Idag åt jag ingen frukost eftersom jag skulle göra gastroskopi. Den började med att jag tog medicin vid fem och gick och la mig igen. För att sedan gå upp vid åtta- kvart över åtta. Innan jag gick så stängde jag av datorn och radion dock. Med mig hade jag en personal som heter Magnus. Jag tyckte han var lite väl snäll och frågade honom om han visste att man ska ringa polisen när man misstänker något brott. Han sa att ja det visste han och att han hoppades att folk sköter sig. Resten av vägen kunde jag känna hur han hade svårt att veta hur han skulle bete sig. Han pratade om att han hade satt upp staket till getterna och nu när han inte hade något mer att prata om så visste han inte hur han skulle bete sig. Vi tog bussen som gick kvart över nio och på vägen kändes det som det blev någon konflikt mellan föraren och folk som skulle åka bussen. Det var något om att biljetten inte fungerade och han ville ju bara komma iväg någon gång och det kan jag förstå. I alla fall så åkte vi till Nyköpings lasarett och där gick vi till endoskopimottagningen på andra våningen. Men först anmälde jag mig på första våningen. Jag känner fortfarande att personalen försökte prata mig om alla ämnen förutom just sex. Känns minst sagt olustigt att man får bete sig så. Jag vet inte hur man tänker när man följer med och bara vill prata om allt annat än sex. Vad får honom att tro att jag är intresserad av att prata om det? Efter ett tag kom i alla fall en kvinna som visade oss till rummet där vi skulle göra gastroskopin. Jag fick ett bedövningsmedel som jag skulle gurgla och sedan svälja. Smakade medicin. Efter ett tag kom en man som skulle göra gastroskopin. Jag var förbered fast ändå inte. Det är ju svårt att undvika kräkreflexerna och de kändes extra starka just den här gången. Att ha en slang in i munnen är en overklighetskänsla. Den här gången kunde jag dock inte se min insida. Något jag hade velat. Det är något i mitt skrivande som handlar om blod och köttsliga landskap. Fast egentligen handlar det nog mest om Nyköping. Undersökningen tog inte lång tid dock och efter ett tag drog de ut slangen. Ut for en massa slem och saliv jag hade haft i munnen under hela den här tiden. Fortfarande hade jag inte ätit eller druckit något. Läkaren sa att det såg bra ut men att ett tips var att gå ner i vikt. Så jag kanske ska gymma eller liknande. Jag vet inte. Jag är inte så mycket för att gymma. Kanske bada? Jag får prata med personalen om det. Efter gastroskopin så valde personalen att ta bussen hem och jag sa att jag tänkte gå ner på stan. Så vi skildes åt där. Det gick dock inte att gå till höger om vägen då de höll på att bygga där. Jag gick en liten bit mot Nyköpings lasarett och gick sedan till vänster eftersom jag tänkte att jag kunde gå under järnvägen. Jag kunde dock inte hitta vägen under järnvägen och till slut hamnade jag på ett ställe som det kändes som jag egentligen inte fick vara på. Ingen asfalt, inga hus, ingen natur. Bara jord. Torr livlös jord och jag kunde inte komma ifrån känslan att det här var ett ställe som man nog kunde dö på. Jag gick i alla fall tillbaka och gick under vägen och följde skyltningen för att till slut komma till centrum av Nyköping. Jag gick in i bokhandeln men hittade inte böckerna Symptom och Lejonmyran. Jag gick till kaféet bredvid och köpte mig en kaffe och baguette med brie och salami. Jag tog också ett foto på mig själv och la upp på Instagram. Efter det gick jag tillbaka till bokhandeln och frågade personalen om de hade böckerna inne. Det hade de inte. Så jag valde att skippa det och gå till biblioteket och läsa tidning i stället. En artikel som fastnade för mig extra mycket var en om löneskillnader mellan män och kvinnor i Sörmland och jag tänker att det är så orättvist att det fortfarande finns det. När jag hade läst färdigt så köpte jag mig en glass på kafét och gick till busstationen. Jag tog den närmsta bussen som gick ungefär en gång i halvtimmen. Väl på bussen kunde jag andas ut efter en lång dag. Känner väl inte att jag har så mycket att skriva om den här dagen egentligen. Mer än att jag är lättad över att ha den här gastroskopin avklarad. När jag kom hem sen så åt jag någon isglass och har vattenmelon från mamma som jag har kunnat smaska på. Just nu har jag väl mest tänkt ta det lugnt, kanske sova lite. Jag borde sova lite. Egentligen. Jag har varit så trött efter allt jag varit med om. Även fast jag inte arbetat. Jag höll på att bli uttorkad efter gastroskopin så det var väl tur att jag hade vattenflaska med mig. Jag tänker fortfarande på den där byggarbetsplatsen jag var på. Känns som det finns så mycket mer att skriva om den. Men det tänker jag att jag får göra en annan gång. När jag har mer ork eller vilja det vill säga…