jag gjorde mig ett par polarknäckemackor och pulverkaffe. Jag hade problem med radion som hela tiden spolade tillbaka sig. Men nu verkar det inte vara några problem längre. Det ringde på dörren klockan elva och jag undrade vem det kunde vara som ville träffa mig klockan elva en torsdag. Visade sig vara den här psykiatrikern. Jag gav förslaget att vi kunde sitta i solen någonstans. Men ändrade mig i sista stund till att jag ville gå promenad. Vi pratade om allt möjligt under promenaden. Hon frågade hur det gick med den där skolan, Jakobsbergs folkhögskola, om jag kom in där eller inte. Jag berättade att jag inte kunde hyra ut min lägenhet i alla fall. Då gav hon förslaget att jag kanske kunde boka ett studiebesök på skolan. Med hjälp av mamma. Om jag nu så gärna vill besöka skolan. Och jag kan inte mer än att hålla med. Men jag kan inte heller låta bli att tänka på det som jag vill skriva om. Något om något som jag inte har så bra koll på just nu. Jag har gått så länge utan att tänka på vad jag vill skriva. Jag bara jobbar och sen då? Jag måste väl vilja göra något mer? Jag antar det. Men just då var jag ute på promenad i alla fall. Och vi gick förbi där pappa och jag hade gått under gårdagen. Jag berättade det för psykiatriken att jag hade gått där med min pappa och det tyckte hon väl var bra. Var annars skulle hon tycka liksom? Och vi gick förbi fårhagen och det enda hon pratade om var den här skolan som jag inte kan gå nu då. Att jag borde boka studiemöte där. När vi hade promenerat färdigt så nämnde jag att jag skulle gå in och titta på youtube-videos om SpaceX. Hon var osäker om hon kunde komma nästa torsdag men hon skulle försöka hinna med det i alla fall. Sen dess har jag sett en video av UFOsxm och två av Whataboutit. Så det har blivit rätt mycket youtube-tittande den senaste tiden. Och minecraftspelande. Glömde jag nästan nämna. Man gör uppdrag och säljer saker. Men jag borde skriva på något eget. Jag försökte skriva på det gamla projektet En natt i Brunnsvik men det gick väl sådär. I stället borde jag väl skriva om En natt i Nyköping om Tonys pizza, ett snöklätt landskap, en flod av blod, ett köttsligt landskap, höghus som ser ut att nå ut till rymden. Något som får handlingen att driva framåt. Jag har behövt det för ett tag nu. Något som driver handlingen framåt. En vilja att skriva om de svåraste ämnen. Att erkänna att det finns saker som en själv inte har kontroll över. De djupaste drömmarna. Där de här höga höghusen finns. Är det höghusen i Brandkärr? Eller de röda byggnaderna i Brunnsvik? Eller så kanske det inte är någon av dem. Men om det skulle vara något så skulle väl det vara höghusen i Brandkärr. Det skulle det göra det lättare att skriva om; att ha något välkänt ställe att skriva om. Eftersom jag själv bott där. Men det tror jag inte kan vara en del av berättelsen eftersom det var så länge sen jag bodde där. Det måste vara mer fristående. Mer egentillverkat. Mer eget…

Idag började jag dagen med att göra en skål med fil, müsli, pulverkaffe och spela lite minecraft. Eftersom UFOsxm inte hade lagt upp någon video idag så fick jag spela minecraft i stället. Och jag gjorde en Varma koppen och spelade lite mer minecraft innan jag gick till bussen. Och på bussen var det inte så många personer. Varken från Brandholmen eller busstationen. Och väl på jobbet så såg jag att en person satt ute men satte sig väl inne när jag kom. Jag hade med mig två pumpaplantor som jag skulle sätta ner sen. Men först skulle jag byta om. Sen kunde jag sätta ner plantorna. När jag hade gjort det skulle vi ut på tur. Vi skulle till det där stället i centrum och byta sopsäck som vi hade med oss men när vi kom dit så hade de redan bytt sopsäck så det var bara att ta med sig den fulla därifrån. Kan väl nämn lite kort att det var ett hus vi var i och det