WordPress undrar om jag röstar i politiska val. Och det kan jag ju säga att jag göra. Både på Vänsterpartiet och Ung Vänster. Fast Ung Vänster går ju inte att rösta på så då blir det Vänsterpartiet. Senast jag var med Ung Vänster var förresten i Söderhamn. Det var deras veckokurs och jag höll tal. Var evigheter sen jag höll tal senast. Jag har också varit på event i Åmål, Arboga, Mariefred och Falun. Jag har varit funktionär i både Mariefred och Falun. I Åmål hade vi vårat sommarläger som vi av någon anledning inte har längre. I Arboga hade vi vår kongress. Så jag har varit med om rätt mycket men det kan inte bli för mycket när man är med likasinnade personer som kämpar för samma saker som en själv gör…

Tiden i Nyköping var lättare att komma ihåg än tiden i Stjärnhov. Lägenheten vi flyttade till hade en hall, ett kök, ett rum för mig, ett vardagsrum och ett rum för mamma och hennes nya pojkvän Micke Johansson. Jag hade träffat honom några gånger i Stjärnhov utan att veta vem han var. Men nu insåg jag alltså att det var mammas nya pojkvän. Livet i Nyköping var på många sätt lättare än livet i Stjärnhov. Vi bodde på sjätte våningen, fick ta hissen om vi skulle någonstans och skolan låg alldeles bredvid där vi bodde. Jag gick i skolan i Brandkärr från tvåan till fyran. Under den här perioden lärde jag känna många olika personer. Men jag kände nog en saknad efter mina gamla klasskamrater i Stjärnhov. Det tog ett tag att vänja sig vid mina nya klasskamrater men efter ett tag gjorde jag det. Jag kan komma ihåg att jag lekte med en kompis en väldigt allvarlig lek där vi var änglar i något slags himmelrike och skulle vakta gud med våra pinnar. Vi spelade även tv-spel men kommer inte ihåg vad det var vi spelade. Jag hade en kompis som hette Sebbi och han och hans familj stod mig och mamma väldigt nära. Vi gjorde många saker gemensamt som att äta deras mat som var afrikansk och bada i badhuset. Jag kan också minnas att jag inte var så snäll när jag var liten heller. Jag sparkade på någon överviktig under bordet i vårt klassrum. Något jag ångrar djupt så här efteråt. Men vi gjorde också elaka saker i grupp. Spred rykten och sådana saker. Och jag kan komma ihåg att jag var så kär i en tjej att jag fick henne att flytta därifrån till slut. Jag vet inte om jag var elak eftersom jag inte lika ofta var med min riktiga pappa men förmodligen var det nog just därför. Jag tyckte det var konstigt att ha en ny man i vår egen lägenhet. Jag hade trott att det bara skulle vara jag och mamma. Så var det någon annan. Jag brukade åka och hälsa på pappa ibland så det gjorde inte så mycket. Men det kändes ändå konstigt. Någon gång under den här perioden blev min mamma gravid med min lillebror Linus. Hon åt en massa grapefrukt då så jag planterade kärnorna och fick stora plantor av dem. Men det var bara en av dem som skulle överleva flytten till Kättbo, Mora, Bonäs och Nyköping igen. Själv skulle jag också flytta mycket. Från Nyköping till Kättbo till Mora till Älvdalen till Brunnsvik till Skattungbyn till Bonäs och slutligen till Nyköping. Men det var långt kvar till dess. Just där och då bodde jag i Nyköping och jag hade mina kompisar där. Jag var egentligen inte i form att flytta igen. Och jag skulle få ännu längre att åka till pappa. I å för sig var det rätt roligt att åka ända från Mora till Stockholm där pappa mötte upp mig så att vi åkte tåg till Gnesta där han bodde då. I början har jag för mig att han bodde i Stjärnhov men då det var så krångligt att ta sig till jobbet i Södertälje från Stjärnhov så beslutade han sig för att till slut flytta till en lägenhet i Gnesta. Det fanns inte mycket där men det var väl tillräckligt för honom. Men det var långt efter att jag hade flyttat från Nyköping. I Nyköping såg livet så annorlunda ut från när jag bodde i Stjärnhov. Jag hade inte naturen. Jag hade asfalten. Och ankorna. Så många ankor. Som vi matade. Så en gång i tiden bodde jag på sjätte våningen i Brandkärr. Det var länge sen men det var inte mer länge sen än något annat jag gjort i livet. Med tiden skulle jag lära känna Micke och faktiskt tycka om honom men det var en annan tid som jag inte visste något om än. Just då hade jag bara verkligheten i Nyköping att tänka på och det var en verklighet full av en massa olika mångkulturella personer…

