Idag började jag dagen med att göra mig ett par Runda björnen-mackor, pulverkaffe och se färdigt en av UFOsxms youtube-videos. Efter det gjorde jag mig en Varma koppen grönsak, spelade lite minecraft och gick till bussen. På bussen var det inte så mycket folk, varken från Brandholmen eller busstationen. Resan gick flytande och det var också sista resan dit innan semestern. När jag kom till jobbet så sa Patrik det att jag ju hade semester. Jag hade tänkt på det också att egentligen började den ju tjugofjärde som är idag, men jag sa väl att jag ville komma och besöka dem ändå, trotts att det var semester för min del. Han sa att de kunde skjutsa mig till affären. Jag försökte ringa mamma men hon svara inte. Innan vi åkte så frågade jag om de hade vattnat pumporna och det hade de gjort. Jag tog också ett kort på planteringen innan vi åkte iväg. En plantering som börjat växa utanför pallkragen också. Jag undrar hur det kommer se ut efter semestern. Om det kommer va stora pumpor att skörda där sen. Och hur jag ska få hem dem har jag ingen aning om. Jag antar att jag får vara lite påhittig och kanske cykla dit någon gång under semester. Om jag nu får plats med några pumpor i väskan det vill säga. Jag kanske får lov att ta den stora väskan. Jag får va lite påhittig som sagt. I alla fall åkte vi och mamma ringde upp mig. Hon var fortfarande kvar i stugan så jag kunde inte komma idag. Men kanske någon annan gång under semestern att jag kunde komma. Vi skulle höras av i alla fall så vi får se när jag kan gå till henne sen. I alla fall så släppte Patrik av mig vid ICA knuten och med ens så hade jag påbörjat semestern på åtta veckor. På affären handlade jag dip, Varma koppen, oliver, mjölk, chips, doritos, Mer pärondricka, aloe vera-dricka, crispies, pajer, matlåda, choklad och glass. Efter att jag hade handlat såg jag bussen åka iväg så då fick jag sitta där och vänta på nästa buss. Jag tror det inte skulle va förrän om en halvtimme. Det är andra tider under sommaren nu och det är inte så jättekul att sitta och vänta på en buss i en halvtimme men vad ska man göra liksom? Jag hade tid att äta upp min glass i alla fall och när bussen kom klev jag på. Den höll på att missa den andra bussen till Brandholmen men när jag kom till busstationen såg jag bussen till Brandholmen åka iväg. Jag kunde kliva på den mitt i farten och jag tänkte att jag kanske inte skulle ha så bråttom egentligen. Det är väl lätt att det blir olyckor då; som att jag snubblar över några personer eller att någon skadas. Jag borde tänka på det lite oftare. På bussen till jobbet kommer jag förresten ihåg en person som satt i telefon och som kommenterade varje grej som hände utanför bussen. ”Varför åker bussen fel väg?” och ”Varför krånglar de med en massa flagor på byggarbetsplatser?” vilket fick mig att tänka på NMR men förstod senare att hon menad vakterna till byggarbetsplatserna som dirigerade trafiken. Jag kom i alla fall hem och nu har jag satt igång datorn och radion. Jag har packat upp alla varor och öppnat balkongdörren fullt ut. Jag har käkat chips med vinäger och salt-smak och druckit aloe vera-dricka. Jag är i full semestermode och de flesta skulle väl tänka att jag skulle ta det lugnt och inte skriva när jag är ledig. Men tvärtom kommer jag skriva ännu mer nu när jag har mer tid. En grej som inte var så rolig som jag fick lov att skriva om var en trafikolycka i Nyköping. Jag hoppas att jag får skriva om roligare saker än det i sommar. Men det kan ingen annan än jag bestämma. Eller jo; andra kan bestämma vad jag ska göra och ha för mig. Personalen till exempel. Men jag ska försöka ignorera lapparna som de brukar skicka till en titt som tätt. Det kommer nog också bli lättare att gå på boendemötet på onsdag om jag känner mig mer ledig. Jag kommer nog fortfarande vara sträng, eftersom jag hade hört att de bara hade skakat huvudet åt journalistiken, men fortfarande lite mer ledig. Hur ledig man nu kan vara när man pratar krim. Alla på boendet har någon åsikt om polisen. Vissa kommer säga ”Man kan inte ringa polisen på grund av den och den saken” och jag kommer bara svara att det kan man visst det. Jag kommer få lov att vända en omöjlighet till en möjlighet. Och det kommer inte vara lätt men det är det sällan när man håller på med journalistik. Den senaste tiden har det också blivit mycket skrivande som jag inte mått så bra av. Eller jag har fått lov att skriva tills att jag mår bra. Vilket inte varit lätt precis. Eftersom jag var arg på personalen. Och jag vet inte om jag är det fortfarande men de måste ändå förändras på något vis. Det kan inte va så som det alltid har varit. För det har ju uppenbarligen inte funkat. I alla fall har jag mycket annat att skriva om. Just nu sitter jag och tänker mycket på Skattungbyn. På utsikten som man såg när man var uppe på berget. Jag vet inte varför jag tänker just på det men på något sätt tänker jag väl att det är rofyllt. Att det är en plats att vila på när alla andra platser känns för stressiga och oroliga. Det var ju också därför som jag drömde i Brunnsvik. Jag hade upplevt mycket stress och oro för en kort tid och därför drömt att jag befann mig i något slags semesterlandskap. Nu är det bara på tiden att jag skriver om det också. Vilket jag inte gjort på en lång tid. Och efter Skattungbyn flyttade jag till Bonäs också. Till min mormor. Det var tre månader som var mycket betydelsefulla för mig. Jag fick en helt annan bild av mormor än jag annars hade tänkt mig. Vi gjorde sysslor som att tvätta kläder och laga mat. Vi ritade vilket är något jag fortsatt med efter att jag flyttade från Bonäs också. Det blir, på ett sätt, lättare att skriva om man har någon teckning att utgå ifrån. Så det kanske jag ska göra under semestern. Jag har ju också ritat de där höga höghusen som ser så onaturligt höga ut. Förmodligen kommer de vara med i berättelsen på något vis. Jag håller ju på att skriva synopsisen för En natt i Nyköping så där kan jag säkert få ha med dem på något vis. Just nu känns det dock som jag skrivit för mycket. Jag vet inte vad jag skrivit men förmodligen behöver jag gå tillbaka och skriva om vissa kapitel. Det eller fortsätta och se var jag hamnar härnäst. Det kanske jag ska göra. Så får ni följa min resa om ni vill när jag skriver om mina undermedvetna resor…