här huset hade en källare som inte lamporna fungerade i. Vilket gjorde det väldigt mörkt där. Vilket väl var lite skrämmande. I alla fall jag är lite mörkrädd. Men inte så mycket som när jag var liten. Så många gånger som jag gått i mörka hus. Men nu var det inte det vi skulle prata om. Utan om turen vi tog. Efter att vi hade varit i det här stället i centrum så åkte vi till City Gross. Vi skulle hälsa på Fia-gruppen i City Gross. När vi gjorde det så hände en pinsam grej. Ledaren sa det att ”håller du på att klä av dig mitt i butiken?” till en av mina arbetskamrater. Hon hade väl någon dragkedja att dra upp men jag tyckte det var så pinsamt. Att hon inte kunde bete sig. Jag visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Men det var inte första gången hon gjorde något så pinsamt. En gång har jag för mig att hon tog av sig byxorna så att hon bara stod i trosorna. En syn jag helst hade varit utan. I alla fall åkte vi hem ganska snart efter det. Och jag berättade att min pappa skulle komma så då behövde jag inte vara med och rensa ogräs sa han. Jag vattnade mina växter rejält så att de skulle klara sig i värmen som är nu. Sedan bytte jag om och gick till ICA knuten. Där jag handlade mjölk, chips, Mer pärondricka, aloe vera-dricka, pajer, choklad och glass. När jag stod i kassan så såg jag pappa stå och titta på varorna. När jag hade handlat färdigt så blev det en varm kram och sedan packade jag ihop mina varor. Vi åkte direkt hem till mig. Det var hans fru som skulle göra en gastroskopi och därför skulle det ta en stund så därför fick pappa vara hemma hos mig så länge. Vi gick in, satte på radion, packade upp och sedan tog vi en promenad. Som gick rätt långt, jag var inte van att gå så långt, men det var bedårande vacker natur. Något jag inte tänkt på men varför skulle jag ha gjort det? Jag har inte brytt mig om att utforska naturen som är runt omkring under fyra år som jag bott här. När vi hade gått promenaden och var inne igen så pratade vi om en massa resmål vi var sugna på att göra. Jag sa att jag var sugen att åka till Afrika men vi pratade även om andra resmål som USA, Asien, Australien, Spanien, Italien, Thailand, Malta, Kanarieöarna och många fler. Pappa har ju rest så mycket och det har ju inte jag. Det känns som han skulle kunna skriva en hel bok om det. Eller så ser man till att resa innan det är för sent. Innan man blir gammal och gaggig. I alla fall kom jag inte ihåg vad vi pratade om. En sak jag ville var att åka Finlandsbåt. Då skulle jag kunna göra som jag gjorde när jag var liten. Sitta och spela tv-spel. Eller så vill pappa att vi gör något annat. Det är ju inte särskilt vuxet att sitta och spela tv-spel. Vilket jag tycker är lite synd. Men vad ska man göra liksom? Vi skulle kunna åka till Helsingfors över dan och åka tillbaka sen. Det skulle va en lagom resa skulle jag tycka. Jag saknar Finland. Och jag tror pappa gör det också. Men han hade något annat att berätta. Hans bror hade fått cancer. Obotlig dessutom. Så han var rätt känslosam när han berättade att han skulle åka ner med sin syster Nina till Småland där han bor. Jag tror att det här pratet om att åka utomlands var en lättnad för honom. Det var det i alla fall för mig. Jag är så trött på det här boendet. På allt prat om aktiviteter. Men inget på det som verkligen betyder något. Det är som de inte vill kännas vid att det finns ett kriminellt liv. Att det finns droger, trafikolyckor, misshandel och mord. Och vem vill skriva om det egentligen? Inte jag i alla fall. Men ibland kanske man måste. Ibland kanske man inte har något val. Och det är under de här gångerna som jag hellre pratar om att åka utomlands, bort från kriminaliteten, och den här verksamheten jag befinner mig i. Det hade nästan krävts en hel bok bara om det. Att skriva om Fia-verksamheten. Men det orkar jag inte göra nu. Just nu vill jag spela minecraft och kanske se en film. Kanske Apornas planet striden…

