Han trampade vatten. Det var så djupt vatten där han var. Han kunde inte nå botten och han var rädd att han skulle drunkna där han var. Han fortsatte att trampa vatten. Han tog det i omgångar. Trampade hårdare ett tag. Tog luft och sjönk ner i vattnet. Om det nu var så det gick till. Det var väl mer att han var ovanför vattenytan hela tiden. Men han började sjunka. Det började han. Och han visste inte hur han skulle fortsätta ha huvudet ovanför vattnet. Inte när orken i hans ben började tryta. Desperat insåg han att han inte längre hade någon ork i ben och tog sitt sista andetag innan han sjönk ner i vattnet. Och han sjönk och sjönk. Ner i mörkret. Han kunde inte se någonting. Det var totalt becksvart i vattnet. Men det var någonting. Var det ett solsken? Som lös där nerifrån vattnet? Plötsligt fanns det inget vatten längre. Plötsligt låg han på blöt jord. Och ovanför honom lös solen. Ovanför honom kunde han se grässtråna sträcka sig mot skyn. Och han insåg att han inte behövde vara rädd för att drunkna längre. Han var räddad av någon slags kraft som han inte riktigt kunde ha kontroll över. Den undermedvetna kraften…