Så jag tipsade polisen. Fick samtal kort därefter. Och med ens så har alla de år jag inte vågat ringa polisen försvunnit. Ärendet handlar om en granne till mig. De har stått ovanligt länge och burit in kartonger i en lägenhet. Jag misstänkte att de gjorde något kriminellt men kunde så klart inte veta. Så vad har jag gjort annars idag? Jag gjorde mig ett par Runda björn-mackor, pulverkaffe och såg på någon video på youtube. Efter det har jag cyklat iväg och handlat lite mjölk, pajer, soltorkade tomater, Mer pärondricka, aloe vera-dricka, Coca cola, fil, Doritos, choklad och tvål. Efter det cyklade jag hem igen och jag svettades som en gris. Har vattnat här i lägenheten och balkongen och ska väl vattna i pallkragen också. Dessutom ska jag väl tvätta idag också. Så det finns alltid något att göra. Jag hade velat hitta tid för att skriva. Skriva om det jag vill skriva. Vad vill jag skriva om? Jag vet inte riktigt. Just nu känns det som jag måste radera en massa text för som det är just nu är det inte synopsis. Utan berättelse. Jag brottas med min egna tankar om vad jag kan skriva för något. Hur personlig jag får bli. Men det borde inte vara någon fara så länge jag inte lämnar ut någon med namn. Det som jag vill skriva om handlar väl mest om Nyköping. Om Nyköpings å, Hållet och Brandkärr. Men det jag skriver om just nu handlar om något annat. Om ett köttsligt landskap. Så jag har nog en hel del att arbeta med när det kommer till mina texter. Men just nu är jag rätt imponerad över mig själv att jag vågade svara när polisen ringde. Det trodde jag aldrig att jag skulle våga göra. Och nu kanske det är min tur att ringa chefen. Fast inte nu för nu börjar det bli försent. Jag vill bara titta på en massa youtube-klipp. Och spela minecraft. Och eventuellt spela Fall out 4. Förresten så drömde jag om Fall out för länge sen. Det blev en riktigt dystopisk och obehaglig dröm som jag inte är säker på att jag skulle komma levande ifrån. I drömmen gör han ju inte det. Han dör och kommer till ett annat ställe. Men det har jag inte skrivit om än. Jag vet inte vad jag skriver om egentligen. Jag känner mig så rörig. Och det är det ju meningen att skrivandet ska råda bot på. Den ska lösa upp knutar som förut tycktes omöjliga att lösas upp. Sen förhoppningsvis så har man lättare att skriva. När man läst lite. Och lärt sig lite mer om skrivandet. Det är en ständig lärandeprocess. Går inte att säga något annat. Och den här lärandeprocessen måste få ta tid. Annars kanske man missar något viktigt och får börja om från början igen. Vilket jag fått göra. Alldeles för många gånger. Jag är så trött på att jag inte kan bestämma mig för vad jag vill skriva för något. Varför hade jag inte kunnat skriva någon barnbok, fantasy eller krim som alla andra? Jag prövade ju för ett tag sen att skriva om Pajas Pyjamas. Men jag känner att det saknas något i samhället. Jag känner att det saknas något för oss alla. En berättelse att fly till när allt annat känns för övermäktigt och överrumplande. Så var det i alla fall för mig när jag gick i Brunnsvik. När jag höll på med journalistik. Och drömde att jag var i något slags semesterparadis. Men det är länge sen nu. Det är andra tider nu. Och andra tider kräver en annan berättelse. Men frågan är om det behöver vara det? Kanske kan jag lägga in lite av de landskap jag drömde om då i den berättelse jag håller på att skriva om nu? Allt behöver inte vara som man först tänkt att det ska vara utan saker kan förändras och kanske förbättras…