Idag började jag dagen med att göra en skål med fil, müsli, pulverkaffe och börja se på ett videoklipp av UFOsxm. Klockan elva kom min god man. Vi skulle prata om när jag skulle göra gastroskopin. Men vi pratade om en massa annat också som vilka utgifter jag hade. Eller han hade med sig ett papper med alla uttag jag gjort på Länsförsäkringar. Det var några som han inte förstod vad de var och jag fick förklara. Jag har för mig att det var tidningen Skriva och Disney plus, så det var ingen fara, sa han. Han sa att jag hade god ekonomi så om jag behövde mer så kunde jag bara säga till någon gång. Han ville höra hur jag hade haft det i Dalarna också. Jag berättade att jag hade varit i Kättbo, Siknäs och Brunnsvik. När jag pratade om Brunnsvik så fick jag övertyga mig själv att jag fortfarande vill skriva om det. Det får jag göra fortfarande men just då så pratade jag inte så mycket om Brunnsvik i alla fall. Även om jag ville göra. Jag visste inte hur jag skulle göra det så att han förstår. Jag antar att jag får skriva åt er i stället. Vilket jag får göra efter att jag skrivit den här dagboksanteckningen. Han var inte här så länge dock. Jag hade gjort mig en Varma koppen med sparrissmak. När han hade gått såg jag klart videoklippet med UFOsxm och spelade lite minecraft. Efter det gick jag till bussen som skulle ta mig till jobbet. Det var väl lagom mycket folk på bussen. Jag såg en polisbil som körde in på polisstationen. Och när jag stod på busstationen såg jag en polisminibuss som körde omkring där. De pratade med någon person på busstationen och körde runt lite till. Sen åkte de därifrån lagom till att bussen till Harg kom. Jag vet inte vad poliserna gjorde där men det verkar inte som något brott har begåtts i alla fall eftersom inget står på polisens hemsida. Någon gång på vägen ville en kvinna ha hjälp att lyfta barnvagnen och hon drog på då hon sa att busschauffören parkerat alldeles för långt från busshållplatsen. ”Du måste hjälpa mig!” ”Du har parkerat för långt från busshållplatsen” sa hon. Så han fick lov att hjälpa henne till slut. Vilket ju gick bra. Men det får en att tänka på hur viktigt det är att hjälpa personer som har till exempel barnvagnar vilket inte jag har än i alla fall. Bussen åkte resten av vägen från Oppeby till Spindelplan. Väl på jobbet var det bara att byta om och sen började vi jobba. Vi gick till garaget och tog fram gräsklipparen och trimmern. Jag fick trimma först och fick ta en paus och klippa med gräsklipparen. Och trimma lite till innan jag kunde ta en paus och vila. Efter ett tag tog det slut på bensin i trimmern så då fick vi lov att sluta jobba i alla fall. En grej som jag tänkte på när jag satt där och vilade. Min arbetskamrat satte sig obehagligt nära mig. Jag vill egentligen inte ha något med henne att göra men det är svårt när vi jobbar på samma jobb. Vad ville hon mig egentligen? Jag blev lite förvirrad men sa inget. Vi gick ändå därifrån efter ett tag. Och bytte om igen. Vi satt ute och gjorde inget speciellt. Jag pratade om att jag ville ta dit pumpaplantorna på onsdag, så det kanske jag tar bilder på senare. Men just då var arbetsdagen avslutad i alla fall. Och jag fick gå hem ”innan det börjar regna” sa Patrik. Jag gick till ICA knuten och handlade Varma koppen, mjölk, chips, Mer apelsindricka, aloe vera-dricka, pajer och glass. Kön till kassan var rätt seg så jag fick byta till en som var lite snabbare och jag missade egentligen den buss som jag tänkte åka med men hann med den buss som åkte tio minuter efter den. Vägen hem var rätt lugn. Det var några killar som satt och pratade på bussen till Brandholmen. Men inga tjejer. Jag har ju sett att det finns tjejer nere på stan men just här