WordPress undrar vilket jobb jag skulle vilja göra bara för en dag. Jag vet inte riktigt. Mitt drömyrke hade ju varit att vara en författare. Men bara en dag? Vad skulle man vilja göra då? Kanske dyka. Om det nu bara är en dag man gör det så skulle jag kunna tänka mig att dyka…

WordPress undrar vilka mina favoritvarumärken är och varför. Jag vet inte. Kanske Coca cola? Eller Mer? Mer är nog mitt favoritvarumärke. Den är så god!

WordPress vill att jag listar de personer jag beundrar och vänder mig till för att få råd. Jag skulle självklart vända mig till min pappa Mårten Karlsson. Sen kanske jag skulle vända mig till min arbetshandledare Patrik men jag vet inte vad jag skulle fråga honom om. Annars tänker jag mig att någon från naturguidesutbildningen, exempelvis Hans-Ove Hansson, kan man alltid vända sig till om man vill ha råd om någonting…

Idag började jag dagen med att göra ett par Runda björnen-mackor, pulverkaffe och se något konstigt videoklipp av UFOsxm. Efter det gjorde jag mig en Varma koppen med sparrissmak och spelade lite minecraft innan jag gick till bussen mot jobbet. På busshållplatsen stod det absolut noll personer. Jag var den enda som stod där. Vilket väl kändes lite ensamt. Men med tiden, när jag hade klivit på, och flera personer började kliva på så kände jag mig inte riktigt lika ensam längre. Väl på jobbet skulle vi åka ut på tur. Jag hade bytt till jobbarkläder och en som inte hade varit där på länge hade kommit dit. Han hade något problem med sin bil som arbetshandledaren behövde kolla på. Han klippte något och sedan fick han åka till verkstan. De hade haft problem med arbetsbilen också. Så när vi skulle ut på tur så var det också ett test för att se om den fungerade. Vilket den också gjorde. Vi åkte till City gross. Först kollade vi i bokavdelningen men där fanns inte de böcker jag ville ha, nämligen Alejandro och Förtjänst och skicklighet, bar någon bok av Jan Guillou som man ändå inte ville läsa. Han är rätt känd för att vara långdragen. Om man har det tålamodet så kanske det passar en bättre men jag vill i alla fall läsa nya böcker. Och det fanns det inga där. Vi skulle besöka fia-gruppen som jobbar på City gross. Överallt får man känslan av att det jobbar ordinarie personal där. Och de jobb som ingen annan vill ha gör fia-gruppen. När vi kom dit höll de på att sätta på prislappar på femtio procent rabatt på varor som kanske höll på att gå ut. Jag kunde inte komma undan känslan att de utnyttjade personer där. Lite som slaveri. Det lät ju inte som det. Vi pratade om minigolfen som vi skulle ha och när vi skulle ha den. Men samtidigt såg jag ju de arbetande där och kunde inte komma ifrån känslan av slavdriveri. Jag har ju själv praktiserat på City gross. Då jag fick lägga upp bananer kommer jag ihåg. Den person som hade hand om mig då var inte där. Som tur va. Men det verkade som att de ville göra det här jobbet ändå. Av någon anledning. Någon måste väl göra det jobbet också i å för sig. Och det samtidigt som någon kock är där och ska lägga upp sina delikatesser. Man får verkligen se många sidor av City gross. Det får man. När vi hade pratat färdigt på City gross så gick vi iväg igen och åkte på tur. En tur som gick genom Nyköping och till hamnen och sedan tillbaks igen. Efter turen satt vi mest där. Jag bytte om och ringde mamma. Hon var nere på stan och skulle klippa klorna på Bella. Hon hade inte planerat någon mat så det kanske var bättre att jag kom på onsdag? Jag sa att ja det var det nog. Sedan satt jag mest där. Eftersom jag inte stod ut med tystnaden så satte jag i öronsnäckor i öronen och satte på P3. Efter ett tag ropade min arbetskamrat argt till mig att Patrik pratade med mig. Han frågade om jag inte skulle jobba på onsdag. Och jag sa att jo det gjorde jag. Jag blev lite bestört över hennes vredesutbrott. Det hade kommit så plötsligt utan att jag var förberedd på det. Jag ville ju lyssna på radio men tydligen fick jag inte göra det då. Jag fortsatte i alla fall att lyssna på radio och gick till affären. Väl på ICA knuten handlade jag mjölk, chips, Mer pärondricka, aloe vera-dricka, choklad och glass. Sedan gick jag till närmsta buss som kunde ta mig hem. Efteråt har jag sett en nyhet och mått lite illa av den. Det handlar om att Jimmie Åkesson ska diskutera återvandring med det andra. Jag vet inte hur han ska göra det. Så fort jag såg videon så rapprterade jag det som hatiskt eller kränkande innehåll. Men jag har gått rättsligt tillväga mot Riks förut och inte vunnit så det skulle jag behöva lite hjälp från flera att göra i så fall. Om vi ska ha någon chans att anmäla skiten ur dyngsrpidarsidan Riks. I alla fall. Jag åkte hem. Packade upp. Satte på datorn. Satte på radion. Jag har inte hunnit göra så mycket annat. Det är något speciellt med att befinna sig i lager på stora matvaruhus. Man känner sig så liten. Kanske en känsla jag försöker överföra i mitt skrivande i övrigt. Eller så vill jag bara skriva om det jag tycker om. Om man känner sig liten på vägen så kanske det bara är något som man känner sig på vägen. Det behöver inte definiera hela en skrivande. Men det är sant att mitt skrivande börjat innehålla mer av onaturligt höga höghus, tomma varuhus och folktomma gator. Jag vill experimentera med konceptet djupsömn. Ett koncept som man inte är så medveten att man befinner sig i men alla drömmar man haft innan har bara varit ytliga drömmar. Alltså drömmar som påverkats av verkligheten man lever i. Djupsömn är mer experimentellt. Mer vanskligt. Byggnader som har byggts där har tagit flera år att bygga. De är onaturligt höga. Minsta lilla störning raserar en hel byggnad. Så känsligt är saker och ting i djupsömn. Så jag försöker skriva om djupsömn och jag försöker skriva så att folk förstår. Något jag varit dålig på den senaste tiden…

Övrigt, Nyköping

I ett misstänkt överfall söker polisen vittnen. Befann du dig i området Ängstugevägen/Trosavägen/Erikslundsvägen i Nyköping onsdagen den 17 april 2024 kl. 21.00-22.30 och uppmärksammade något som du tror kan vara av intresse för polisen? Kontakta då 114 14 eller lämna tips via polisen.se. Vid mediefrågor i ärendet hänvisas dessa till Åklagarmyndigheten.

Källa: Polisen.se