Idag började jag dagen med att göra mig ett par Runda björn-mackor, pulverkaffe och se ett videoklipp av Inga konstigheter. Efter det gjorde jag mig en Varma koppen grönsak och spelade lite minecraft innan jag gick till bussen. Bussen som skulle gå 12:15 kom aldrig. Vissa valde att gå i stället för att ta bussen men jag tänkte att jag inte kunde gå ända till Spindelplan så jag stod kvar där. Till slut så gick en som satt där ifrån så att jag kunde sätta mig ner. Jag skrev att jag förmodligen skulle bli försenad som sms till jobbet. Klockan blev kvart i ett och fortfarande kom ingen buss. En tant började prata med mig och undrade var bussen var. Då berättade jag att jag suttit där sen kvart över tolv. Hon blev alldeles till sig. Hon tyckte det var länge. Jag ringde mamma. Hon hade precis vaknat. Hon kunde inte skjutsa mig. Kanske imorgon men just nu fick jag vara hemma. Så jag gick hem och skickade sms till jobbet att jag inte kunde komma till jobbet eftersom det inte kom någon buss. Innan hade mamma sagt något om att det förmodligen hade varit något med studenten som blockerat centrum av Nyköping vilket jag inte mer än kan hålla med om. Jag kom hem i alla fall och satte igång radion och datorn igen. Jag satt ute en liten stund på min balkong. Jag fick samtal från Patrik från jobbet. Han sa att det förmodligen var studenten som blockerade centrum så nu visste jag det igen. Att det var studenten alltså. Han sa också att jag kunde ta ledigt på onsdag så nu är jag ledig en hel vecka och veckan efter det kommer vi förmodligen bara arbeta en dag och sen blir det semester. Jag funderar vad jag ska göra då. En idé är att åka Finlandsbåt med min pappa. En annan idé är att åka till Spanien. Det vet jag inte om jag ska göra själv, med mamma, med pappa, med Tomas, med Carina eller lillebror. Det är kul att veta i alla fall att man har många att åka med. Jag såg väl något videoklipp på you tube när mamma ringde. Hon sa att hon inte kunde komma idag utan imorgon. Jag sa att jag nog skulle cykla och handla lite och det tyckte hon lät som en bra idé. Så när jag hade pratat färdigt så tog jag cykeln och handlade. Jag handlade mjölk, pytt i panna, pajer, matlåda, dip, Doritos, chips, Mer pärondricka, aloe vera-dricka med mangosmak som jag inte är så förtjust i, choklad och glass. Efter det cyklade jag hem. Jag satt mest och lyssnade på radio efter det. Kanske spelade jag lite minecraft. Men mest tittade jag nog på you tube. När personalen kom sen så var det en man som visst verkade vara snäll men likväl var en man. Jag frågade var alla tjejer var och han sa att det kan man undra. Sedan gick han. Till mat åt jag paj vegofärs med lite soltorkade tomater. Jag trodde att parkourracet skulle starta sex men det visade sig att den skulle starta sju i stället. Så jag spelade lite survival i stället. Sen när det var dags för parkourrace så gick jag in på den servern i stället. De hade byggt upp någon slags scen bredvid lobbyn och även om Stamsite spelade Party boots först så kom han in och gjorde någon slags presentation av servern. Den fyller trotts allt tio år. Och när han var färdig med det så körde vi kurragömma och det gjorde vi på hela servern så det blev riktigt svårt att hitta varandra. Efter ett tag så ville Stamsite spela 90gq i stället och då körde vi fängelsehålorna och värld två. Så jag är rätt slut i huvudet just nu. Men jag måste skriva om personalen som kom i kväll. Det var en kille. Jag tror jag har skrivit om honom tidigare i dag. Jag får i vilket fall som helst stora olustkänslor av honom. Jag vet inte vad det är men han bara känns för på. För omtänksam. Det känns som det finns en baktanke bakom allt det här fina. För ingen människa kan vara alltigenom god. Jag har för mig att han pratade om att någon skulle följa med mig på måndag då jag ska göra gastroskopi och det är väl bra men måste han vara så på. Liksom kan han inte skaffa sig ett liv eller liknande? Måste han bry sig om oss så mycket? Det blir obehagligt och jag undrar fortfarande var alla tjejer är någonstans. Var är de någonstans? Jag är bara så djävla trött på att se killar hela tiden! Kan det inte komma något annat än killar? Och vad vill de mig? Vill de att jag ska dö? Är det de, de vill? Jag har inte hört något annat och det oroar mig rätt rejält. Varför skulle min arbetskamrat ta upp det för när jag var på jobbet i onsdags? Men vill se mig död? Är verkligen mitt liv inte värt mer än så? Sen vet jag att jag borde koncentrera mig på att skriva också men det går inte att komma ifrån känslan av att någon vill se mig död. Mitt skrivande är som ett skyddsrum från allt som vill göra mig illa. Det finns säkert ett annat ord för det men jag kommer inte på det nu. Om jag hade hittat någon att dela mitt liv med så hade det betytt allt för mig. Det är så tråkigt att vara ensam. Men jag får väl inte ha för bråttom fram. För då lär jag väl skrämma iväg tjejer i stället. Jag vet inte om jag hittat någon på Twitch men kanske. Jag tror inte att jag kommer kunna ha någon kontakt med Maria Sur. Det kanske inte funkar att flörta med så pass kända personer. De är helt enkelt för kända och att inleda en relation med dem kanske inte är det lättaste. Förresten så får vi ju inte inleda någon relation med personalen. Det var chefen väldigt noga med att säga. Av den anledningen hade jag velat ha möte med henne igen. Sen hade jag velat vara med på boendemötet igen. Trotts att vi kanske bara kommer prata om aktiviteter. Jag är inte mycket för att ha roligt på möten. Möten ska innehålla saker som mötesformalia, inte aktiviteter. Sen kanske man kan prata aktiviteter på sin fritid, men det är en annan sak. Att man väljer att prata om aktiviteter på ett boendemöte är ett tecken, tycker jag, på psykisk ohälsa. Men det är min egen åsikt. Nu ska jag försöka sätta punkt här innan den här texten blir alldeles för lång. Jag kommer inte ihåg hälften av det jag skrivit för något så ska bli intressant att höra era reaktioner på det jag skrivit. Om ni läser det här i över huvud taget det vill säga. Det kanske ni inte gör. Det gör inget i så fall. Nu ska jag gå och lägga mig innan det blir alldeles för sent. Kanske drömmer jag en sån där verklighetsdröm som jag drömde häromdan. Kanske inte. I vilket fall så har jag något att skriva. Något annat än de här dagboksanteckningarna. Jag har så himla mycket text att gå igenom nu. Det kommer inte bli lätt men vem har sagt att det är lätt att skriva?