finns det inga. Jag var ensam när jag gick in i min lägenhet och satte på radion och packade upp mina grejer. Satte på datorn. Jag vet inte vad jag gör för fel men jag funderar inte mycket på det. Jag vill fortsätta skriva om Brunnsvik. Jag var ju där igår. Tog kort på alla möjliga saker. Men grejen är den att man behöver övertyga sig själv att det är tillräckligt intressant att skriva om. Bara bilder är tomma ord. De behöver ett innehåll. Ett innehåll jag får skriva om. Jag vet att det var länge sen jag gick där men låt mig försöka förklara för er varför det är intressant ändå. I mina påhittade drömmar hemsöks jag av gigantiska röda byggnader. Byggnader som jag tog kort på igår. Brunnsvik är mer än en plats. Den är en del av vårt undermedvetna. Jag tror inte att någon av mina skolkamrater vet om att det har blivit så för mig. Jag tänker på så många personer som försvunnit från jordens yta. Som Helga Arvesten. Henne brukade jag prata med ibland och jag var fascinerad över allt som hon hade varit med om. Nu har jag varit med om minst lika mycket som hon hade varit med om då. Jag har varit utomlands och sett platser som man bara kan drömma om. Vad nu det har med Brunnsvik att göra. Vet jag inte. Jag får återkomma när jag skrivit mer om detta stora surrealistiska ämne…

Idag började jag dagen med att gå upp på morgonen. Jag har för mig att jag fick toast till frukost vilket var gott. Det blev mycket packning eftersom jag skulle ner till Nyköping igen. Jag fick lägga upp allt i fina högar och sedan lägga ner det i väskan. Väskan blev proppfull. Jag fick inte plats med något mer i den. Och regnjackan la jag i en påse bredvid. Den skulle jag inte få plats med i väskan. Boken Min hand i min lämnade jag kvar i Rädbjörka med mamma vilket jag hoppas hon tar med sig sen när hon ska hem. I påsen jag skulle ha i framsätet hade jag också Aftonbladet. Resten av tidningarna, tidningen Skriva och Rak vänster, hade jag i väskan till en början. Jag hade också en aloe vera-dricka med smak av sweet lemon i väskan. Efter att vi packat färdigt och sagt hej då så åkte vi därifrån. Lillebror hade alltså fått en bil av sin pappa. Så den åkte vi i. Och vi skulle till Brunnsvik. Jag hade skrivit in resmålet i Google maps och den valde en lite annorlunda tur än vad jag var van vid. När jag hade åkt med mamma så hade vi åkt via Kättbo och den vägen. Men den här vägen gick alltså genom Rättvik och Leksand. Jag har för mig att vi stannade till lite för att tanka. Köpte något att dricka på vägen. Eller inte. Jag kommer inte riktigt ihåg. Vägen till Brunnsvik var dock inte den bästa. Till en början var det asfalt. Sen blev det grus. Och man fick köra jätteförsiktigt när man mötte någon bil. När vi var ute på asfalt igen så sa Linus att det var sista gången han körde på den vägen. Jag var rädd för att ha gjort honom lite traumatiserad. Men jag kan inte låta bli att tänka på naturen som vi åkte förbi. Träsket. Det kändes som rena vildmarken och rena vildmarken var det säkert. Inte många människor bodde där i alla fall. Annars tänker jag mig att vildmark finns på ställen som Kättbo eller Venjan men här fanns den alltså i närheten av Brunnsvik. När vi kom ut på asfalt så var det ganska lätt att hitta sen. Vi följde bara vägen tills vi kom till Brunnsvik och när vi kom till Brunnsvik så gick vi ur. Tog matsäcken med oss. Jag tog en massa kort. På saker som jag inte hade tagit kort på förra gången jag var där. När jag tittade in till där vardagsrummet så såg jag att de hade slagit in väggen och gjort någon slags konferensrum i stället. Vilket gjorde mig lite ledsen. Men jag antar att skolan måste utvecklas. Jag vet inte vilka som driver den dock. Eller om skolan är igång i över huvud taget. Jag var lite noggrannare att ta kort den här gången. Jag tog kort på fönstret som var till