Tiden i Nyköping var lättare att komma ihåg än tiden i Stjärnhov. Lägenheten vi flyttade till hade en hall, ett kök, ett rum för mig, ett vardagsrum och ett rum för mamma och hennes nya pojkvän Micke Johansson. Jag hade träffat honom några gånger i Stjärnhov utan att veta vem han var. Men nu insåg jag alltså att det var mammas nya pojkvän. Livet i Nyköping var på många sätt lättare än livet i Stjärnhov. Vi bodde på sjätte våningen, fick ta hissen om vi skulle någonstans och skolan låg alldeles bredvid där vi bodde. Jag gick i skolan i Brandkärr från tvåan till fyran. Under den här perioden lärde jag känna många olika personer. Men jag kände nog en saknad efter mina gamla klasskamrater i Stjärnhov. Det tog ett tag att vänja sig vid mina nya klasskamrater men efter ett tag gjorde jag det. Jag kan komma ihåg att jag lekte med en kompis en väldigt allvarlig lek där vi var änglar i något slags himmelrike och skulle vakta gud med våra pinnar. Vi spelade även tv-spel men kommer inte ihåg vad det var vi spelade. Jag hade en kompis som hette Sebbi och han och hans familj stod mig och mamma väldigt nära. Vi gjorde många saker gemensamt som att äta deras mat som var afrikansk och bada i badhuset. Jag kan också minnas att jag inte var så snäll när jag var liten heller. Jag sparkade på någon överviktig under bordet i vårt klassrum. Något jag ångrar djupt så här efteråt. Men vi gjorde också elaka saker i grupp. Spred rykten och sådana saker. Och jag kan komma ihåg att jag var så kär i en tjej att jag fick henne att flytta därifrån till slut. Jag vet inte om jag var elak eftersom jag inte lika ofta var med min riktiga pappa men förmodligen var det nog just därför. Jag tyckte det var konstigt att ha en ny man i vår egen lägenhet. Jag hade trott att det bara skulle vara jag och mamma. Så var det någon annan. Jag brukade åka och hälsa på pappa ibland så det gjorde inte så mycket. Men det kändes ändå konstigt. Någon gång under den här perioden blev min mamma gravid med min lillebror Linus. Hon åt en massa grapefrukt då så jag planterade kärnorna och fick stora plantor av dem. Men det var bara en av dem som skulle överleva flytten till Kättbo, Mora, Bonäs och Nyköping igen. Själv skulle jag också flytta mycket. Från Nyköping till Kättbo till Mora till Älvdalen till Brunnsvik till Skattungbyn till Bonäs och slutligen till Nyköping. Men det var långt kvar till dess. Just där och då bodde jag i Nyköping och jag hade mina kompisar där. Jag var egentligen inte i form att flytta igen. Och jag skulle få ännu längre att åka till pappa. I å för sig var det rätt roligt att åka ända från Mora till Stockholm där pappa mötte upp mig så att vi åkte tåg till Gnesta där han bodde då. I början har jag för mig att han bodde i Stjärnhov men då det var så krångligt att ta sig till jobbet i Södertälje från Stjärnhov så beslutade han sig för att till slut flytta till en lägenhet i Gnesta. Det fanns inte mycket där men det var väl tillräckligt för honom. Men det var långt efter att jag hade flyttat från Nyköping. I Nyköping såg livet så annorlunda ut från när jag bodde i Stjärnhov. Jag hade inte naturen. Jag hade asfalten. Och ankorna. Så många ankor. Som vi matade. Så en gång i tiden bodde jag på sjätte våningen i Brandkärr. Det var länge sen men det var inte mer länge sen än något annat jag gjort i livet. Med tiden skulle jag lära känna Micke och faktiskt tycka om honom men det var en annan tid som jag inte visste något om än. Just då hade jag bara verkligheten i Nyköping att tänka på och det var en verklighet full av en massa olika mångkulturella personer…