Huset vi bodde i hade en hall, ett kök med matsal, ett rum för mig, ett rum för min storebror och ett vardagsrum. Vi hade en ödla som hette Findus. Om dagarna gick jag hos någon dagmamma någonstans. Det var så länge sen att jag knappt kommer ihåg vad vi gjorde där men jag kommer ihåg att jag utvecklade en rädsla för katter när jag var där då en katt hade rivit mig. Vi var på två olika ställen med dagmammor. Jag lärde mig cykla väldigt tidigt. Det var kul att cykla i Stjärnhovs natur. När jag började ettan så brukade jag gå till skolan som fanns i Stjärnhov. Den var samma för alla barn som gick där. Där var det mycket lek och på skolgården fanns en konstig klätterställning som såg ut som två ansikten. Jag kan komma ihåg att vi hade en vattenleksak också som vattnet kunde åka igenom. Ute i skogen fanns en hinderbana med däck men vi byggde mest kojar när vi var ute i skogen. Jag hade några kompisar men när vi skulle flytta till Nyköping tappade vi kontakten helt. Jag har för mig att en kompis hette Emil och att det var med honom som jag hade börjat berätta berättelser. Om ett tom mörkt universum med en annan planet som det bodde några andra på. Eller hur den nu gick till. Jag kunde inte riktigt minnas. Vad jag däremot kan minnas är när vi var ute och hur högt gräset var. Det var fortfarande i Stjärnhov. Och sedan flyttade vi. Det är ungefär så mycket jag minns av stjärnhov för tillfället…

För ett litet tag föll jag och sedan befann jag mig på en lite fuktig asfaltgata. Det var som jag hade legat där hela tiden. Men allt som jag varit med om då? De oändliga gräsmarkerna, den mörka skogen, den övergivna fäboden, den tätbevuxna skogen och allt annat som jag fick vara med om efter det? Hade inte det hänt? Just där och då kunde jag bara tänka på det där ansiktet på mitt yngre jag som hade skrikit rakt ut och därmed fått isen under oss att spricka så att jag började falla och kort därefter hamna på den här asfaltsvägen. Jag ville inte att det skulle va över. Jag ville fortsätta ett litet tag till. Men samtidigt kände jag att jag nog var rätt nöjd med resande nu. Just nu ville jag bara vara närvarande på skolan här i Brunnsvik. Så jag reste mig upp och gick in i internatet, gick upp för trapporna, gick genom korridoren och gick till mitt rum i slutet av korridoren. Jag gick in i mitt eget rum med de regnbågsfärgade gardinerna och gick och la mig. Jag kunde känna hur värmen sakta återgick till alla mina kroppsdelar. Kunde känna hur jag svävade iväg och jag kunde inte längre kontrollera var jag svävade iväg. Jag fick bara acceptera att jag inte längre kunde kontrollera drömmarna. Kontrollera svävandet. Kontrollera flödet. Och en dag skulle jag tillbaka i det men den dagen var inte idag. Idag skulle jag bara sova och jag skulle sova djupt…

WordPress undrar vad som ger mig riktning i livet. Jag vet inte riktigt. Det är väl olika varje dag. Kanske det är jobbet eller kanske är det helgen. Nu när det är helg så vill jag bara läsa dock. Det är min riktning i livet. Varken mer eller mindre…