min lägenhet som jag hade när jag gick där. Jag tog kort på ingången till Storstugan. Vi stannade för att äta våra toasts på en parkbänk där och efter det tog jag kort på matsalen, midsommarstången, internatet som mina kompisar hade bott i och bokstugan. Det är så tomt där nu. Inga fester. Inga tecken på att det finns några levande människor där. Jag sa det till lillebror att jag kanske skulle flytta dit så att jag har närmre till Brunnsvik om dagarna. Men jag vet inte om jag vill det egentligen. Jag har det ju bra här. Jobbar på Spindelplan och så. Efter Brunnsvik åkte vi till Cirkel K och gick på toa och köpte varsin frensch hot dog och jag tog en med vegankorv. Det märktes att de inte hade fått en sån beställning förut för de fick lov att ta fram en förpackning som var oöppnad. Men jag fick min frensch hot dog till slut tillsammans med en fanta. Och när jag var ute så sa jag att jag egentligen hade velat köpa ett paket cigg. Lillebror sa att det inte var bra så då gjorde jag inte det. Men jag har abstinensbesvär av att jag inte får röka. Kort efteråt så snusade lillebror. Vilket jag tyckte var lite bisarrt men jag sa inget. Den här rökningen är väl lite av en identitetskris. Man vet inte riktigt var man ska ta vägen. Man är inte välkommen någonstans. Också luktar det så illa också säger de som stör sig på rökarna. Inklusive min lillebror. Men jag köpte alltså inget paket cigg. Så jag får leva med mina abstinensbesvär. Jag har prövat att röka. En gång i Skattungbyn. Men det var länge sen nu. Man kan känna abstinensbesvären bara från den enda gången jag prövade att röka. Det hade varit en konstig känsla. Och det var länge sen nu. Vi fortsatte vår färd hem till Nyköping och när vi var framme så åkte vi till ICA. Jag skulle köpa fil, musli, dricka och paj. Mer tror jag inte att jag behöver idag i alla fall. Imorgon, när det är måndag, kommer jag nog köpa mer. Jag fick skjuts hem och har haft fullt upp med att packa upp och vattna växter. När det var dags för matstöd så skällde jag ut personalen. Jag nämnde att jag visste om att det hade varit skottlossning i Nyköping. Också frågade jag vad de skulle göra om någon gjorde något kriminellt. Och då sa de att de skulle ringa polisen. Och då frågade jag om de verkligen skulle göra det. Och då sa de att de skulle göra det. Jag pratade inget om vad jag hade gjort i Rädbjörka. Att jag varit till Kättbo eller besökt Siknäs. Allt jag pratade om var polisen och jag var inte nöjd med det. Personalen som kom ikväll var samma som kom på matstöd. Jag tänkte på det att han var överdrivet förtjust i mina växter. Och sen när han gick så låste han dörren. Vilket han inte hade gjort innan. Jag hann nämna att jag ville ha journalistmöte på onsdag i alla fall. Han sa att han skulle kolla på det. Det känns som jag kommer få möta något som jag inte vill möta imorgon. Arbetskamrater som jag egentligen inte vill vistas i samma rum med. Eller jag vet inte. Det är så svårt det här. För å ena sidan vill man ju vara trevlig och tillmötesgående, å andra sidan vill man bara jobba och inte tänka på något annat. Det känns som jag missar en massa som jag varit med om idag också. Om när jag var i Rädbjöra och sa hej då till hunden Bella. Men jag kommer ju upp dit senare under sommaren också så det går nog bra. Jag har sagt till mig själv att jag ska börja skriva mer. Skriva en kanske hundra ord per dag till att börja med. Eller hur jag nu ska tänka. De här bilderna är ju tänkta att hjälpa mig. Att minnas. Jag är rätt säker på att jag minns rätt om det vi fick vara med om i Brunnsvik så det ska nog inte vara några problem att skriva om. Men det finns så många platser, så många ställen att var på, som jag hade velat skriva om. Var vi hade fester och vad vi gjorde på det och det stället. Jag har en hel del att skriva om. Minst sagt…